Nästa generation

Johan med Tilde 2 månader - först i en ny generation. Kimo 8.4.2012. Foto: Håkan Eklund.

Kul att se hur släktet lever vidare i nya generationer, hemma i byn. Min farfars stockstuga (som stod på tomten där vårt fritidshus finns idag) flyttades av min farbror ner till landsvägen i ådalen för 50 år sen . På 1960 -talet hade han också butik i fastigheten; då fanns det tre butiker i byn - idag noll ...
Huset bebos nu av min brorsson med familj.Var in och tog en första titt på Tilde, som bara fortsatte att sova ...

Hittade namnet på Wikipedia, som säger följande:
Tilde är ett kvinnonamn. Namnet är en kortform av det ursprungligen forntyska namnet Matilde, som är sammansatt av ord som betyder "styrka" och "strid".

Österbottnisk påskbrasa

Påskbrasa i Kimo, Österbotten, påsklördag 7.4.2012 kl.20. Foto: Håkan Eklund.

I svenska Österbotten kör vi med samma gamla påskbrastradition som i delar av Sverige. I många andra delar av Finland har man midsommarbrasa.

Här på bilden ovan den påskbrasa som Kimo ungdomsförening tände på påskaftonskvällen och som samlade ett 60-tal bybor, ung och gammal. En kul tradition.

När jag växte upp i byn hade vi en brasa på varje gård. Det var oftast vi barn och ungdomar som i veckor hade samlat grankvistar från hyggesplatser eller huggit buskar och samlat ihop alltmöjligt brännbart för att få till en ordentlig brasa. Detta var enda gången under året som vi fick "leka" med tändstickor, och för oss killar var ju det rena rama himmelriket. Under några dagar formligen bodde vi runt våra brasor, dit vi ofta hade släpat halm att vältra oss i. Ibland hade vi killar gjort hemmalagade "bomber" (av fekabit som packades i metallhylsor) som vi kastade i elden och sprängdes av hettan ...

På Wikipedia (http://sv.wikipedia.org/wiki/paskbrasa) hittas följande info om traditionen:

Påskbrasa, även påskeld eller påskefyr, är en utomhusbrasa som vanligen tänds på påskaftonskvällen.

Påskeldarna är kända i Sverige sedan åtminstone andra hälften av 1700-talet (det tidigaste belägget är från 1768 i Västergötland) och har kommit till Sverige från Holland via holländska köpmän till Göteborg. Därifrån tros seden att tända eldar spridits över västra Sverige.

Vid mitten av 1800-talet tändes påskeldar i Halland, norra Skåne, västra Småland, Bohuslän, Västergötland, delar av Närke, Dalsland samt södra Värmland. Utanför detta område tändes påskeldar endast sporadiskt, till exempel i Lindesberg och Nora i Västmanland. Troligtvis har de kommit till dessa orter med inflyttad befolkning.

Att man tände påskeldar förr i tiden hänger inte samman med boskapsskötseln, såsom är fallet med valborgsmässoeldarna. Istället har den vanligaste motiveringen till påskeldarna varit att man velat skrämma bort påskkärringar som var på väg från eller till Blåkulla.

På flera av öarna i Göteborgs norra skärgård tävlar man traditionellt om var man bygger den största brasan. Jakten på gamla julgranar och annat skräp är intensiv och ibland stjäl man brasmaterial från varandra.

Påskbrasor eldas också i Finland i svenskspråkiga Österbotten.

Tillbaka till vintern

Långfredagsmorgon 6.4.2012, Pandrosbacken. Foto: Håkan Eklund.

Det var vår i luften när vi installerade oss i stugan. Ute ropade en ensam trana. Ljudligt trumpetande och vårrusiga sångsvanar flyttade förbi, liksom flockar med småpratande grågäss. Mot norr. En stor och fet fullmåne gick upp över skogen och brasan i spisen började småningom värma upp ett fritidshus som i sex månader saknat gäster. Försökte under natten lyssna in ugglor, utan resultat.

Sen hände det otroliga. När vi steg upp följande morgon omgavs vi av ett bländande vitt vinterlandskap! Någon gång efter midnatt hade det fallit 20 cm snö! Det kändes overkligt. Och ute i snön stod fortfarande den ensamma tranan och trumpetade!

Följande tre dagar var vi alltså tillbaka i ett vinterland. Det kändes märkligt att på morgnarna lyssna till sjungande bofink och sånglärka, i ett fullständigt vitt vinterlandskap. Eftersom det var kallt på nätterna (minus tretton) stod snösmältningen stilla, trots ett präktigt solsken med några plusgrader under dagarna. I alla fall kunde jag ta några julkort för inkommande jul . . .

BioFoto Finland - första årsboken

BFF:s första årsbok. Omslagsbild: Håkan Eklund (tagen i Hangö).

Ok, nu under påsken lägger vi sista handen vid vår första BFF Årsbok 2012 som kommer att gå på drygt 70 sidor. Innehållet står medlemmarna för, som jag och kompisen Magnus Östman (chefred. för Finlands Natur) sammanställt till en publikation. Efter påsk går den i tryck (Obs, ordet friluftsliv på omslaget är korrigerat i tryckversionen ...).

Om vår förening finns mera att läsa i årsboken, samt i BF:s tidskrift "Naturfotografen" nr 2/2012.

Vi registrerade BioFoto Finland i Patent- och registerstyrelsens föreningsregister senhösten 2009 och den 10.6.2010 antecknades vi i föreningsregistret. Från och med det är BioFoto Finland r.f. en ”juridisk person med egen rättskapacitet” enligt finländsk lagstiftning.
Enligt våra stadgar är föreningens språk svenska och syftet ”att främja, utveckla och synliggöra naturfotografering på svenska i Finland samt främja kontakten till motsvarande Biofotoföreningar i Norden”.

Föreningen skall fullfölja sitt syfte genom att
- ordna medlemsmöten (både fysiska och interaktiva via internet)
- ordna fotoutflykter (regionalt, nationellt och internationellt)
- ordna kurser och fortbildning i samarbete med andra aktörer
- arrangera fotoutställningar med medlemmarnas bilder
- bedriva informationsverksamhet om naturfotografering
- ha en egen informativ webbplats på internet
- årligen utse Årets bästa naturbild i Svenskfinland
- ha tidskriften Naturfotografen eller motsvarande (vår egen årsbok) som medlemsförmån

Eftersom geografin i Svenskfinland är vad den är, en långsmal kustremsa inklusive vidsträckta skärgårdsområden, kommer det ju i praktiken att vara omöjligt att helt fysiskt träffas allför ofta.
När vi blir fler medlemmar kommer det säkert att bildas informella regionala grupper typ BFF-Österbotten, BFF-Åboland, BFF-Åland, BFF-Nyland etc, där medlemmara själva kan arrangera möten, fotoutflykter, utställningar och vad som helst annat som man vill göra tillsammans.
Nytt för i år är vår BioFoto Finland Årsbok (68 sidor) där våra medlemmar bidrar med artiklar och bilder. Den som är intresserad kan beställa ett exemplar för 15 euro + porto; kontakta mig via mejl ([email protected]).

Nästa mål är att planera vandringsutställningen ”Vår kust” som skall visas runt om i Finland under 2013.

Glad Påsk till alla FS-läsare; nu drar jag till ursprunget uppe vid Kvarkens steniga kust.

Fotografiska i Hufvudstadsbladet

Påsklilja utanför Botaniska trädgården, Runsala, Åbo 4.4.2012.

Under rubriken "Stockholmsmuseet som fångar ögonblicket" presenterades Fotografiska i Hufvudstadsbladet under veckan. Artikeln som slogs upp över ett helt mittuppslag är skriven av Peter Al Fakir.

Kul att lära mer om bröderna Jan och Per Broman och hela gardet med delägare till denna privatfinansierade samlingsplats för fotografi som har ca 370 000 besökare per år.

Initiativtagarna anser att Fotografiska ligger rätt i tiden när fotograferandet via den digitala revolutionen har blivit något av en folkrörelse. Nästan varannan svensk säger sig vara intresserad av fotografi kan man läsa i artikeln.

Av de utställningar som nu pågår skulle jag bra gärna se André Kertesz´utställning "My France".

Hufvudstadsbladet är Finlands största svenskspråkiga dagstidning, utkommer i H.fors.