Vid isranden

Försöker gör intryck. Långvattnet, Hirvensalo, Åbo. 17.4.2013 kl. 20. Foto: Håkan Eklund.

Såg att solen slog igenom och ett fint kvällsljus bredde ut sig över ön, tog paus med läsningen, hoppade i bilen med hund och kamera och körde ner till ett strandområde där isen börjat gå. Satt stilla en stund i bilen med 500 + 1,4x och småningom hade jag ett knippar inom "skotthåll". Knipgubben gjorde allt för att göra sig till och imponera. Kastade med nacken och exponerade sin fina praktdräkt.

Kniptjejen fokuserade mest på att fiska, och kom faktiskt upp med en stor fisk, som hon hade svårt att få ner. Och se, då började gubbjäkeln jaga henne för att ta fisken av henne ... men jag tror att hon lyckades svälja i tid.

Sen tog hon paus, hoppade upp på iskanten och började putsa fjädrarna och smälta kvällsmaten medan knipgubben gjorde sig till igen. Här tycker jag faktiskt att hon tittar elakt på honom ... och det förtjänar han, som försökte röva hennes mat ...

Gastkramande läsning

Man vid Uggleskogen. Hirvensalo, Åbo 17.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Gastkramande läsning, det är vad Göran Rosenbergs bok om sin fars resa från Auschwitz till Sverige är. Detta är en bok som alla borde läsa, och kanske lära sig lite mera om hur lite de flesta egentligen bryr sig om sina medmänniskor, speciellt om "de" inte är som "vi".

Trots att jag läst mycket om judeförföljelsen i Nazityskland (och i övriga Europa) sitter jag som fastklistrad när jag läser om hur Görans pappa hamnar med i tågtransporter i krigets slutskede (april 1945), när fabriken där de jobbat som slavar bombats och tyskarna inte vet hur de skall kunna bli av med sina tusentals slavar som de packat in i öppna godsvagnar och tar dem från station till station, men alla läger är fulla och man hinner inte döda tillräckligt många tillräckligt snabbt ... de allierade närmar sig från två håll, och bevisen skall bort ...

Trots att jag bara betat av halva boken inser jag att skulle detta vara filmatiserat så skulle jag inte vilja se filmen, så grym skulle den bli - som dokumentär. Personligen kan jag läsa sånt här utan problem, men vill inte se som film; det blir för starkt.

Kanske var det just det som hände med vanliga polacker och tyskar under kriget, det klarade inte av att se det som de inte alltid kunde undvika att se ... (efter befrielsen tvingade amerikanska soldater bybor i flera lägerområden att med egna ögon komma och se hur det såg ut i lägren där de levande såg lika döda ut som de döda, de hade bara en anna färg ...).

Kollade in författarens hemsida (http://www.rosenberg.se/bocker.html)och ser att detta är ett riktigt proffs (som borde bli minst lika uppmärksammad som Sofi Oksanen ...; här är mera substans ...).

Jag vet inte om det finns andra bokutgåvor än den pocketbok jag har (Albert Bonniers förlag) som innehåller några frimärksbilder - som inte är till någon nytta. Denna bok skulle jag gärna se i större format med bra bilder, det skulle ämnet verkligen förtjäna. Men då skulle väl boken bli så dyr att vanligt folk inte köper ...

Detta från författarens hemsida:

ETT KORT UPPEHÅLL på vägen från Auschwitz (april 2012)

Har tilldelats Augustpriset 2012 för bästa skönlitterära bok.
I Danmark utsedd av Berlingske Tidende till en av årets tio bästa utländska böcker.

Om vägen till Auschwitz är ett helvete lika för alla är varje väg från Auschwitz ett mirakel för sig. Vägarna från Auschwitz tar sig de mest skiftande banor och bryter av mot de mest oförutsägbara mål och genomkorsar de mest oväntade platser. De som befinner sig på vägen från Auschwitz är alla undantag, på samma sätt som varje väg från Auschwitz är ett undantag.
Om sin fars väg från Auschwitz till den lilla staden med den stora lastbilsfabriken har Göran Rosenberg skrivit en djupt personlig barndomsmemoar; om Platsen där ett litet barn sätter sina första ord på världen och gör den till sin, som också är Platsen där en ung man stiger av tåget en tidig augustikväll 1947 för att börja världen på nytt.

Nr 107/365.

Anlände i natt

Från Friskalavikens fågeltorn, Hirvensalo, Åbo. 16.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Genast när jag steg ut på trappan visste jag, i natt har de kommit. Hörde nämligen vårens första rödhake sjunga sin härligt porlande/jollrande sång.

Tog hunden med till Friskalaviken på morgonpromenad, och se - på strandängarna vimlade det av rastande flyttfåglar:
- ett hundratal trastar (björk-, rödvinge-, taltrast)
- ett tiotal sädesärlor
- en handfull ängspiplärkor, sävsparvar, tofsvipor, skogsduvor, ringduvor
- 3 överflygande tranor
- 1 skogssnäppa
Ute på isen i viken höll skrattmåsarna låda; de brukar ha en koloni ute på en "vassholme".

Årets första fågelmorgon. Härligt.

Nr 106/365.

Ett kort uppehåll på vägen

Åbovägg. 15.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Sofi Oksanen får vänta. Har i min hand Göran Rosenbergs "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" som fastnat i nypan och vars språk och berättelse fångat mig. Måste beta av den först. Passar bra en regnig kväll som nu, när det hällt ner sen förmiddagen (= bra, snön smälter ...).

Minns också hur det hällregnade under enda besöket i Auschwitz sommaren 2008, en lämplig inramning för ett sånt djävulskt ställe.

Jag vet ungefär vad Rosenbergs bok handlar om (via teve intervjuer/tidningsreferat) och vet att samma trauma också följt de flesta som överlevde Stalins arbetsläger, eller vanligt krigsfångenskap.

Senast kom det fram i stridspiloten Lauri Pekuris memoarer; han vägde 45 kg när han efter ett halvt års krigsfångenskap i Sovjetparadiset fick återvända i november 1944.

Nr 105/365.

Corvus

Med våta fötter. Långvattnet, Hirvensalo, Åbo 14.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Finaste vårdagen hittills. Både sol och värme, plötsligt har en massa snö och is försvunnit som genom ett trollslag. Innan det stod ju allt stilla i månader.

Hörde vårens första sädersärla. Fotograferade skrattmåsar på is, de kom för några dagar sen. Kom på att jag nästan aldrig fotograferat kråka; denna får äran att bli Dagens bild nr 104/365.