FS död eller inte

En som älskar snö. Alpskogen, Hirvensalo. 19.1.2012. Foto: Håkan Eklund.

Läste en blogg (http://www.fotosidan.se/blogs/malinks/jag-ar-tillbaka-2.htm) där det diskuterades om att FS känns "död" för att många inte får bra och konstruktiv bildkritik på sina bilder.Hmmm, är det verkligen så?

Jag tycker att den som vill ha bra och konstruktiv bildkritk skall gå på fotokurs med bra lärare, som har till uppgift (och betalt för det) att vara coach, lärare och bildkritiker. Idag finns det ju en uppsjö av fina fotokurser i de flesta delar av Norden. Att ge bildkritik kräver både kunskap, pedagogisk insikt och en stor gnutta "vett och etikett", annars är risken stor att man gör mera skada än nytta.

Att som en vanlig betalande FS-medlem börja sätta ner en massa tid att ge bra/konstruktiv bildkritik är inte alltid det som man vill syssla med. Det är beundransvärt att många ändå tar den tiden, och en del är duktiga på att ge konstruktiv kritik - men det är ju inte något som är självklart. Allt är ju frivilligt.

För mig känns inte FS död, inte så länge bildflödet flödar ...
FS och en mängd andra "utländska" sajter fungerar däremot som en stor inspirations- och kunskapskälla för mig; att titta på bilder är en viktig del av att själv utvecklas som fotograf.

Själv nöjer jag mig med att föra en virtuell fotodagbok via min blogg, som gör att jag tvingar mig själv att hålla både ord- och bildhantverket levande. Allt som har med hantverk att göra kräver ju en ständig övning, det är de flesta hantverkare eniga om.

Självporträtt

Jobbat övertid; längtar ut. Arken, Åbo 18.1.2011. Foto: Håkan Eklund.

Det blev igen en lång dag. Insåg plötsligt att jag var ensam i huset. Så går det ofta när man trivs med det man gör, att man glömmer klockan.

Kom också på att jag glömt att ta dagens bild - jag har ju lovat mig själv att ta några användbara bilder per dag under hela året. Hade kameran på stativ i kontoret, undrade om det fanns motiv inom räckhåll så att jag inte skulle behöva kliva ut ur bilen när jag en gång kommit iväg. Kollade in den glastäckta "gångbron" till nästa hus, och ser mest mig själv i spegling. Blir ett lagom spöklikt självporträtt i det tysta huset. Fönstren mittför bröskorgen kommer från studentbiblioteket i byggnaden nedanför, bra symbol - jag är ju en bokälskare.

Har nu börjat läsa en reabok som heter "Stora boken om familjebilder" (2010) av Björn Axel Johansson med Jacob Forsell som bildredaktör och fotograf. Först tyckte jag att boktiteln lät aningen ointressant, men upptäckte sen att det faktiskt är en pärla till faktabok. Egentligen är det fotohistoria all igenom; inget under - förlaget är Historiska Media (www.historiskamedia.se). Suverän för att få ett helhetsgrep om fotografins utveckling genom tiderna tack vare bra dispostion och layout!

Blir påmind om att färgbilder på papper (negativ färgfilm) slog igenom så sent som i början av 1960-talet!

Upptäckte en målning

Arken I, Åbo Akademi, 17 januari 2012. Foto: Håkan Eklund.

Kanske var detta arkitektens avsik? Att med allt glas skapa en målning? Hur som helst, jag upptäckte målningen först idag, trots att detta i många år varit min arbetsmiljö.

Mitt kontor hittas i byggnaden som speglas till höger i bilden. Tidigare höll jag till på den sida som vätter mot denna öppna plaza (inkl. uteservering)  som var en frestelse till målning under varma dagar med lättklädda unga studenter.

Nu har vi alla i våningen flyttat till den motsatta sidan, som är mera neutral - där man tittar in i en annan vägg ... Men då är det åtminstone lätt att koncentrera sig på jobbet.

Magiska ögonblick är ofta korta

Långvattnet, Åbo 16 januari 2012. Foto: Håkan Eklund.

Bilden ovan är en ytterst blek kopia av färgspelet en halv timme innan, när jag inte kunde stanna och fotografera. Typiskt.  Kom körande över bron från min ö när morgonhimlen var eldröd i öster, som återspeglades på isen - som var lika röd.

Där låg bilden och väntade. Men, sonens buss till huvudstaden skulle inte ha väntat, det var bara att köra förbi och skynda in till centrum ...

Kunde inte låta bli att återvända för att kolla om något var kvar. Just då steg solen över horisonten och det magiska ögonblicket var över.

Femtonde dagen

I Alpskogen, Hirvensalo, Åbo. Söndag 15.1.2011. Foto: Håkan Eklund.

Kul att vintern kom tillbaka. Den snö som regnade bort under torsdagen fick vi tillbaka under fredagen, och idag kom kölden. Bra!

Förmiddagsvandring i närmaste skogsbacke med minus tolv, och en labrador som bara älskar att rulla sig i den torra snön. Här har matte Anita stannat vid miniatyrtjärnen i skogen, ett ställe som jag bara tycker är så vackert. Och detta är en skog som är betydligt vackrare och intressantare än vilken ekonomiskog som helst. Här finns träd och buskar av olika arter i olika skickt (också skick, både levande och döda träd), dvs. olikåldrigt. Alltså har man  inte gallrat bort undertryckta och missformade och "felplacerade" träd.  Därför är skogen inte heller lika likriktat tråkig som är fallet med ekonomiskogar - som i sig bara är resultatet av ett matematisk koncept.

Skogar som ägs av städer, kommuner och församlingar (och det är en anseenlig areal) skall inte ha ekonomi som huvudsyfte, utan rekreation. De äga av medborgarna, och skall tjäna medborgarna som områden där man kan njuta och ladda sina batterier.