Istagen

Hirvensalostrand i gryningen, 7 januari 2009. Foto: Håkan Eklund.

Jag är istagen. Eller betagen. Inser hur föränderligt och spännande motiv is utgör. Speciellt efter snöfall, hård vind eller förändringar i temperatur.

Var hit ut i går kväll i hård vind, med isar som gått upp - det kom några lätta snöbyar. Då var det bara några minusgrader.

I morse for jag igen ut med hunden i gryningen, nu var det minus 17 C, med en ny väntande målning. Som serverat på ett fat. När jag lämnade stranden gick solen upp.

I fjol hade vi ingen is, därför känner jag mig nästan i extas så länge vi får ha detta kalla och ljusa väder.

Bidde ingen

Dagen är slut, Hirvensalo, Åbo 6.1.2009. Foto: Håkan Eklund.

... riktig solnedgång. Typiskt. I dag skulle jag ha haft tid att fotografera gårdagens färgsprakande himmel. Men icke. Molnen hopade sig lagom till solnedgångsdags, det blev mörkt nästan på en gång - solen kom fram en alldeles kort stund i en liten molnöppning, ca fem minuter, sen var det slutttttttt och det kom några futtiga snöflingor igen.

Ok, sånt är fotolivet. Det handlar om ljus, det handlar om att vara på rätt ställe vid rätt ljus. Det är varken enklare eller svårare än så. Samtidigt handlar det om att känna till lämpliga fotoställen där man vill vara vid olika ljus. Det är därför man har chans till de bästa bilder hemmavid, eller ställen där man ofta vistas. Att man exakt vet vart man skall ta sig när det artar sig till det ljus eller den vädersituation man gått och väntat på.

Det är ingen slump att skickliga fotografer år efter år besöker samma lokaler, kanske under olika årstider. Då har de chans att komplettera; alla har vi en massa otagna bilder. Åtminstone i huvudet.

En till

Med nosen mot vinden, Hirvensalo 6.1.2009. Foto: Håkan Eklund.

Frisk vind och några minusgrader. Kunde inte låta bli att åka med Buddy till samma berg som igår för att "kolla in vädret". Det är ju så skärgårdsborna gjorde i tiden ute på sina öar, klättrade upp på öns högsta ställe för att spana in väder och vind. Det var tiden före teve, internet och alla världens detaljerade väderkartor och -rapporter.

Och visst var det annorlunda idag, isen hade gått upp och i ett sund till vänster i bilden låg ett hundratal viggar. Morgonsolen försökte tappert tränga sig igenom molnen, utan att ännu lyckas. 

På vägen tillbaka till parkeringen vid en vassvik fick jag årets första kontakt med två skäggmesar, supervackra fåglar som lever i vassar och som man oftare hör än ser. 

Vinterskärgård

Utsikt från Hirvensalo i soluppgången 5.1.2009. Foto: Håkan Eklund.

Jag har inte reflekterat över det tidigare, men ser det nu alldeles tydligt. Nämligen: kallt väder och högtryck under vintern ger ju massor med spännande ljus. Som idag. Tog hunden till ett annat favoritutsiktsställe på ön där man ser "Sverigefaret". Solen hade just gått upp, några mörka moln av havsdimma lättade vid horisonten och landskapet fick liv av det låga solljuset som sökte sig fram mellan kobbar och skär.

Ändå borde jag ha varit här i solnedgången i kväll. När jag körde från jobbet var himlen alldeles fantastiskt vacker, kanske vackraste hittills i år. Glödande röd blandat med mörka moln.

Men hit ut hann jag inte, nöjde mig med att stanna på olika höjder längs vägen hem, bland annat uppe på slalombacken.

I fjol var ju vintern mest mild, grön, mulen och grådaskig.

Isläggning

Från favoritberget, Hirvensalo, Åbo. 4.1.2009. Foto: Håkan Eklund.

Gjorde en tur med hunden till favoritberget med utsikt över havet, och se - några dagars köld har fått havet att byta skepnad. Nyis i vikar och fjärdar, med några futtiga centimeter snö. Dessutom vintersol; vackert så.

Minus sjutton i morse, nu minus elva. Alldeles lagom. Och dessutom helt vindstilla.

Det är intressant att notera hur man via kameran så tydligt ser förändringar och skiftningar i naturen; två dagar är sällan likadana. Det är alltid något som ändrar. Så här såg detta ställe ut på Nyårsdagen:
http://www.fotosidan.se/blogs/hawk/26315.htm

Utpräglade landskapsfotografer brukar ju hålla till på ett och samma ställe i timmar, med kameran på stativ, och dokumentera hur ljuset ändrar under dagens lopp. Jag som är en "strövare", har aldrig provat på det konceptet (förutom  när jag suttit i Rautiainens björnkojor) - men borde någongång prova på.