Med leriga skor
Möten på vägen

Kullerstensgatan. Fabriksgatan 2, Åbo. 3 april 2012. Foto: Håkan Eklund.
Jag samlar på böcker där pressfotografer sammanfattar sin produktion. En sådan är "Möten på vägen - Hans Paul. Bilder ur en pressfotografs arkiv" (Söderströms förlag) som kom ut för något år sen (odaterad - som jag inte gillar). Hans Pauls pressfotokarriär inföll under åren 1967 - 2009.
För bokens text och dikter står Annika Rentola.
Boken inleds med en intervju med fotografen som ger en intressant inblick i hans jobb/karriär.
Bokens bilddel inleds ganska överraskande med en dikt som heter "Vi":
När du tryckte stenen i min hand
sa du att en lagrat solvärme
för gråare dagar
Den dagen sög dina ögon in sommarens
vänliga långsamhet och ljus,
i strandkanten där du hittat solstenen
Jag förstod ditt sätt att säga
att vi måste försöka
vara till glädje för varnadra
Motvikt i oskärpa

Renfanans död. Foto: Håkan Eklund.
Ibland blir jag bara så trött på "vanliga" dokumentära avbildningar, som jag hållit på med alltför länge. Men det är den typen av bilder jag behöver mest i mitt jobb. Ändå känner jag att jag mer och mer lockas till en helt annan typ av fotografering, åtminstone som motvikt. Där kreativiteten ges fria händer beträffande färg och form.
Kollade in några torra vinterståndare (renfana) under veckoslutet som jag fotograferade med 60 mm makro. Jag eftersträvade ingen skärpa - bara antydningar. Och det är hejdlöst roligt.
Skulle vara kul att någon gång illustrera en diktbok, t.ex. Charles Bukowskis (1920-1994) dikter.
Med följande rader avslutar han boken "Slouching towards Nirvana (2005):
the short poem
like the short life
may not be the best thing
but generally
it´s
easier.
this is a short
poem at the end
of a
long
life
sitting here
looking at
you
now
then
saying
adios!
Anlände i natt

Skrattmåsar vid Aura å. 2.4.2012. Foto: Håkan Eklund.
Måste passa på att ta en del landskapsbilder på väg till jobbet; vackert vitt efter nattens snöfall. Dessutom flera minusgrader. Om inte snön snabbt smälter kommer många flyttfåglar att ha det kärvt en tid ...
Och när jag körde längs mitt favoritstråk (uppströms längs ån), såg jag att skrattmåsarna hade anlänt. De måste ha anlänt under natten. De såg trötta ut, de flesta satt och sov. Men de klarar nog ett bakslag i väderet. Gillar skrattmåsarnas läten (som dock irriterar många ...), de piggar upp våtmarksområdenas ljudlandskap.
I bakgrunden en utflyktsbåt som kör turister ut till några "friluftsöar" som Åbo stad äger.
Konsten att visa bilder

Ymnigt snöfall, Friskalaängarna, Åbo. 1.4.2012. kl. 19.50. Foto: Håkan Eklund.
Idag igen fick jag anledning att reflektera över bildvisande fotografers ansvar gentemot arrangörer och publik. Som vissa bildvisare tydligen inte tar på allvar ... Samtidigt är ju en fotograf (i detta fall handlade det om yrkesarbetande frilansfotografer) en ambassadör gentemot alla sina kolleger, det vill säga anses representera ett "skrå".
Hade åkt med familjen till grannstadens stadshus för att ta del av en kulturhappening i fotografins tecken. Trots att det ännu under förmiddagen var strålande sol från en klarblå himmel hade ett glädjande antal människor mött upp. Lokalen var bra, programmet såg bra ut på pappret, kaffe/te bjudningen excellent.
Ändå ville familjen hem efter bildvisare nummer två, som gjorde alla de nybörjarfel som man inte skulle förvänta sig av en person som trots allt illustrerat böcker, haft många utställningar, levde på sitt fotograferande och var tydligen känd i vissa kretsar.
Men står man med ryggen mot publiken (pratar till bilderna ...), vägrar att prata i mikrofon (hon sade att sånt gör henne nervös), kan inte använda datorn (visade tydligen bilder från en hemsida, i litet format), ursäktar sig hela tiden till höger och vänster - då vill man bara gå hem! En del av bilderna från olika projekt tror jag var alldeles bra, men de syntes inte bak i salen där vi satt.
Jag tyckte synd om arrangörerna som hade planerat ett bra program, hade gjort en fin marknadsföring - och sen är det en svag länk i kedjan som inte förberett sig utan sabbar bort det hela! Ansvarslöst. Den som inte känner att man gillar att visa sina bilder eller berätta om sina projekt på ett intressant och medryckande sätt, skall överhuvudtaget inte ställa upp på publika tillställningar.
Annars: Först strålande sol från en klarblå himmel med minus fem grader. Sen i skymningen helmulet och ymnigt snöfall. Kunde inte hålla mig från att dra ut med kamera och stativ i skymningen och försöka fånga stämningen. Men ser att på 1/8 sek. syns inte den fallande snön, den bara suddar ut bakgrunden.
En lisa för själen

Blå timmen. Nådendal. 31.3.2012 kl.20.30. Foto: Håkan Eklund.
Det bebyggda samhället har vissa saker gemensamt med naturen, det vill säga: det nya, det rationella, det effektiva, det ekonomiska - är inte alltid det optimala när det gäller mångfald och trivsel.
Denna del av gamla Nådendal, med havsutsikt (inkl. utsikt till presidentens sommarpalats/Mumindalsholmen på andra sidan fjärden) skulle säkert ge en byggherre/fastighetsmäklare/markägare mera vinst om allt revs och ersattes med moderna höghus. Då kunde man ju få tusenfalt fler att rymmas in i detta hamnkvarter. Men vinsttänkandet kan inte producera den lisa för själen som denna miljö skapar.
Jämför denna kulturella mångfald med en naturskog och dess biologiska mångfald . . . de har något gemensamt. Liksom betongdjunglar med sina effektiva (och lönsamma) lådor har något gemensamt med likartade skogsplantager i en ekonomiskog ...
Frågan gäller: är inte trivsel och mångfald värt något, räknat i ekonomiska termer?
