BioFoto Finland x 4

Design: Hans G Hästbacka/BFF.
_______________________________________________________________________
Packar just nu ner bilder som skall med i bilen tidigt i morgon. Vi är fyra BFF-medlemmar som ställer ut i  centrala Helsingfors nu i november, i samma byggnad som FST 5-programmet Min Morgon (direkt)sänder ifrån.

Jag diskuterade med en av programledarna (Bettina S) i förra veckan, och hon ville gärna ha oss med i programmet. Eftersom jag var med i Min Morgon för någon månad sedan (ang. Maltaresan) föreslog jag att Janne Gröning och Hans G Hästbacka ställer upp; de får därmed den stora äran att åka iväg från Åbo kl.04 ...

Här nedan (press)info om utställningen. 

Naturfotouställning på Galleriet G 18

Fotoutställningen ”BioFoto Finland x 4”, som utgörs av ett 40-tal verk, finns till beskådande på G18 (Georgsgatan 18) i Helsingfors under tiden 8 – 25 november (vardagar kl 09-19).

BioFoto Finland (BFF) är en nybildad finlandssvensk naturfotoförening med medlemmar från Pyttis i öster via Åland i väster och upp till Karleby i norr; den enda i sitt slag i Svenskfinland. Föreningen och en del av dess aktiva medlemmar finns presenterade i senaste nummer av tidskriften Skärgård (nr 2/2011) som har temat Konst och kultur. Enligt BioFoto Finlands stadgar som godkändes i juni 2010 är föreningens språk svenska (Kimitoön är noterad som hemort) och syftet ”att främja, utveckla och synliggöra naturfotografering på svenska i Finland samt främja kontakten till motsvarande Biofotoföreningar i Norden”.
 
De fyra BFF-medlemmar som nu, i samarbete med kulturprojektet Produforum, ställer ut på G 18 är följande:

Hans G Hästbacka är frilanskonstnär och kursledare. Han ställer ut svartvita bilder med forsmiljöer från Österbotten tagna med sin egenhändigt byggda nålhålskamera (Camera obscura). Trots allt det digitala i dagens fotovärld, är detta koncept ursprunget till all fotografering!

Håkan Eklund är fotolärare och redaktör för tidskriften Skärgård. Han har med makroobjektivet fångat färger och former av växter runt radhuset hemma på ön Hirvensalo i Åbo. Med detta vill han visa att man inte behöver gå ”över ån efter vattnet” för att fotografera natur.

Janne Gröning är frilanskonstnär och skärgårdsfotograf. Han är mycket produktiv och aktiv med utställningar, illustrerade böcker, bilder sålda till inredningsmaterial och mycket annat. Gröning tillhör ”the old school” och fotograferar ännu analogt.

Roger Sjölund är ekonom och ställer ut klassiska naturbilder (landskap, flora och insektfauna) från Åboland och Estland. Sjölund har under flera år placerat sig mycket bra i stora fototävlingar både hemma och utomlands.

Trots att många aktiva finlandssvenska naturfotoentusiaster är medlemmar i den stora finska naturfotoföreningen Suomen Luonnonvalokuvaajat ry, som är en helfinsk förening, anser BFF:s styrelse att det finns behov av en finlandssvensk förening där intresserade kan fungera på eget modersmål, skapa egna nätverk och helt fritt pendla mellan ”två kulturvärldar”, dvs den finska och den skandinaviska. Via den digitala revolutionen har ju intresset för fotografering växt lavinartat.
Svenska kulturfonden har gett ett litet startkapital för föreningen som bl.a. skall användas för utställningsverksamhet och en årligt utkommande årsbok.

Konst i vardag

Byggarbetsplats i Helsingfors. Oktober 2011. Foto: Håkan Eklund.

Det är alltid lika intressant att notera hur man ser olika på bilder i datorn, än i verklighet/genom kamerasökare. Det är först när bilden är på datorn som man ser vad som fattas ...
Som här.

Jag kunde inte låta bli att (härom sistens) fotografera några skyddande plank runt byggarbetsplatser i centrala Helsingfors som hade förvandlats till vardagskonst. Med olika budskap. "Multicoloured Dreams of Peace" stod det på detta plank, som i sig måste irritera det främlingsfientliga populistpartiet Sannfinnarna ...

Men det var inte det som jag skulle knyta ihop bloggen med, utan den enkla reflektionen att jag saknar en människa på bilden ovan. Någon som skulle promenera förbi planket, och ge den storleksrelation som jag nu saknar.

Istället stod jag och väntade på att folk skulle passera, dra undan,  att jag skulle få en renare bild. Alltså: man borde ju inte spara på "filmrutorna", att det fanns alternativ att välja ifrån  ...

I storstan

Helsingfors 27.10.2011. Foto: Håkan Eklund.

Jag skulle inte vilja bo i Helsingfors, eller i Stockholm. Absolut inte. I en dylik miljö skulle jag känna mig som "djur i bur" ...

Kom in med bil i morgonrusningen till H.fors senaste torsdag (hade tidskriftslådor att leverera till bokmässan) och de sista 10 km tog mig en timme! Fy för den lede - sånt skulle jag inte orka med till vardags. Aldrig!

Påminde mig om tiden i New York, för ljusår sen, när jag och kompisen steg upp kl. 05 för att hinna in till Manhattan innan det blev trångt på vägarna ...

Däremot njuter jag av besök i storstäder, om besöken är på mina villkor.

Senaste veckas bokmässa, tidskriftskurs mitt i H.fors - och lite flanerande längs gator och torg med kameran i högst hugg, kändes bra. Trots att jag betedde mig som en av de många turister som siktades, skämdes jag inte ett dugg. Tvärtom. Som turist förväntas man höja kameran då och då, och ingen bryr sig.

Sen blev det förstås det obligatoriska besöket på Akademiska Bokhandeln; kom ut med några fotoböcker. Förstås.

Miljökonst

Plåtkonst, Åbo, oktober 2011. Foto: Håkan Eklund.

I ett urbant samhälle vimlar det av allehanda (låsta) plåtskåp som innehåller kopplingsmanicker som en vanlig medborgare inte vet så mycket om.

Däremot brukar dessa plåtgrunkor utgöra ett förfulande inslag i stadsbilden, speciellt om de blivit till "klotterplank".

I Åbo stad har massor med plåtskåp förvandlats till vackra konstverk under sommaren, ett steg i rätt riktning! Ett av de många positiva saker som "Kulturhuvudstadsåret Åbo 2011" har medfört; plötsligt finns det massor med milökonstverk runt om i stan. Kul! 

När rättvisan segrar

Installation i Tunisien, 12 mars 2010. Foto: Håkan Eklund.

Att äntligen se en (till) diktators hädanfärd, är en lättnad. Det är ju inte någon glädje i sig att se någons ond, bråd död - men när det gäller diktatorer som Gaddafi känner jag med många en stor lättnad.
http://blogs.aljazeera.net/liveblog/Libya

En som orsakat så många människors lidande, förtjänar att störtas, och få smaka på det öde som han förorsakat så många oskyldiga. Kanske finns det andra diktatorer som inte mår bra just nu ...???

Sen har en annan cirkel slutits; dotter Kiara mellanlandade i Tripoli på väg till Ghana veckan före Libyenkriget bröt ut. Flygbolaget hon flög med slutade flyga rutten, och hon förlorade sin returbiljett. Och just när jag köpt en ny returbiljett till dottern, för att kunna komma hem - är så Gaddafiregimen vid vägs ände.

Sen resningen startade i Libyen, har jag bara inte kunnat slita mig från skeendet och nyhetsrapporteringen. Under april- och septemberveckorna på Malta såg jag många jaktplan på väg till och från fronten.

Det har också blivit några bloggar om kampen:
http://www.fotosidan.se/blogs/hawk/arktisk-skonhet.htm

Hoppas att landet reser sig och att människorna skall få ett drägligt liv i frihet.