Stor och liten

Skogsfräken (Equisetum sylvaticum), Lauste, Åbo 20.9.2009. Foto: Håkan Eklund.

Att fotografera i skog är inget för soliga dagar, ändå kunde jag inte låta bli att ta med kameran under dagens skogspromenad i ett skogsområde som jag sällan besökt. Det enda som fångade mitt fotografiska intresse var skogsfräken i ett fuktigt granskogsområde. Som små miniatyrträd lyste de upp den mörka markvegetationen där solstrålar lyckade sila igenom grenverket.

Samtidigt inser man vilka jätteväxter våra skogsträd är i jämförelse med markskiktets jordnära arter.

Hörde några sena trädpiplärkor flyga över skogen; de flesta har ju redan flyttat. Annars ganska stilla: en sjungande gransångare och flockar med kungsfåglar och skogsmesar.

Fick också ett värdefullt tomtkryss idag: hörde en passerande rödstrupig piplärka när jag satt i trädgården med morgontidningen och en kopp te. Det blev 117:e arten hörd eller sedd fågelart från vår lilla trädgård vid radhuslägenheten. Den rödstrupiga piplärkan häcker uppe i Lappland; enda sättet att få fatt i den under flyttningen är att känna igen dess kontaktläte: ett mellanting mellan trädpiplärka och gulärla ... Det handlar om hårfina nyanser.
De sällsyntaste arter som jag noterat som tomtkryss är busksångare och ängshök.

Angelägen bok

Vindpinad tall, Runsala, Åbo. September 2009. Foto: Håkan Eklund.

Fick idag som recensionsexemplar ett text- och bildverk av den högre skolan. Ett bokverk som avslöjar det pris som vi betalat för att vi låtit skogsindustrin och statens skogspolitik plåna ut vårt skogsarv och förvandla det till en industriell produktionsapparat.

Boken som bara finns på finska är ett unikt dokument som hittills saknats i Norden, kolla in materialet på sidan
http://www.puidenkansa.net/_english/SILVICULTURAL_OPERATIONS/SILVICULTURAL_OPERATIONS.html

Försöker nu få till recensionstexter för ett antal tidningar och tidskrifter. De båda damerna som står bakom bokverket (Ritva Kovalainen och Sanni Seppo) är båda fotografer som utbildats vid Konstindustriella högskolan i Helsingfors.

De har gjort ett imponerande jobb! Ett debattinlägg som kommer att skicka kalla kårar längs ryggraden på många ansvariga ...

Ödefotografi

Övergivet växthus, Skansen, Åbo. Augusti 2009. Foto: Håkan Eklund.

Tog med intresse del av artikeln "Det glömda rummet" i senaste nummer av FS Magasin. Blev så pass intresserad att jag gick in på "köpsidan" och beställde boken "Svenska ödehus" av Sven Olov Karlsson (text) och Philip Pereira dos Reis (foto). Det visade sig vara en förbaskat intressant bok; sträckläste den senaste natt ...

I boken presenteras 10 ödehus från Skåne till Norrbotten i ord och bild. Kanske mera i ord, kunde gärna ha varit ännu fler bilder (men nog med samma text ...). Ett mycket faschinerande dokument! Detta är en typ av böcker som jag verkligen gillar.

Speciellt intressant var kapitlet om Hultahuset med alla sina dokument på tyska och kopplingen till SS och Nazityskland ... Ett hus som i all hast hade lämnats öde, med hyllorna fyllda med inlagda gurkor. Enbart detta hus kunde säkert ge upphov till en hel bok!

Lantligt

Morgonutsikt från fritidshuset, Pandros, Oravais 13.9.2009. Foto: Håkan Eklund.

Kollade kalendern under veckan  och upptäckte plötsligt att varje veckoslut fram till november är bokade med allehanda aktiviteter och uppdrag.

Insåg att det gällde att köra upp till fritidshuset för att fixa till för vintern; kändes lite underligt att börja tala om vinter, när sommaren ännu hänger kvar. Alltså blev det 800 km t/r och tre härliga dygn i en vacker höstnatur. Det blev inte så många bilder tagna, men massor av annat nyttigt gjort. Som att stapla in torr o fin ved i lidret, medan gransångaren sjöng sin höstsång utanför. Stämningsfullt.

Och varje eftermiddag passerade hundratals ladusvalor över gårdstunet på väg söderut, glatt kvittrande.

Tänk vad det är enkelt för dem att bara sticka till värmen. Utan resväskor och pass. Hela vägen till Afrika. När jag bodde i Botswana brukade de anlända i början av oktober, till den afrikanska våren ...

Digital artbestämning

Svavelticka (Laetiporus sulphureus), Runsala, Åbo 10.9.2009. Foto: Håkan Eklund.

En riktig indiansommardag! Härligt väder med sol, värme och blå himmel. Ändå känner man en gnutta höst i luften, också det känns också helt ok.

Kollade in sista vandringsruttalternativet ute på ön Runsala och passerade en bamsestor ek med en massa tickor. De växte ganska högt uppe, men hade 200 mm + 1.4X till hands. Vet ännu inte vilken art det är, men det går nog att ta reda på via litteratur och vänner. Det är en sak som jag gillar med fotografering, att via bilder lära nya arter!

Just som jag höll på med fotograferingen passerad höstens första tranflock över, ljudligt trumpetande! Lyckades inte få syn på dem genom lövverket, men det lät som en stor flock. Första riktiga höstsignalen.

PS. Har i efterhand kollat in olika tickor, och skulle satsa på att detta är svavelticka. I boken "Käävät" (= tickor) av Tuomo Niemelö som kom ut 2005 finns det en bild av svavelticka som också är tagen ute på Runsala! Enligt boken fungerar ek och silverpil som värdträd för denna ettåriga ticka.