Emeritus

Professorn. Kankas gård 12.6.2012. Foto: Håkan Eklund.

Vi åkte igår från jobbet ut till en 1500-tals herrgård i Masku på vår traditionella "sommarutflykt", innan folk drar iväg på semestrar. Trevligt program, rundvandring i en historisk miljö och avslutade med en fantastiskt god middag.

På bilden ovan föreläser Professor Emeritus Bo Ossian Lindberg under temat Akademiska anekdoter och traditioner under rubriken: "Humanisticum för 60 år sedan" (gäller Åbo Akademi), som frambringade muntra skratt. I tiden var han länge anställd vid universitetet i Lund.

Kankas gård utgör urtypen för det som under medeltiden och på 1500-talet beteckandes som ett "fast hus", dvs ett stenhus som tjänade både som bostad och försvarsanläggning. De äldssa delarna av huset härstammar från slutet av 1400-talet.

I den ljusa försommarnatten

Jorduggla på utkik, kl.00.05. Vörå, 10 juni 2012. Foto: Håkan Eklund.

De ljusa österbottniska nätterna har något magiskt över sig. Speciellt för en som tillbringat många år i tropikerna, där halva dygnet är mörkt - känns det overkligt med fotoljus vid midnatt, som på bilden ovan. Trots att denna bild bara är tagen 400 km norrom Åbo, är det en viss skillnad i midnattsljus. Och fortsätter man lika mycket till, norrut, blir det ännu ljusare.

Jag gjorde en några timmars utflykt i Oravais-Vörå kring midnatt senaste lördag-söndagnatt, och fick bland annat njuta av denna ståtliga jorduggla.

Min sommarfågel

I sitt rätta element. Pandrosbacken, Kimo 10.6.2012. Foto: Håkan Eklund.

En av mina favoritfåglar runt sommartorpet på farfars gårdstun är den livliga och vackra svartvita flugsnapparen som varje år häckar i någon av mina holkar. Oftast i samma holk, år efter år.

Är det månna samma fågel som hittar till sin bekanta miljö, hela vägen från Afrika? Vi tar det ofta som en självklarhet, utan att kanske reflektera över det, men tänk att dessa små varelser kan trafikera mellan häckningsplatsen här upp i norr och vinterkvarteren söder om Sahara! Och ofta återvända till exakt  samma gårdsplan.

Utan karta, kompass, pengar i plånboken, resväska och legitimationshandlingar . . .

Här stod jag och lurpassade bakom en häck som pappa i tiden kallade för Amerikansk rönn, troligen rönnspirea på "modernt" språk. En buske som sprider sig som ogräs via jordstammar; skulle jag inte regelbundet klippa gårdstunet skulle hela området inom några år vara en enda buskdjungel - med denna spirea.

Nu har jag sett på Virtuella floran att den hör hemma i norra Asien, här finns info om arten:

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rosa/sorba/sorbsor.html

Överraskande Lapplandsrovfågel

Fjällvråk (Buteo lagopus) över häckningsreviret, Vörå 9.6.2012. Foto: Håkan Eklund.

Körde 5 timmar norrut för att klippa gräs runt sommartorpet på farfars gårdstun. Passade på att fågelskåda med lokala kompisornitologen Allan som också ringmärker fåglar. Och det blev många intressanta möten: bl.a. fjällvråken ovan som igen häckar så långt söderut som i Vörå (ca 20 km från stugan), som är rena rama "plattlandet". Dessutom finns det två par inom samma utmarker + häckande jordugglor, hornuggla, pärluggla och tornfalk.

Och detta är inte första gången fjällvråk häckar här, under goda sorkår har de häckat några gånger tidigare, trots att de lokala ornitologerna inte alltid hittat boet. Detta par hade sitt bo i ett gammalt kråkbo uppe i en spinkig tall i ett genomhugget område som såg ganska "risigt" ut, och där man lämnat sk. frötallar. Skulle vara intressant att veta hur vanligt det är med "sydhäckande" fjällvråkar i plattlandet Finland? Inte ens i Lappland har vi ju några riktiga fjäll, endast "grushögar till upphöjningar i terrängen" ...

Var finns respekten?

Dimma i klibbalslunden. Kökar, juni 2012. Foto: Håkan Eklund.

Läser i senaste nummer av tidskriften Finlands Natur nr 3/2012 Krister Welanders artikel om ett projekt där målet är att få en mera exakt bild av nedskräpningen runt Östersjön. Undersökningen görs på stränder i olika miljöer och med olika användningstryck i Finland, Estland och Lettland. Allt skräp som finns längs en 100 m lång strandsträcka samlas in sex gånger under två års tid under vår, sommar och höst. Sen  kategoriseras och analyseras materialet för en rapport som skall medvetengöra oss på ett stort globalt problem.

Krister W som är aktiv medlem i BioFoto Finland, med fritidshus ute på en vacker ö i Skärgårdshavet, fyllde 13 plastkassar med skräp från 100 m på sin holme nu i vår. Det betyder 130 kassar/km - och detta i Skärgårdshavets nationalparksområde. Mycket var plast.

Av etiketterna att döma kom en stor del av materialet från den internationella fartygstrafiken i Finska viken; ute i världshaven kommer en stor del av plastskräpet från källor på land.

Och ute på oceanerna finns enorma områden med plastskräp i mitten av de fem stora oceanvirvlar som finns, de lär innehålla ca 100 miljoner ton plastavfall!

Var finns respekten för det naturarv som vi alla är arvtagare till? Tragiskt och beklämmande