Ett verkligt fynd - tack FOTO

Tidig morgon vid stranden. Satava, Åbo 23.12.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 357/365.

Länge har jag sökt Sune Jonssons debutbok "Byn med det blå huset" (1959) som är en av den svenska dokumentärfotografins klenoder. Men de ex som jag hittat på antikvariat kostar mellan 1500 -2000 Skr, och då har jag tvekat.

Men sen en en kväll för en dryg vecka sen när jag sökte efter boken på nätet, och klickat bort de som kostat 2000 Skr, kommer jag plötsligt in på tidningen Fotos sida (http://tidningenfoto.se/fotoshoppen/) och hittar följande erbjudande:

Byn med det blå huset

Detta är en svensk klassiker, förmodligen Sune Jonssons mest kända bok om en by i gränstrakten mellan Ångermanland och Västerbotten. Utkom första gången 1959. Detta är tredje utgåvan som utkom 1989. Någon ytterligare utgåva är inte planerad, så kanske sista chansen att komma över ett exemplar av denna fantastiska bok.
140 sidor
18×25 cm
150 kronor

Först trodde jag att det var en gammal webbsida, att detta inte gällde längre, men mejlade ändå. Och till min stora överraskning fick jag ett svar, och boken är nu min. Damp ner i postlådan idag, för 150 Skr! Vilken julklapp! Tack Foto!

Boken ifråga är den tredje och sista upplaga som getts ut (Fyra förläggare, 1989) och försedd med ett fem sidor långt informativt förord av Sverker Sörlin. Utgåvan i min hand följer den ursprungliga layouten men formatet har gjorts något större och några bilder har bytts ut eller lagts till.

Om sitt fotograferande skrev Sune Jonsson (1978) bland annat detta:

"Dokumentärfotografin är en konstform, som beskriver omvärlden utifrån en prersonlig vision, som grundar sig på djup kunskap och stark inlevelse. Man kan t.o.m. hävda, att kunskap måste vara basen för all dokumentärfotografisk metodik".

Så kom den då

Ute på landet. Brusaby, Kimito 22.12.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 356/365.

Ja, så kom den då, julsnön! Som ingen trodde på här längs sydkusten. Och visst lyser det upp landskapet, denna årets kortaste dag! Hoppas att snön blir kvar över julhelgen; bara så mycket trevligare att fotografera med snö i markerna.

En biotop som jag gillar

I allunden. Hirvensalo, Åbo 21.12.2014. Foto: Håkan Eklund.

Gjorde en runda till olika "fotoställen" på ön mitt på dan när solen  tittade fram mellan små snöbyar. Dessa små klibbalslundar är biotoper som jag verkligen gillar. Här längs kusten hittas de ofta nära havsvikar, egentligen gammal havsbotten som landhöjningen gjort till fastmark.

De är otroligt näringsrika och har på de flesta ställen (nära bondbyar) odlats upp. Eftersom växttakten är snabb och intensiv, trädslagen ekonomiskt ointressanta (som egentligen inte är sant, alvirke är bra virke till mycket ...) så hittas här olika stadier av tillväxt, ålder samt "förintelse och död". Det senare till stor glädje för specialistarter som mindre hackspett, bland annat.

Allt har sin tid

Igenbommat för gott. Hirvensalo, Åbo 21.12.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 354/365.

När vi flyttade till ön var detta en livligt frekventerad "kvarterspub" och butik. Under varma sommarkvällar satt folk ute på terassen och umgicks över ett stop öl. Det såg alltid lika hemtrevligt ut, intill gamla landsvägen in mot ön, med utsikt mot slottet och stan.

Nu har stället stått öde ett antal år. Småningom tar naturen tillbaka terassen. Allt har sin tid.

Att notera: detta är ingen glesbygd, tvärtom, här på ön byggs det så att det knakar. Att detta ställe förlorade sin attraktion har att göra med en ny bro/vägsträckning + nya shoppingcenter några kilometer bort. Omdirigering av resurser ...



("Myytävänä = till salu).

Förblev en dröm

I Johanneskyrkan, Helsingfors. Fredag 19.12.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 353/365.

Det är ändå något speciellt med en gammal ärevördig kyrka som konsertsal, som denna på bilden ovan. Här är det den traditionella julkonserten i Johanneskyrkan, som sjungit in julen i mer än tre decennier, som gäller.

Det är Akademiska Damkören Lyran och Akademiska Sångföreningen (Akademen) som fyller hela kyrkorummet med ett välljudande ljudlandskap. Och mitt i samlingen med frackklädda unga herrar står sonen Robert och sjunger, som förstås värmer ens hjärta.

Tänk vad studerande ungdomar vill och kan; allt sådant som jag själv gått miste om. I de jordnära utbildningar jag kanaliserades in på fanns ingen koppling till högkultur.

Visst köpte jag i tonåren en fransk Selmer tenorsaxofon (http://www.selmer.fr/)och drömde om ett musikerliv (motkraft till högkultur ...), men också det förblev en dröm. Saxofonen byttes i ett skede till ett 300 mm teleobjektiv, som gett mig fina bilder från åren i södra Afrika. I sanningens namn har nog fotograferingen och jordnära yrken gett mig maximal utdelning i mitt liv, utan högkultur ...

Däremot njuter jag av att lyssna på god konsertmusik, som den i Johanneskyrkan. Som konsument. Att anonymt sitta i en mörk kyrkbänk och bara sluta ögonen och låta sången och musiken ta över, är en euforisk upplevelse. Som man bara önskade att inte skulle ta slut (kunde inte körmusik köra lite mera med "Mettallica-stuk", med än längre musikstycken ...?).

Att bara för en stund flyta bort i musikens sköna värld är en fin upplevelse.