Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Första vågen

Snart utplånat spår. Storsand, Munsala 24.7.2014. Foto: Håkan Eklund.

Sandstranden ute vid Storsand i Munsala (tillhör Nykarleby stad), inför havets anlete, är ett gudabenådat ställe. Det ligger tillräckligt "vid sidan om" för att inte exploateras kommersiellt och det är närmast badgäster från regionen som hittar hit.

Nu under dessa tropiska högsommarveckor är det gott om folk på den fina plagen; bara så skönt att vandra kilometervis med härlig finsand under fötterna.

Rakt i väster, bakom den rena havshorisonten, ligger Örnsköldsvik i Sverige.

Nr 205/365.

Postat 2014-07-29 20:02 | Läst 1928 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Basic technology

Pandrosbacken 23.7.2014. Foto: Håkan Eklund.

Att fixa till mat över öppen eld, så primitivt som möjligt, är det bästa jag vet. Jag har ett antal gjutjärnsgrytor/potjiegrytor från Sydafrika som är bra för potatiskokning och grillhalstret ovan är också därifrån. Bara så enkelt och lätthanterligt att klämma ihop allt som skall grillas över glödande kol (från ved ...).

Själva "grillen" är en stenhög i ring, som skyddar för vind och att inte elden sprider sig. Basic technology.

Nr 204/365.

Postat 2014-07-29 14:37 | Läst 1763 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Bidde inte jägare

Kvällsnöje. Pandrosbacken, Oravais 22.7.2014. Foto: Håkan Eklund.

När jag växte upp i en superagrar bondby i mitten av 1960-talet präglades man helt naturligt av de där rådande normer, som att när man "går till skogs" tar man med hund och bössa. Eller en bär- eller svampkorg. Annars skulle det vara onödigt att vandra i skog; det skulle vara någon nytta med allt vad man gjorde.

Trots att min far inte var jägare, var många av mina kompisars pappor aktiva jägare. En sådan skulle också jag bli. För sparade slantar köpte jag ett luftgevär (Slavia, tillverkat i Tjeckoslovakien - på bilden ovan) att börja öva med. Nästa mål var en Husqvarna fågelstudsare - men så långt kom jag aldrig.

Det räckte med en "jakt". Det var tidig höst och jag smög iväg med mitt första vapen. I en skogdunge nära hemmet stötte jag på en trastflock. Fick sikte på en fågel högt uppe i en björk, siktade och tryckte av och ner singlade "bytet".

Men sen var det roliga slut. Framför mina fötter låg en skadskjuten rödvingetrast och tittade på mig med skrämda ögon ... Plötsligt såg jag ingen charm i detta med att "jaga", jag var ju tvungen att på nära håll skjuta ett skott till, för att göra slut på det onödiga lidandet för en fågel som var på flyttning söderut.

Detta blev mitt första och sista "jaktbyte". Trots att detta inte var riktig jakt insåg jag att detta inte gav mig det jag ville ha från naturen. I stället satsade jag och en kompis på att köpa kikare, en fågelbok - och på egen hand började vi ströva runt i markerna för att lära oss känna igen de olika arterna. Och på den vägen är jag än. En hobby som givit mig ett rikt liv, både hemma och utomlands.

Jag har inget emot jakt som bedrivs på förnuftigt sätt, men skulle själv bara kunna tänka mig att jaga om jag bodde ute i vildmarken och behövde viltkött för att överleva. Jakt som nöje känns inte rätt ...

På bilden ovan har jag och sonen plockat fram det gamla luftgeväret för att lite tävla lite; han vann ...

Nr 203/365.

Postat 2014-07-29 09:39 | Läst 1897 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Far och son vecka

På egna ben. Harjavalta 21.7.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 202/365.

Har haft en fin far och son vecka uppe i Österbotten, helt underbart. Det är länge sen som vi har haft så mycket tid tillsammans.

Och nu har jag en klok, vuxen man (23 år) att diskutera med, som rest mycket, som läser mycket, som kan mycket - om bl.a. internationell politik. Intellektuellt stimulerande.

Tur att Putins gäng inte kunde lyssna ...

Här från en kaffepaus under vägen norrut ; en selfie på mina ben i en tvätthall ...

Postat 2014-07-28 20:56 | Läst 1970 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Familjehistoria

Cassandras dop. Kakskerta kyrka, Åbo 20.7.2014. Foto: Håkan Eklund.

Några dagar före militärkuppen på Fiji i maj 1987, som var den första i Söderhavets historia, hämtade vi hem ett litet flickebarn från Dilkusha Girls Home vid Nausoriflodens strand en bit norr om huvudstaden Suva på ön Viti Levu (som vi besökte på nytt för några veckor sen och hittade noteringar i gamla register hur babyn kom till barnhemmet, kändes nästan overkligt ...).

Vi döpte henne till Kiara; vårt första kärleksbarn. Dopet skedde i en liten bykyrka ute på Mana Island. Prästen kom med motorbåt och dopvattnet från Jordanfloden som fijianska FN-soldater tagit med till församlingen, som användes för första gången vid Kiaras dop.

Nu är Kiara gift med Raphael och deras första barn döptes idag till Cassandra i en stämningsfull gammal stenkyrka i Åbo skärgård. Utanför rämnade himlen, ett stort åskväder drog över, regnet öste ner och ett tag slocknade alla ljus i kyrkan. Himlen talade.

När allt var över och vi fortsatte hemma kom solen fram och en fin sommarkväll uppenbarade sig. Så skrivs familjehistoria.

Nr 201/365.

Postat 2014-07-20 20:46 | Läst 1570 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Föregående 1 ... 627 628 629 ... 959 Nästa

Bloggar

Med leriga skor

Första vågen

Basic technology

Bidde inte jägare

Far och son vecka

Familjehistoria

Håkan Eklund

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv