Energiflöde

Fönstertittare. Brinkhall, Åbo. December 2014. Foto: Håkan Eklund.

Skönt med en stilla söndagskväll (och ett glas rött) efter ett intensivt fotoveckoslut bland duktiga föreläsare och ivriga/energiska kursdeltagare. Känner bara hur energin flödar när en samling människor med ett gemensamt intresse samlas.

Synd bara att det råkade komma snö med ett härligt ljus just då när vi satt inne och avhandlade fotografins underbara värld.

Det var ju tänkt att det just nu i mörkaste december skulle vara mörkare än någonsin - dvs. lämpligt för föreläsningar och bildvisningar. Vi hade ju inte många soltimmar i november/början av december.

Alltid lika kul

Lopptorg i Åbo. 11 december 2014. Foto: Håkan Eklund.

Behövde en hammare för att sätta upp några fototavlor i mitt arbetsrum. Åkte till en loppmarknad i närheten, där det finns ALLT. Också Jesusbilder. "Loppisar" är alltid lika kul att kolla in.

Tidskriftskväll i stormen

Regn och hårda vindar i Åbo. 10.12.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 344/365.

Hittade både Camera Natura (nr 4/2014) och finska Luontokuva (nr 6/2014) i postlådan denna stormiga decemberkväll - som därmed är räddad.

Skulle gå på koncert, men allt var slutsålt, så det får bli en fototidskriftskväll med en sval öl.
Inte ens Nobelfesten på teve kunde hålla mig bort från tidskrifterna.

Trots att dagstidningsvärlden håller på att slukas upp av andra medier så tycks specialtidskriftsvärlden leva rätt väl. Och nog är det ett nöje att öppna dessa två ovannämnda fototidskrifter, kvalitet rätt igenom. Bild- och textubstans, layout, tryck och papperskvalitet av toppklass.

Man kunde ju tro att fototidskrifter med natur som motiv skulle bli tjatigt, men nej. Inte när det gäller dessa två.

En speciell sak som jag gillar med både Camera Natura och Luontokuva är att de inte är söndertrasade med en massa annonser (och pryltester) på var och varannan sida, som oftast är fallet med många engelskspråkiga motsvarande. Dessa två är som bildverk i bokform ...

Och för en som tillbringar dagarna i ända framför en dator är det bara så skönt att slå sig ner i bekvämaste läsfåtöljen med en pappersprodukt i handen, som dessutom är en visuell skönhet. Ett hantverk att njuta av. Att se samma bilder på en skärm skulle bara vara brus i bruset - för mig. Något som lätt går att klicka bort, hur bra det än är.

För mig signalerar en datorskärm jobb, en bok eller en tidksift signalerar egen kvalitetstid!

Bilden det nya ordet

Tomt. Hirvensalo, Åbo. December 2014. Nr 340/365.

Chefredaktören Fredrik Helmetz senaste ledare i Foto (nr 12/2014) är läsvärd. "Svensk pressfotografis mörkaste stund" handlar om hur Expressen gjort sig av med alla fotografer och bildredaktörer.
Jag håller helt med Helmetz när han bl.a. skriver så här:

"Man häpnar. I en tid då fotografiet är viktigare än någonsin, då papperstidningar, sociala medier, mobiler - ja själva luftrummet - fylls med bilder bestämmer sig mediekoncernen Bonnier att stänga butiken. Inte för att Expressen går med förlust, utan att kraftsamla inför kommande digitala utmaningar. Att hitta grejerna som genererar klick och sidvisningar. Kattungar som snubblar. Fluktarklipp ur Paradise Hotel och Bonde söker fru. Lycka till med affärerna."

I Expressen var bilden ett bärande element från första stund och nyckeln till tidningens framgång. Bonniers nuvarande direktörer visar på en historielöshet som saknar motstycke! Att avlöva tidningsredaktionerna på kompetens är samma som att gräva den egna tidningens grav. Det visar hur skraj man är för dagens komplicerde mediesituation (som tack och lov inte berör tidskrifter).

Bilden däremot kommer inte att dö. "Bilden är det nya ordet" avslutar Helmetz sin tänkvärda ledare med.

Outgrundliga äro skurkarnas vägar

Decemberäpplen. Brinkhall, Åbo 7.12.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 341/365.

Ok, idag fick jag årets sista tidskriftsnummer färdig (Skärgård), trots att jag blev av med en del viktiga mejl med bildfiler (som IT-skurkarna hade styrt till sig själva, för att kontrollera penningströmmen som de väntade på = fick troligen inget,  tills jag hittade stället där det kunde täppas till).

Vete tusan vilka vägar dessa IT-skurkar jobbar, men så länge de avslöjar sig genom dåliga språkkunskaper har de knappast någon större framgång.

Att de sen hade mage att begära ettusen euro att skickas till den "nödställda Eklund på Cypern" ... gjorde att många nog inte ens iddes försöka. Tack och lov. Hade de sänkt på kraven till några hundralappar kanske det skulle ha lyckats bättre?

Dessutom hade de lämnat kvar min bloggadress (denna) i min mejlsignatur, som gjorde att många som blev bestörta och fundersamma över "mitt" mystiska tiggarmejl på dålig svenska - kollade bloggen, där de såg att det handlade om ett skurkstreck. Aldrig hade jag trott att man kunde ha nytta av en blogg i en sådan situation!