Inne på ryskt område

En del av reprofotograferat dagboksmaterial. Orginal Anders Munsterhjelm/repro 28.5.2014, Håkan Ekund.

Snart har jag lyckats få ihop 70 sidor A4 med dagbokstexter ur Anders Munsterhjelms krigstida dagböcker (som jag reprofotat, framkallat i LR och printat ut på vanligt papper för mina behov). Av den textmassan skall hälften bort och ersättas med reprofotograferade fotografier, teckningar och handritade kartor.

Munsterhjelm var bataljonsläkare under kriget, och just nu är jag inne på sidor när hans gränsjägarbataljon är inne på ryskt område i december 1941, när frontlinjen stabiliseras på Karelska Näset norr om Leningrad.

Området är en del av ett gammalt svensk-finskt landskap, Ingermanland, som 1617-1721 till och med var ett svenskt generalguvernement. Ett gammalt landskap som ingen idag längre känner till eftersom Josef Stalin tog livet av ursprungsbefolkningen (1937-1938 avrättade han 14 000 ingermanlänningar) eller deporterade dem till Gulagläger (slutresultatet var ofta det samma ...) och "raderade ut" denna unika gränskultur. Eftersom de inte var slaver, var de inte "pålitliga" enligt despoten Stalin (jämför med det som händer i Ukraina ... där Putin agerar precis som Stalin ...).

Här ett udrag från 17.12.1941 när bataljonen drar upp från Finska vikens kust (gränsen, mittemot den ryska befästnings ön Kronstadt) och etablerar sig 60 km norr om Leningrad:

"Hiirela var en usel, grå by på en öppen vidd där isiga vindar blåste. JSp hade det mycket trångt och jag har inga bilder som illustrerar eländet där, som icke räckte mer än något över två veckor. Den 16 december fick vi åter uppbrottsorder och den 17 rullade bl.a. en bil full med JSp utrustning vidare norrut.

Färden gick en god bit in i det som ännu år 1939 var Ryssland och vi lägrade oss för natten i en korsu vid stranden av ett litet träsk nordost om Lempaalanjärvi, fågelvägen endast några km från gamla gränsen. Se kartan!
Följande dag flyttade vi till det ställe som sedan för många månader framåt kom att bli vårt hem.
Dessa Rysslands gränstrakter karakteriseras av att all civilbefolkning för omkring 10 år sedan blivit bortflyttad. Kvar står övergivna odlingar, tomma hus eller stenfötter. Endast minnet finns kvar av det som en gång varit välmående ingermanländska byar. Istället har ryssarna dragit sina tankshinder och sina taggtrådsstängsel i oändliga linjer utmed kullarna och genom skogarna, byggt betongbunkrar och skyddsrum och uppfört höga utsiktstorn på höjderna. Skogen har ställvis huggits ned. Kring det frontavsnittet som tilldelades vår bataljon var det ett mycket öppet drag i landskapet, som domineras av den höga kala Veikkola kulle."

JSp är en finsk förkortning av "Joukko Sidontapaikka", dvs. gruppförbandsplats, där man i fält lappade ihop sårade soldater ... "Korsu" är av stock byggda "logement" i fält, ingrävda under jorden ... där man var skyddad för granater.

Nr 118/365.

En kvadratmeter per person

Inne i grästuvan. Hangö 27.4.2014. Foto: Håkan Eklund.

Som fotouppgift under förmiddagen fick kursisterna välja ut en kvadratmeter som foto-område.
Eftersom kursen som jag och kollegan Paul S ledde, handlade om närbildsfoto och makro och var en del av utmaningen att lära sig kolla in det finstilta.

Igen ett fruktansvärt hårt solljus, en utmaning för fotografering, men bara så skönt för sinnet - för kropp och själ. Ett bländande blått, stilla hav intill, en värmande sol från blå himmel - och vi bara njöt! Finns det bättre terapi och "bomull runt själen", än fotografering?

Och 11 fotografer hittade en fantastisk blandning med spännande motiv, som vanligt. En del printades ut, resten kollade vi in som avslutande bilddiskussion.

Nr 117/365.

Blåsippsstudio

Hangöblåsippa. Hangö 26.4.2014. Foto: Håkan Eklund.

Två dagar med Hangö sommaruninversitets fotokursister; ett härligt gäng. Deras första fotouppgift gällde något så "trivialt" blåsippa, som inte är någon vanlig växt ute på vindpinade Hangö udd. Men ett bestånd hittad vi i en skogsbacke nära en livligt trafikerad väg. Det väckte en viss uppmärksamhet med 11 fullvuxna människor liggande i klorofyllen i de mest märkliga ställningar, för att ta en blåsippsbild. Det var ett svårt, hårt, starkt solsken - som alla vet hur jobbigt det är i en skog ... Dessutom blåste det.

Ändå blev det många  fina blåsippsbilder.

Själv tog jag inte så många bilder, men riggade till slut upp min lilla ministudio, en låda av genomskinlig plast med öppning för objektivet, hivade in en gammal urtvättad svart T-skjorta som fond, och tog min version genom kronbladen på en sippa alldeles framför linsen.

Helt traditionell, men kul ändå som dagens bild.

Nr 116/365.

Ljus i tunneln

Vid Universitetsgatan i Åbo. 25.4.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 115/355.

En intressant bok om eld

Näver i solnedgång. Friskala, Åbo 24.4.2014. Foto: Håkan Eklund.

Yngve Ryds bok "Eld" som kom ut 2005 är en härlig bok. Den innehåller 429 sidor om "Flammor och glöd - samisk eldkonst" som är titelns underrubrik . Författaren har under många år dokumenterat samernas eldningsmetoder och bränslen, allt från stockeld i skogslandet till centimeter kort ris som bränsle uppe på kalfjället.

Enbart om näver och tändved har han ägnat ett 30-tal sidor. En synnerligen intressant bok som tagit vara på mycket av sånt som tenderar att försvinna med dagens Trangior och allehanda gasmojänger.

I slutet av boken har han tagit med ordförklaringar som rör eld och ved, både på samiska och en mindre del svenska termer. Också jag hittar ett svenskt ord som många inte känner till idag, som återfinns i mitt ursprungsspråk (Oravaisdialekten), med ett annat uttal. Han listar ordet "tvet" som betyder "löst träspån och stickor" som blir till när man klyver ved och som är bra att samla in som tändmaterial. På mitt ursprungsspråk heter det "tveitt", oftast använt i pluralis = "tveittar".

En kul återkoppling.

Nr 114/365.