Med leriga skor
Värden är liten

Vinterskog i gryning, Hirvensalo 20.2.2012 = 51 morgonen i år. Foto: Håkan Eklund.
Har en mysstund med Galen Rowells bok "Inner Game of Outdoor Photography" som egentligen är en samling med krönikor (66 stycken) som han i tiden skrev för tidskriften Outdoor Photographer.
När jag läser kapitlet "Prisoner in Paradise" kan jag inte annat än småle och inse att världen är liten. Han är på fotouppdrag på Fijiöarna och råkar ut för Cyclone Gavin som gör att han måste stanna kvar och vänta ut ovädret eftersom alla flyg är inställda. Han anger inga datum men jag vet att just den cyklonen passerade Fiji i mars 1985, för jag minns den väl - jag och frun Anita tillbringade då vårt första halvår i öriket (vi hade anlänt i november 1984, och redan varit med om två fruktanssvärda cykloner Eric & Nigel som skadade 80 % av alla hus i vår stad och dödade 28 människor med kringflygande plåtar och bråte).
Nu hittar jag inte min Fijidagbok, men jag minns en natt i mars 1985 när jag satt klistrad vid radion och lyssnade på rapporterna om den annalkande cyklonen Gavin. Sen visade det sig att cyklonen bytte kurs och passerade Viti Levu (huvudön där vi bodde) på sydvästra sidan.
Galen Rowell befann sig på Vanua Levu (Savusavu) som låg ännu längre bort från cyklonen. Sen har jag ett fint minne av Savusavu "airstrip" som jag landade på en gång tillsammans med min flyglärare Mark Ford (NZ) - ja, tänk vad allt som finns i "minnets dagbok".
Men, på den tiden hade jag ingen aning om vem Galen Rowell var. Jag var dock en flitig diafotograf, köpte Kodachrome 64 billigt av min kollegas son som jobbade i fotoaffär i Lautoka där vi bodde.
Angående bilden ovan: tog en omväg runt ön i morse, innan jag körde in till jobbet i Åbo. Vackert vit vinterskog överallt. Ok, i skuggiga områden är ju snön blåaktig, som inte alls är någon onaturlig färg i ett snölandskap.
Tänkvärt om fotografering

Åbo 19.2.2012 kl.19.10. Foto: Håkan Eklund.
Fortsätter läsa Galen Rowells sista bok (?) från 2001; upplagan jag köpte är från 2010. Rowell dog 2002.
I kapitlet "The Power of Participatory Photography" skriver han: "The key catalyst for all forms of creativity is to visualize oneself as an active participant rather than a passive observer. The jargon may sound modern, but the same idea is in an Old Testament proverb that warns: Where there is no vision, the people perish".
Sen fortsätter han: "Our education system favors those who passively swallow presented material and regurgitate it on demand."
Detta kopplar han ihop med fotografering och summerar: "When a passively educated person picks up a camera, he naturally expectes it to respond to the same set of rules he lives by. Creativity doesn´t work that way. At the most bacic level, neither civilazation nor photography is able to progress through passivity."
Intressanta tankar.
Ok, nu har det snöat i två dagar och det börjar mer och mer likna fjolårsvintern. Skillnaden är bara den att vintern ändå blir kortare i år, eftersom den kom så sent. Jag behöver bara kolla bloggdagboken för att se när första snön föll (som stannade), det var 7.1.
Åkte in till stan på kvällen, riggade upp stativet och tog några bilder i snöfallet, i sluttningen där vissa träd är belysta.
Galen Rowell´s Inner Game

Utsikt från läsfåtöljen, lördag 18.2.2012, kl.16.30. Foto: Håkan Eklund.
Sitter med "Galen Rowell´s Inner Game of Outdoor Photography" (288 s) som jag hittade i H.fors.
Det är ingen lättläst bok men den är fylld med visdom. Betar av den med penna i hand, hittar mängder med kloka tanker, som jag försöker förstå.
"The initial act of visualizing a meaningful photograph has more in common with meditation than with professional skill. Strong personal vision is what National Geographic photographers and camera club winners have in common", skriver han
Lite längre ner på sidan skriver han om " --- commitment to the inner path, that the best outdoor pros seem to share. Without an energy source for empowerment, the most perfect inner path is as useless as a Ferrari out of gas. You can talk and dream about its future all you want, but it´s not going anywhere until you fuel it and start moving."
Hittade några pusselbitar till

Nära riksdagshuset i Helsingfors. 17.2.2011. Foto: Håkan Eklund.
Besökte Brages pressarkiv i Helsingfors där jag hittade en del nya pusselbitar om fotografen Kaj Dahl. Fotograferade tidningsurklipp med den information som jag behöver för tidskriften Skärgård. Enkelt, snabbt, billigt och bra.
Hittade i ett antikvariat två av "hans" böcker: "Finländska herrgårdar" (http://www.ensipainos.fi/fi/historia/t_216) som utkom 1989 och "Kungsvägen" som kom ut 1990. Kaj Dahl var fotograf och C.J. Gardberg författare. Böckerna är bra redigerade, allt i färg - och utgör typisk "torr men faktarik" sakprosa.
Kajs egna skägårdsböcker som utkom på samma förlag, är i mitt tycke mera unika och värdefulla - trots att förlaget gjorde ett betydligt sämre jobb med dem ... och att recensionerna var sämre för de böckerna än de i färg. Månne inte temat också hade sin inverkan; fattiga skärgårdsbor gentemot etablissemanget ...
Hittade också en liten bok om den svenska fotografen Hans Gedda. "Nuets ikoner" heter boken som utkom i Lucida-serien "Scandinavian Photographers Classic and Contemporary" på Alfabeta bokförlag (1987). I boken finns ett 70-tal synnerligen intressanta och personliga porträtt av kända offentliga personer och konstnärer, bl.a. ett uppslag med president Urho Kekkonen på en sida och statsminister Olof Palme på den andra (tagna 1971 och 1986).
Sen hade jag min "mysstund". Hittade en lokal restaurang i närheten av antikvariatet, sökte upp ett fönsterbord, beställde in mat och öl, öppnade mina bokpaket, och började bläddra och ströläsa. Kan man ha det bättre en fredagseftermiddag?
Från min reprostudio

Utsikt från min mobila studio. Arken, ÅA. 16.2.2012. Foto: Håkan Eklund.
Använde några timmar till att reprofotografera gamla artiklar och s-v fotografier för kommande tidskriftsnummer. Hade riggat upp en tillfällig studio i en glastäckt "gångbro" mellan två byggnader, visade sig fungera utmärkt. Mjukt och bra ljus (mulet).
Är också lika fascinerad av hur lätt det är idag att spåra upp människor. Såg i en intervju i ett tidningsurklipp ur Hbl från 1974 att fotografen Kaj Dahl (dog 2003), som jag gör ett temanummer om, hade planer på att ha ett boksamarbete med en finlandssvensk journalist (Calle Hård) som jobbade för Expressen i Stockholm. Men eftersom KD själv skrev de skärgårdsreportageböcker som han sen kom att producera, blev jag nyfiken vad som hände med samarbetsplanerna. Varför de inte blev av?
Googlade en stund, hamnade på en gammal blogg som visade sig tillhöra en dam i Sverige som gjorde bokillustrationer, hade bl.a. gjort några för Calle H, som också gett ut några böcker. Mejlade henne, hon hade ingen adress men hänvisade till ett litet bokförlag. Mejlade dem, och där fick jag napp. Hittade Calle Hård i Indien, där han tillbringar vintrarna (somrarna på Holmön utenför Umeå).
Så nu kanske jag får svar på mina frågor.
Fick idag (17.2.2012) svar på min fråga, i mejl från södra Indien: " Fore semestern 1974, da vi skulle satta igang att intervjua folk pa Kajs bilder, bad jag att fa nagra manader tjanstledighet men fick nej. Expressen hade beslutat over mitt huvud att skicka mig som full time correspondent - gissa vart - till Helsingfors. Da skulle det inte finnas tid med nagon tjanstledighet. Varje ung reporter skulle ge sin hogra hand for att fa ett korrejobb, det var 2+1 ar, och jag tog det naturligtvis, inte minst for att fa tillhora utlandsredaktionen aven i fortsattningen, tidningens verkliga flaggskepp."
