Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Töväder

I väntan på sommaren. Haarlasundet, Åbo. 27.12.2012. Foto: Håkan Eklund.

Första tövädersdagen på länge. Kändes lite som vår i luften. Ovant. Plötsligt känns våren inte alls långt borta; dagarna blir ju längre för var dag. Härligt.

Nu är det några timmar in på en ny dag, har nyss sett filmen Nyckeln till frihet (The Shawshank Redemption, USA 1994), och är imponerad. Ett mästerverk efter en novell av Stephen King om en ung bankir som på 1940-talet sätts i fängelse på livstid, regissör Frank Darabont (http://www.imdb.com/name/nm0001104/bio), med Tim Robbins och Morgan Freeman i huvudrollerna.

Kul med en film som slutar bra, där rättvisan till slut segrat. Kliche´- ja, men ibland vackert så.

Postat 2012-12-28 00:40 | Läst 5629 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Om tingens ordning

Juldagspromenad. Brinkhall, Åbo 25.1.2012. Foto: Håkan Eklund.

Inte mycket till dagsljus idag. Mulet, tjockt snöfall och alldeles tyst i skogen. Gick ut på en skinksmältningspromenad med sonen Robert (22 år) och njöt av att kunna föra en mycket "djuplodande" diskussion om tingens ordning.

Det om något är en "fördel" med vuxna barn, att man plötsligt är på samma nivå - det är bara mängden av erfarenhet och accumulerade upplevelser som skiljer. Samtidigt är det fascinerade att tänka på hur mycket en ungdom vet och kan idag; min världsbild var ytterst begränsad när jag var i samma ålder som sonen är nu.

Det känns som om ljusår skiljde. Jag gjorde min första Spanienresa efter mitt första år i arbetslivet, som vuxen vuxen, med semesterrätt ... Då var jag 26 år gammal.

Mina föräldrar var gifta med sitt jordbruk och hade varken tid eller råd eller språkkunskap att ta ut oss barn på dylika extravaganser när jag var ung. Och ända fram till mitt första riktiga jobb som yrkesman, gick all ledig tid till att antingen studera eller extraknäcka, för att överleva. Som också var nyttigt och lärorikt.

Jag tog med sonen (på bilden ovan) på ett sista minutenflyg till södra Spanien när han var 10 år, sen hyrde vi bil och levde nomadliv i Andalusien i en vecka, med att titta på fåglar. Sen blev det många motsvarande far och son-resor ännu fem år framåt, när han ännu hade tid (innan flickvänner och annat tog över ...).

Postat 2012-12-25 17:29 | Läst 5171 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Så var det dags igen

Julafton 2012. Foto: Håkan Eklund.

Just nu är det julafton 2012, om några timmar skall vi ha julmiddag med hela familjen hemma hos oss.
Ute är det vackert vitt med en härligt köldsnö (lätt och frostig), fåglarna har fått mera mat (har bl.a. 3 koltrastar, 1 rödhake, 1 större hackspett + alla pilfinkar, gråsparvar och mesar), allt är lungt och stilla.

Dags att njuta och bara ta det lungt; God Jul på er alla!

Postat 2012-12-24 14:21 | Läst 5162 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Högt tempo

I mitt kontor, sonen på besök. CLL- Arken, Åbo 18.12.2012. Foto: Håkan Eklund.

Det är märkligt hur allt arbete bara tenderar att hopa sig inför större helger, oberoende om det gäller jul, påsk eller midsommar. Eller semester. Just nu är det en sån period, som egentligen har pågått hela hösten ... känns det som. Har glömt bort nära släktingars födelsedagar, har glömt en massa annat som lovats - bara jobbar, jobbar.

Och julbrevet är oskrivet och oskickat, eventuella julklappar oköpta ...

Men om alla tecken slår in brukar alla pusselbitar ha hittat sin plats när julaftonskvällen infinner sig. Och ett stort lugn under flera dygn breder ut sig; har massor med olästa böcker - till exempel. Och massor av oskrivet att skriva ...

Jag plockade fram några gamla julbrev, och blev både inspirerad och intresserad. Så många detaljer jag glömt. I ett julbrev brukar jag sammanfatta året, med en översikt från familjen, resor, aktiviteter, egna tankar och funderingar, eller annat intressant. Förutom att läsaren får ta del av vårt år, blir det också en värdefull familjehistoria för en själv. Vårt julbrev får fungera som julkort - ett substansfyllt sådant.

Minnet tenderar att vara en dålig dagbok, när man tänker bakåt är det i regel svårt att hålla isär saker och ting - allt tenderar att småningom smälta ihop till en enda grå massa ... I julbreven finns allt dokumenterat. Under denna vecka skall nog ett sådant se dagens ljus ännu; sen blir det att börja skissa upp nästa år mål ...

Killen stående i hörnet är min rumskompis; en bra påminnelse om vårt "ramverk", både som levande och döda. Killen i lässtolen är en trött son på hembesök från studiestaden.

Postat 2012-12-19 09:18 | Läst 2348 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Med kastrullfrisyr i ateljén

Mor och morbror, slutet av 1920-talet. Reprofoto ur släktalbum.

Detta är kanske den sötaste bild jag sett av min mor Margit (f. Bäck 1926), här bredvid storebror Harald (f. 1923) i en fotostudio. Bilden reprofotograferade jag under första semesterdagen i juli i somras, sen fick Harald ta vara på mammas gamla fotoalbum.

Bilden är troligen tagen i Erik Hägglunds fotoateljé i grannkommunen Vörå, den enda studion som fanns i trakten. Kul att titta på detaljer, hur de är klädda, klippta, hur fokuserade de är på fotografen. De har "blankade" skor, de är varmt och praktiskt klädda med "stickabyxor", och de ser välfödda ut.

Av frisyren att döma har mormor Elisabet (f. Häggman) klippt sina barn med ullsaxen, rätt av ...

När bilden togs hade morfar Arvid etablerat sig som bonde i Komossa, efter att ha tillbringat åren 1915 - 1925 i Amerika (han var på hembesök 1921-22). Komossa är en gränsby till det finska Finland, och fortfarande en helsvensk by. Några kilometer bakom skogen börjar sen det finskspråkiga området som sträcker sig hela vägen österut tills Ryssland kommer emot. Till havet i väster är det 10-15 km.
Den enda finska som mamma kunde var "dansgolvsfinska", som hon brukade säga, dvs. de viktigaste meningar som behövdes på ett dansgolv (och de är inte många ...) när hon och hennes väninnor for på dans till de finskspråkiga byarna.

Både mamma och hennes bror hittade sen sina andra halvor i grannbyn Kimo (där jag är född), lite närmare havet. Också den en helsvensk by.

På den tiden fanns det gott om ungdomar i alla gårdar, man behövde inte åka långt för att hitta en partner (och förresten hade de inget att åka med, bara cyklar ...). Mamma levde sitt liv på en bondgård (som pappa Helmer byggde när han var 18 år gammal).

Mammas bror Harald emigrerade till Sverige efter kriget där han jobbade inom byggnadsbranchen (i Avesta, Sundsvall, Umeå) .

Mor Margit dog våren 2001 (cancer) medan Harald fortfarande är still going strong och har med fru Mägne flyttat tillbaka till hemorten efter ett helt vuxenliv i Sverige. Harald fyller 90 år 20.9.2013. Han var med om de svåra avvärjningsstriderna i Tienhaara utanför Viborg i juni 1944, när Finlands självständighet räddades.

Postat 2012-12-17 21:35 | Läst 2701 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Föregående 1 ... 756 757 758 ... 959 Nästa

Bloggar

Med leriga skor

Töväder

Om tingens ordning

Så var det dags igen

Högt tempo

Med kastrullfrisyr i ateljén

Håkan Eklund

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv