Ett ansiktslöst Europa

Övning inför morgondagens dopförrättning. Kakskerta kyrka, Åbo. 19.7.2014. Foto: Håkan Eklund.

Nog känns det märkligt att i en krissituation som främst berör Europa, är det USA:s president Obama som står för rubrikerna, dvs. han är den enda som har ryggrad att stå upp och slå näven i bordet och säga det som alla förstår, att det är Putin som måste sätta de ryska krigshetsarna i östra Ukraina på plats. Om det skall bli någon förändring. Att det är de som orsakat en massa oskyldig människors död!

Var finns Europas och EU:s ledare? Var är deras röst? Man vet ju knappast vem de är, vem som är EU:s president, utrikesminister etc. De är tydligen bara ett gäng ansiktslösa byråkrater och tjänstemän med fina titlar och höga löner som saknar "guts" och ryggrad att sätta Putin och hans ryssluskar i Ukraina på plats. De förstår inte att det enda språk som Putin förstår är ett annat än det som EU förmår servera. Naivt så det förslår.

Och i Finland funderar man bara på hur illa det är för business om vi går med på att vara "stränga" mot ryssarna ... Sådant skrattar Putin bara åt, gillande. Och liksom svenskarna är ju inte finländarna alltför villiga att gå med i Nato, det har de inte ryggrad till, trots att vi snart inte har råd att upprätthålla en trovärdig försvarsmakt. Trots våra lilleputtländer; munsbitar för den girige ...

Skulle dagens ledare har varit vid makten 1939, hade Stalin i lugn och ro fått ockupera Finland. Efteråt, vid fredsförhandlingarna, prisade han oss för att vi visade kurage, och slogs för vår frihet. Som vi lyckades med. Tack vara hårda bandage.

Man får tycka vad man vill om USA och deras utrikespolitik, men de har åtminstone kurage att ryta till, också åt Putin. Men de är också de enda som Putin har någon slags respekt för.

Och för att någon gång lyckas, måste man också misslyckas många gånger - som alla driftiga företagar och "doers" vet.

Nr 200/365.

En patetisk nyhetskanal

Vårt lilla uterum. Hirvensalo, Åbo 18.7.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 199/365.

Ibland är det svårt att fatta vilken låg arbetsmoral vissa nyhetsproffs verkar ha, som igår när nyheten om passagerarplansnedskjutningen var "breaking news" på alla kanaler. Jag kollade in den ryska, där man satt och diskuterade det maleysiska flygbolagets "safety records"; det var så att man kunde spy ...
Precis som om det var deras fel att katastrofen hände ...

Här har i alla fall Obama citerats rätt:

http://rt.com/usa/173920-obama-ukraine-situation-statement/

“We have increasing confidence” that the Malaysian plane was shot down by a surface-to-air missile that was launched from rebel-controlled territory, Obama said. He also confirmed that at least one American, Quinn Lucas Shanzmen, was killed on board the plane.

The crash “underscores that it is time for peace and security to be restored in Ukraine,” Obama said in a statement on Friday. “This should snap everybody’s head to attention and make sure we don’t have time for propaganda and we don’t have time for games.”

“This is a global tragedy. There has to be a credible international investigation into what happened, and we must hold all, including Russia, accountable for that,” the president said. “Russia, pro-Russian separatists and Ukraine must adhere to an immediate and complete cease-fire” to allow for the investigation to proceed unhindered.

Ang. bilden ovan: jämfört med föregående bloggbild, har vyn från huset aningen krymt ... men ändå har vi det ännu bättre här ... Allt är relativt. Allt har sin tid.

Vårt hus i Söderhavet

Vårt gamla hem i Söderhavet. Tivoa Place, Lautoka, Fiji 6.7.2014. Foto: Håkan Eklund.

Besöket vid vårt andra och sista hem i Söderhavet väckte många minnen till liv. Det går bara inte att beskriva.

Utsikten över ett glittrande Söderhav (= från terassen), rasslet från palmerna, de många mangoträden som dignade av frukter, mitt grillställe där jag grillade lamb chops tre gånger i veckan, barnen som lärde sig gå, vännerna, festerna, musiken. Och från vårt hus hade vi utsikt till huset där våra svenska vänner Anders och Lilian (från Ånge) bodde, han var första VD:n på Tropik Wood-sågverket som etablerades. Tillsammans med dem ägde vi en båt som tog oss ut till öarna utanför.

Huset var mycket eftertraktat i "expat-kretsarna", många stod i kö. Detta var det enda hus i staden som jag så gärna skulle ha viljat ha, men visste att det var omöjligt. Jag kände killen som bodde här, han var en agronom från Israel (ex. kommandoslodat ...) som liksom jag tog flyglektioner. Hans sambo var från Skottland och hade massor av vänner; någon av henns "gäng" skulle säkert få flytta in om de flyttade (han hade inte många vänner ...). Men så hände det oväntade, paret skiljde sig och hon lämnade Fiji. Killen blev kvar en tid, en dag ringde han mig och frågade om jag fortfarande var intresserad av huset, han skulle dra vidare ...

Ibland har man tur. I det huset hade vi våra bästa år i landet.

När vi flyttade hem flyttade rospiggen Christer in, honom hade jag träffat på Grand Eastern Hotel i Labasa, Vanua Levu en kväll 1988. Vill minnas att han kom från Väddö. När han kom på besök spelade vi Evert Taube, och sjöng med.

I detta hus gifte han sig sen med en fijiansk tjej.

Största förändringen nu var att de flesta stora, fina mangoträd var borta. De hade blåst ner i en svår cyklon 2012. Idag är det änkan till husets ägare, en tjänsteman vid luftfartsstyrelsen, som bor i huset 6 månader per år, resten i Australien. Ett yngre indiskt par var caretakers, bodde i källarvåningen (som var mitt cykel- och vedförråd ...).

Klockan klämtar för Putin

Graffiti i Åbo. 17.7.2014. Foto: Håkan Eklund.

För fem dagar sen flög jag och frun i ett KLM-plan från Kuala Lumpur till Amsterdam längs samma rutt som dagens nedskjutna passagerarplan. Det kändes inte precis kul att lyssna till kaptenen när han berättade om rutten, att vi skulle flyga över Ukraina (bl.a). Utan att tänka efter hade jag sagt att jag hoppas att vi inte blir nerskjutna ...

Det enda jag kan tänka mig nu är att "the hell is loose ..."; klockan klämtar för herr Putin som låtit detta tragiska spektakel gå alltför långt. Indirekt är han mer än medskyldig. Trots all diplomatiskt "rollspel" från olika aktörer, är hans trovärdighet noll - hur länge han än sitter kvar. Någonstans klämtar en klocka ...

Nu måste omvärlden ta tag i detta orons näste; dock lättare sagt än gjort ...

Nr 198/365.

Luktar lurendrejeri

Middagen fixas. Hirvensalo, Åbo 16.7.2014. Foto: Håkan Eklund.

Ser att Tingsrätten idag i Stockholm har beslutat att den svenska häktningen mot Julian Assange skall kvarstå. Assange måste därmed stanna kvar på Ecuadors ambassad i London för att undvika att gripas av brittisk polis och utlämnas till Sverige.

En stilla undran: hur många tror på detta? Dvs. det Assange beskylls för? Och är det någon som överhuvudtaget gräver i detta. Här finns utrymme för grävande journalistik.

I sin självbiografi "Memoarer är prostitution" (2012) berättar Assange så här om den svenska kvinna som senare (på order?) påstod att hon blivit våldtagen:

"På kvällen hade A  - ordnat en kräftskiva, vilket svenskar gör på den tiden av året, och jag följde med för att träffa henne. Det här var dagen efter den dag hon senare skulle påstå att jag hade våldtagit henne. A - var på festen och verkade vara hur glad som helst. Hon skrattade och drack med mig, mina vänner och hennes vänner till långt in på natten. Vi satt en stund, och då twittrade hon att hon var tillsammans "med världens coolaste, smartaste folk".  Det var tydligt att hon hade berättat att vi hade legat med varandra, och senare visade det sig att hon hade tagit en bild av mig sovande i hennes säng och lagt upp den på Facebook."

Man behöver inte vara speciellt insatt i underrättelseverksamhet för att förstå att det är så här de jobbar, dvs. använder olika typer av utpressning för att snärja en fiende. Det är bara att kolla in hur Putin & co jobbar; i detta fall har förstås direktiven och handlingsplanen kommit från USA ...

En som blir våldtagen sätter nog inte ut bilder på Facebook, och dessutom skryter över riddaren.

Nr 197/365.