Enfald

Helsingfors järnvägsstation. 9 mars 2013. Foto: Håkan Eklund.

Det är alltför sällan som jag åker tåg. Oftast skall saker transporteras eller så skall man till ställen utanför rälsnätverket. Men idag var jag in till huvudstaden för ett heldagsmöte, och då passade det bra med tåg.

Och det är ju rena lyxen att bara få sitta och njuta av landskapet som flimrar förbi, läsa, skissa på "to do" anteckningar, eller bara vara. Kommer på mig själv att jag ofta spanar intensivt  efter ugglor eller älgar, idag var det bara en bländvit snö som exponerade sig.

Samtidigt spanar mina skogsmannaögon efter skogsmiljöer som passar för hålbyggande fåglar, men se - sådant finns det inte mycket av! Största delen av skogsarealen består av unga skogar med enbart friska träd, och det är döden för ett 30-tal specialistarter som behöver murkna och ihåliga träd för att häcka. Tänk att det kan vara tillåtet, att man putsar bort livsmiljöer för en massa arter som tillhör vårt naturarv, som tillhör oss alla. I 1000-tals år mådde de bra i taigaskogen, till det mekaniserade industriskogsbruket tog över - som effektivt putsar bort ekologisk mångfald.

Och i äldre gallringsskogar finns sällan något skyddande buskskickt kvar, trots att det skulle vara livsviktigt för viltet. Varken buskar eller hålträd skulle påverka grundyta eller biomassa på ett negativt sett! Men då skulle det kanske se slarvigt och ostädat ut i skogen; vilken fåfäng enfald!

Nr 68/365.

Halvnaken i drivan

Avklätt i drivan. Hirvensalo, Åbo 8.3.2013. Foto: Håkan Eklund.

Jag har inte kollat upp hur kvinnor reagerar på dylik reklam, som i sig är helt saklig, men som inte hör hemma "i en snödriva på en landsvägskant" tycker jag. I en shoppingmiljö är den säkert helt ok men här vid en busshållplats ute "på landet" känns den aningen felplacerad. Tycker jag - på kvinnodagen den 8 mars, med minus 15 C - måste vara kallt i drivan ...

Så här skriver Wikipedia om kvinnodagen:
"Den internationella kvinnodagen instiftades redan 1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av den tyska kommunisten Clara Zetkin. Varje år i varje land skulle man på samma dag fira en kvinnodag under parollen: Rösträtt för kvinnor skall ena vår styrka i kampen för socialism.

Vid Förenta nationernas första internationella kvinnokonferens i Mexiko 1975 togs initiativ till att införa en gemensam kvinnodag. FN:s generalförsamling beslutade sedan om detta i en resolution 1977. Sedan 1978 finns 8 mars med som internationell kvinnodag på FN:s lista över högtidsdagar. I och med FN:s ”erkännande” kan man säga att den internationella kvinnodagen ändrades från att ha varit en socialistisk kampdag till en opolitisk högtidsdag, men hur man firar den varierar mycket mellan olika länder. På flera håll har den mist sin politiska innebörd och istället blivit en dag då män uppmärksammar eller uttrycker sin kärlek till kvinnan, i samma anda som mors dag eller alla hjärtans dag. I andra länder har dagen kvar sin politiska prägel då man fokuserar på kvinnors kamp för lika rättigheter och på den ojämställdhet som råder i samhället."

Nr 67/365.

På svag is

In och ut. Hirvensalo, Åbo 7.3.2013. Foto: Håkan Eklund.

For ut från en bryggända för att fotografera harspår i snön. Som tur hade jag hunden med, han gick före - och vips trampade han igenom. Då svängde vi, och gick mycket försiktigt tillbaka.
Isen var genomrutten ...

Idag första torgmötet på arbetsplatsen (Åbo Akademi) angående omfattande omstruktureringar och inbsparningsåtgärder. Men nu var det  mest de stora linjerna som skissades upp, de verkliga förändringarna har man klart för sig först i maj ...

Nr 66/365.

Kulturstund

I väntan på sommaren. Hirvensalo, Åbo 6.3.2013. Foto: Håkan Eklund.

Råkade gå ner till en "villastrand" med hunden för en dryg timme sen, just när solen tittade ut genom ett litet hål i molnen och ett underbart ljus bredde ut sig över landskapet. Mjukt och fint, varade i några minuter, sen slöt sig molnen igen.

Sitter just nu med Jim Brandenburgs "Chased by the light: a 90-day journey" (med författarens autograf ...) som jag bara råkade stöta på i hyllan när jag sökte en annan bok. Har satt Metallicas "Death Magnetic" på full volym, öppnat en Fosters - och skall ha en kulturstund innan fru A dyker upp efter en 2-dagars arbetsresa.

Handsken

Självporträtt. Åbo 6.3.2013. Foto: Håkan Eklund.

Det är just så här som jag känner mig just nu, som en gammal uttjänt handske. I morgon samlas Åbo Akademi för "utrensningsdiskussion", när alla vi som inte tillhör det lilla universitetets kärnverksamhet får vår dom - att vi skall putsas bort. För att de inte längre har råd.

Tidskriften Skärgård som jag jobbar för (enda anställd på deltid), och som i år kommer ut med sin 36:e (och troligen sista ...) årgång, är ett av de viktiga små svenska "rum" som vi har i Finland och  som under alla dessa år dokumenterat det mest speciella vi har, vår skärgård med sin unika natur och kultur.

Förstås är inte detta en del av universitetets kärnverksamhet, men - kustlandet och skärgården är ju urhemmet för oss kustsvenskar i Finland - och identitetsgrunden för Finlands enda svenskspråkiga universitet. Så det så.

Eftersom prenumeranterna betalar för ombrytning, tryck och distribution, kommer alltså universitetet att spara in min anspråkslösa deltidslön - om de stänger kranet. Tyvärr kommer de inte långt med den inbesparningen, den räcker inte ens till att delfinansiera ledningens bonuspengar som etablerades för något år sen och skapat många rubriker  ...

Idag handlar allt om stordriftsekonomi och materialism, som har en prislapp, kultur- och identitetsskapande aktiviteter har i sig inget värde - tycks det som.

Ibland har man en känsla av att mångfald allt mera byts ut till "ekonomisk enfald" - det gäller både natur, kultur och samhälle. Spåren syns överallt i samhället och naturen, de är rätt tydliga  - för den som kan tyda spåren i den utarmade monokulturens förlovade värld.

P.S. Handsken ovan är ett tillfälligt arrangemang tills jag får en ny vindrutetorkare (som beställts), den här har brutits av en natt av klåfingriga (berusade) typer med behov att förstöra ...

Nr 65/365.