Fotosidan Magasin nr 2/2013

Slottsgården. Åbo 14.3.2013. Foto: Håkan Eklund.

Alltid lika kul att hitta något läsvärt i postlådan; idag FS Magasin nr 2/2013 som igen innehåller en massa läsvärda och infospäckade artiklar kryddat med bra bildmaterial.

Gillar Magnus F:s ledare "Bilder gör sig bäst på papper", där han berättar om sitt mörkrumsarbete från sina skolpojksår. Känns igen!

Gillar slutklämmen där han betonar vikten av att ta del i hela processen med att printa ut bilder, välja bilder och ramar, rama in och ställa ut. "Jag är övertygad av att fler skulle ha nytta av att ställa ut, att tvingas hitta den röda tråden i sina bilder, att tänka på hur de bildar en berättelse" - skriver han.

De som har den stora lyckan av att tillhöra lokala fotoklubbar med egna utrymmen, egen utrustning för bildutskrivning - lär sig mycket om sånt här.

Gillar bl.a. Peter Wiklunds artikel om specialutskrifter, mycket matnyttigt.

Det tog några nummer innan jag började gilla FS Magasinets upplägg, kändes lite främmande i början, men sen länge har jag insett att denna tidskrift är en "fotoskola" på papper - där det finns mycket att lära och ta inspiration ifrån.

Nr 73/365.

Karl för sin hatt

Skuggporträtt- jag och hunden på morgonpromenad. Hirvensalo, Åbo 13.3.2013. Foto: Håkan Eklund.

Råkade se en del av sista avsnittet av ett dokumentärprogram om Olof Palme på teve för en stund sen. Kände hur emotionella vibrationer aktiverades när jag såg att det var Anna Lindh som pratade vid hans kista vid begravningen; med facit i hand kändes det synnerligen tragiskt. Tur att vi inte vet vad som väntar oss bakom hörnet ...

Nyheten om mordet på Palme fick jag och frun under ett party hos en ung släkting i Adelaide, Australien den 28.2.1986 när vi var på första semestern från jobbet på Fijiöarna (dit vi kom i november 1984). Det kändes helt enkelt overkligt att något sådant kunde ske i "trygga" Norden.

Det som jag bäst gillade Palme för var hans rakryggade hållning emot apartheid i Sydafrika; få vita europeiska statsmän var lika fördömande som Palme. Han konstaterade många gånger att det inte finns något mellanting, nån "mildare" form av apartheid, det var ovärdigt mänskligheten, det skulle bort! Helt och hållet. Tyvärr hann han dö innan han fick se slutresultatet.

Likaså gillade jag hans tuffa hållning mot diktatorerna i Europa (Grekland, Spanien, Portugal ...), också där fick han rätt.

Men jag gillade inte hans åsikt om kärnkraft, och en hel del annat - men en karl för sin hatt var han nog. Mera än många andra.

Nr 72/365.

Ännu i bojor

I väntan på islossning. Aura ås mynning. 12.3.2013. Foto: Håkan Eklund.

Har tillbringat några kvällar med Zacharias Topelius bildverk En resa i Finland som ursprungligen utkom i tolv häften mellan 1872 och 1874, nu i nyutgåva med en massa kommentarer och konstnärspresentationer. Detta för en bokrecension.

Boken handlar om Finlands natur, folk och historia i lättläst form och illustrerad  med 36 ”finska originalteckningar” av elva framstående konstnärer. För de flesta illustrationerna står Berndt Adolf Lindholm (1841-1914), Hjalmar Munsterhjelm (1840-1905) och Bernhard Reinhold (1824-1892). Albert Edelfelt (1854-1905) är den yngsta, som bidrar med ett verk.

I en informativ artikel presenterar Rainer Knapas landskaps- och genremåleriet åren 1870-1873 och i slutet av boken finns en konstnärspresentation. Ett fint mervärde för den konstintresserade.

Nu långt senare är det av stort intresse att läsa om hur landet låg under 1800-talet senare hälft och hur man före fotografins genombrott försökte återge landskap och folkliv i ”natursanna” bilder. I originalutgåvorna innehåll varje häfte tre stålstick, i nyutgåvan finns alla illustrationer samlade i ett skilt kapitel.

Idag skulle denna "natursanna" teknik vara bortkastad möda; det konstnärliga värdet av dessa teckningar skulle nog ifrågasättas. Men under 1800-talet innan kamerorna tog över fyllde dessa ”penselfotografer” en viktig roll; de dokumenterade verkligheten och det kan vi idag vara tacksamma för. Med utstuderad noggrannhet och skicklighet har de tecknat ner de landskap, det folkliv och miljöer som vi inte längre har kvar.

Kompositionsmässigt håller illustrationerna en hög standard trots att horisonten påfallande ofta är placerad mitt i bilden i de flesta landskapsbilder, som förvånar.

Nr 71/365.

En märklig utveckling

Skyltfönster i Åbo. 11.3.2013. Foto: Håkan Eklund.

En märklig utveckling angående jakt, som nu också har noterats av forskare, diskuteras i tidningar i Finland, nämligen att medlemmar och personer i ansvarsställning i lagstadgade jaktvårdsföreningar alltmer associerar sig med en naturokunnig allmänhet istället för att samarbeta med forskare och myndigheter.

De vet att många klappar i händerna och ger ryggdunkar för att de tjuvjagar varg och björn, alltså att på eget bevåg ta lagen i egna händer.  Troligen är situationen likadan i Sverige också. Det är en kriminell avart av populism som i längden tar bort förtroendet för jakt och jägare, som är illa. Jakt behövs, likaså goda jägare - men inte som en laglös lynchmobb ...

Och man kan fråga sig hur det kommer sig att en stor del av landets befolkning på allvar är rädda för vargar? Här igen är det medierna som också tycks associera sig med en naturokunnig allmänhet, och bara förstärker rädslor och okunnighet. Det kallas desinformation och populistisk propaganda. En orsak är väl den att på tidningsredaktioner finns sällan någon som kan natur, men skriva kan de ...

Alla vi som  i olika situationer haft närkontakt med varg ute i markerna skulle aldrig ens tänka oss att vara rädd för varg! Däremot skall man ha respekt för allt i natur, liksom man har respekt för alla farliga fordon vi till vardags omges av i det urbana landskapet. Ett litet felsteg på en vägkant/trottoar betyder döden! Så många omedelbara faror finns inte i naturen. Det skulle vara intressant att se en statistik på hur många som dödats i trafiken under de senaste 70 åren, och hur många som dödats av varg?

Nr 70/365.

Isbjörn i ån

Nautelankoski, Aura å. 10 mars 2013. Foto: Håkan Eklund.

Det är redan sex år sen jag senast såg livslevande isbjörnar på Svalbard, blev därför positivt överraskad att hitta en i Aura å idag. En som drullat genom den svaga isen ...

Nr 69/365.