Ett intressant fotografmöte

Fotografen Hans von Schantz visar sina portfoliobilder. Hangö 11.2.2012. Foto: H. Eklund.

Under veckoslutetets fotokurs i Hangö hade vi bjudit in fotografen Hans von Schantz som gästande fotograf/inspiratör. Det blev två vidunderliga timmar. HvS visade bilder som skall ingå i hans kommande utställning på Finlands fotografiska museum och kallas "ENTER HELSINKI" som skall visas under tiden 16.5–31.7.2012 (http://www.valokuvataiteenmuseo.fi/sv/utstallningar/pa-kommande).

HvS har under flera års tid samlat in sitt fotomaterial under nattens mörka timmar, året runt. Han har börjat i utkanterna av Helsingfors, och sakta men säkert närmat sig centrum. Bilderna han visade var "stunning"! Speciellt intresserad var han av byggarbetsplatser och udda platser som vanligt folk aldrig besöker. Som nattbilder blev de fulaste byggprojekt de vackraste konstverk! Sen hade han utvecklat en egen intressant teknik att fotografera människor under natten med kamera på stativ och ett antal blixtar utplacerade på strategiska ställen, resultatet var fascinerande!

Sen är det bara så trevligt att  träffa människor som är så genuina, så naturligt anspråkslösa - men ändå så otroligt kunniga och professionella. Sådana personer kan man inte annat än tycka om, och en sådan var HvS, som jag aldrig tidigare träffat. En härlig kille!

Han visade också upp en bildsamling (bilden ovan) där han skrivit ut bilder på kvalitetspapper, där han jobbat med att till det maximala dämpa färgerna! Resultatet gav ett "1960-tals look". Han började med att först ta bort alla färger, sedan läggat till sakta men säkert, men aldrig mer än 50 % av orginalet ...

Synnerligen intressant! Sen när vi hade avslutande bildvisning på söndagen, visade det sig att flera av kursisterna hade tillbringat natten mellan lördag och söndag med att i vinterkylan fotografera miljöer/byggnader efter midnatt ... tala om "learning by doing". Att omsätta inspiration till "action". Härligt!

Hanko

Hangö udd, 10 februari 2012. Foto: Håkan Eklund.

Har tillsammans med kollegan Paul S hållit fotokurs för Hangö sommaruniversitet (mitt i vintern ...) i staden Hangö ute på Hangö udd som är Finlands sydligaste fastlandsudde. Ett härligt ställe för fotografer; motiv finns överallt.

På finska heter staden Hanko, och om det namnet finns det många svenskvitsar, som den om rikssvensken som stannade vid namnskylten och länge tittade på stadsnamnet "Hanko", och utbrast: "Va f-n, hanko, hemma i Sverige säger vi tjur ...".

Samma namn i varje årgång

Gamla Humanisticum, Biskopsgatan, Åbo. 9 februari 2012. Foto: Håkan Eklund.

Årets första nummer av Luontokuva (Naturbild) har utkommit, 84 sidor högkvalitativ naturfotografering. Utgivaren är den finska naturfotoföreningen Suomen Luonnonkuvaajat (http://www.luontokuva.org/) med 3000 medlemmar. Layoten är bra, papperskvaliteten, trycket, innehållet - allt är högklassigt, informativt och njutbart.

I numret hittas hela tolv sidor med fina järvbilder (17 st) av proffsfotografen Antti Leino, killen som i decennier specialiserat sig på att fotografera detta vårt mest sällsynta rovdjur (ca 150 individer i Finland). Tio sidor fylls med isbilder, de flesta tagna under senaste två isvintrar, från förbindelsebåten som trafikerar på de legendariska utöarna Jurmo och Utö.

Ändå är det något som jag många gånger reflekterat över: denna förening har mer än 3000 medlemmar, men i tidskriften är det främst proffsfotografernas bilder som publiceras, eller sådana som är "semiproffs" (tar proffbilder, men har fotografering som hobby). En liten begränsad grupp; oftast är det samma fotografer, år ut och år in.

Var finns de 2900 andra medlemmarnas bilder?

Be samerna om ursäkt

Snöfall - från min trappa, Hirvensalo, Åbo - idag 8 februari 2012. Foto: Håkan Eklund.

Ymnigt snöfall och minus tolv, det kändes lite ovanligt. Försökte ta några snöfallsbilder på fri hand, hade inte tid att börja pyssla med stativ och sådant (var på väg till jobbet) och den ideala slutartiden är alltid lika intressant att försöka komma underfund med. På bilden ovan satsade jag på 1/50 s - och det bidde så här.

Hittar en intressant debattartikel i Vasabladet (7.1.2012) där vår minoritetsombudsman Eva Biaudet (som också var uppställd som presidentkandidat) skriver: "Dags be samerna om ursäkt". Hon avslutar artikeln med: "De hemskheter som samerna utsatts för går inte att göra ogjorda men att erkänna dem är ett måste för att vi skall kunna leva sida vid sida. Samefrågan går ännu att lösa, men det är bråttom."

Till saken hör att nationalstaten Finland, liksom dito Sverige, under decennier som gått ägnat sig åt typisk förmyndarskapspolitik där olika typer av tvångsassimilering hört till vardagen. Alla skall ha samma språk, alla skall ha samma värderingar, kultur - etc. I början av 1900-talet samlades samebarnen från reskötarfamiljerna ihop i internatskolor och kristnades. De tvingades också lära sig majoritetsspråket (finska i Finland, svenska i Sverige ) och pådyvlades majoritetsbefolkningens kultur och seder.

Grundandet av sametinget i Finland och förnyelsen av grundlagen på 1990-talet har varit ett bra stöd för samernas rättigheter och ett uppsving för samekulturen. Men allt detta har kommit väl sent ...
Ännu för några år sen fick samerna längst uppe i norr kämpa med Forststyrelsen som ville kalhugga fina urskogar, som samtidigt var värdefulla som renbete och för turistföretagare. Samerna fick till slut sin vilja igenom efter att först ha kallat på förstärkning av Greenpeace och utländska miljöaktivister (som är dålig reklam för skogsbolag som vill sälja papper till kontinenten). Alltså: först stjäl man marken av ursprungsbefolkningen, sen har man mage att med våld hugga. Samma har gjorts också i Sverige.

Vi som är finlandssvenskar, är liksom samerna ett "gränsfolk". Vi känner mycket väl till denna kamp om språk och kultur, som vi ständigt får utkämpa, fortfarande. År ut och år in, varje dag - både på gator och i debattforum, på alla nivåer. Finlandssvenska skolbarn pratar oftast finska sinsemellan ute på stan, för att inte få på käften av sådana som inte tål att höra svenska  ... detta anno 2010.

Och just idag (8.2) när stora nedskärningar inom försvarsmakten tillkännagavs (pga av tvingande sparåtgärder) , passade en Sannfinne (tillhörande populistpartiet Sannfinländarna) på att stämpla detta beslut som språkpolitiskt, bara för att vår försvarsminister råkar tillhöra Svenska folkpartiet ... Så målas f-n på väggen.

Trettioåttonde dagen

På väg till jobbet längs Ågatan, Åbo. 7 februari 2012. Foto: Håkan Eklund.

Noterar plötsligt att vi är 38 dagar in på det nya året och känner att någon borde sätta på bromsen, annars kommer våren alldeles för snabbt. Inte för att jag inte vill ha vår, utan för att jag ännu har så mycket att göra (inomhus), som kräver mörker och kyla. Det är nämligen lättare att få sådant gjort om det inte finns så stora fresteler ute i naturen.

Just nu fortsätter jag jobbet med att skriva in (tidigare opublicerat material) på datorn ur fotografen Kaj Dahls dagbok från sommaren 1975 när han reste runt i Åbolands och Ålands skärgård för att samla in text- och bildmaterial för hans kommande böcker. Handstilen är prydlig och de bildkopior som jag har är av toppklass, och jag tycker att det är så synd att killen är död sen åtta år tillbaka (dog 2003, som 57-åring).

Av de bilder att döma som jag har såg han själv mycket bra ut, fotade med Nikon och Leica, och var en mästare i mörkrummet.

Jag har reprofotograferat en del av de s-v. kopior som hittats, men vi har inga negativ. Var de finns skulle vara värdefullt att veta, speciellt bilderna från Åboland och Åland.

Dock: I hans urklippsarkiv hittar jag en artikel (VN 15.12.1981) där det står att han överlämnat 2000 negativ till lokaltidningen Västra Nyland i Ekenäs, när de fyllde 100 år 1981. Dessa med bildmotiv från Ekenäs skärgård. Har de månne ordning på sitt arkiv och bildskatt?