Sjövägen till Stockholm

I gryningen. Runsala, Åbo 2 december 2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 336/365.

Gjorde en avstickare in till grannön Runsala på väg till jobbet. Passade på att fotografera en av Stockholmsbåtarna som just lämnat hamnen (kl.09).

Det är ännu halvmörkt, men en spricka i molnen släpper ner lite ljus och ger liv åt vattnet. Här går vägen från Åbo till Stockholm, .

Bakom fartyget skymtar min ö, Hirvensalo. 

Lite snö från natten ljusar upp stranden där Ruisrock-festivalens hjärta hittas under ett sommarveckoslut. Ruisrock är Europas nästäldsta rockfestival, med rötter i 1970-talet. Då trängs 70 000 - 90 000 i detta natursköna område.

När jag fäller ihop stativet hörs några domherrar  försynt småprata i ett träd intill, en ny dag får sin början. Under årets mörkaste månad.

Ett putsat bord

Solnedgång. 1 december 2014. Foto: Håkan Eklund.

Den här tiden på året är det en utmaning att hålla "En bild om dagen"-projektet vid liv. Det är mörkt när man far till jobbet, dito tillbaka. Däremellan full rulle vid datorn i ett kontorsrum som redan är fotograferat.

Det låter kanske inte så värst trevligt att leva ett sånt liv, men när jobbet är både skapande och kreativt går timmarna fort - och det är det som oftast är problemet. När skall man då ta dagens bild, om man ens kommer ihåg att göra det?

Idag kom räddningen i form av en snabb utryckning till banken, för att teckna under ett papper, att en flera decennierlång kamp för att betala bort ett stort bostadslån äntligen hittat i mål - dvs. att lånet är betalt. Jippiiiii ...

Mellan parkeringen och banken gick solen ner i en fasadspegling, jag tog tre rutor innan det bar iväg till jobbet igen. Till världen inomhus.

För mig representerar dessa släta ytor ett "putsat bord", dvs. en skuldfri värld. En dagsbild med betydelse för mig (och frun). Kul när man kan lägga in egna tolkningar i en bild, som ingen annan människa i världen ens kunde gissa sig till.

I ett nötskal

En färgklick i Berlin 28.11.2014. Foto: Håkan Eklund.

Reklam för varm julglögg, ett stycke Berlinmur, en östtysk Trabant, turistprylar och nybyggen som rest sig ur en sönderbombad stad vid Wilhelmstrasse.

Se där ett stycke Berlin.

Så här presenteras gatan i Wikipedia:

Wilhelmstrasse (tyska: Wilhelmstraße) är en gata i Berlin som löper från Unter den Linden i stadsdelen Mitte i norr till Landwehrkanal i Kreuzberg i söder. Gatans norra del och dess närmaste omgivningar var före 1945 Tysklands administrativa centrum, och hyste en mängd ämbetsverk och utländska ambassader, bland annat de viktigaste regeringsbyggnaderna. Fram till 1945 användes därför namnet Wilhelmstrasse som synonym för den tyska regeringen. Vid gatan låg också den öppna platsen Wilhelmplatz.

I andra världskrigets slutskede blev nästan all bebyggelse kring Wilhelmstrasse totalförstörd. Ny bebyggelse har därefter anlagts i området, men gatan kom att delas av Berlinmuren i höjd med Zimmerstrasse och har inte återfått sin forna status. Till undantagen hör den brittiska ambassaden som återuppfördes på Wilhelmstrasse 70-71 mellan 1998 och 2000. Vid gatans södra ände på Wilhelmstrasse 140 ligger Willy-Brandt-Haus, de tyska socialdemokraternas partihögkvarter. Gatan är idag avspärrad vid den brittiska ambassaden av säkerhetsskäl och därmed inte längre en genomfartsgata.

Ovanpå Hitlers bunker

Livet går vidare. Berlin 26.11.2014. Foto: Håkan Eklund.

Under bostadskvarteret på bilden ovan låg de underjordiska bunkrar där Hitler gömde sig i slutskedet av kriget och sen tog livet av sig den 30 april 1945, tillsammans med Eva Braun.
Också propagandaminister Joseph Göbbel med fru tog här livet av sina sex barn och sen sig själva, innan ryssarna kom.

I Berlin

Berlinmuren 1961-1989. 28.11.2014. Foto: Håkan Eklund.

Har tillbringat några innehållsrika dagar i Berlin, ett ypperligt ställe för den historieintresserade. Här ett kvarlämnat stycke av denna skammens mur.