Övergivet

Ödehus i morgonsol, Beckholmen, Hirvensalo. 17.1.2009. Foto: Håkan Eklund.

Trots att jag bott 12 år här ute på ön (Hirvensalo), så känner jag mig fortfarande som en främling. Som en invandrare utan rötter. Varför det då? Jo, jag vet inget om öns markägarhistoria, vem som äger vad, vilka gårdar som är de ursprungliga, har inga släktrötter här (de ligger nästan 400 km norrut) etc.

Sen vi flyttade hit har tusentals nya hus växt upp som svampar ur jorden, folk från alla håll och kanter har flyttat hit. De flesta är förstås finskspråkiga, några procent tillhör den kustsvenska kultur som är min egen referensram, mitt folk. Här finns fina tomtplatser, naturen är nära, havet är nära och Åbo centrum är nära.

Ändå kan jag inte påstå att jag känner mig mera hemma här än i Clifton (N.J), Lautoka (Fiji), Gaborone (Botswana), Coquitlam (B.C) där jag och fru A också har bott under längre eller kortare perioder. Det betyder inte att jag inte skulle trivas; jag har trivts bra på alla ställen där vi bott. Också här ute på ön, men förblir ändå en evig främling i detta samhälle.

Det är ändå bara på ett ställe där jag har mina släktrötter, där jag är född och uppvuxen och där känner jag mig hemma på riktigt, trots att jag inte bott där på heltid sen 1970. Ändå vet jag på vems marker jag rör mig på i hembyn, jag känner de flesta gårdar och jag vet vem som någongång bott i de ödehus som finns kvar på olika ställen.

Vem som bott i detta hus har jag ingen aning om, eller vem som äger det? Eftersom det ligger på en mycket bra tomt med havet på andra sidan huset, är det troligen staden som är ägare, som en vacker dag river hela rasket och säljer ut den värdefulla tomten till högstbjudande? En stenkast från huset ligger en sommarrestaurang och segelbåtshamn.

För de flesta som är uppvuxna i urbana miljöer kvittar det säkert att känna till något om mark- och husägande, men för mig som är född och uppvuxen i agrar miljö långt ute på landet är det något man bara vet, en självklarhet.

Välkommet

Isläggning, Hirvensalo, Åbo 16.1.2009. Foto: Håkan Eklund.

Tänk att jag kan glädja mig åt kyla, jag som brukar hålla shortsklimat som norm ... Men det gäller att leva i nuet, att inse realiteterna. Här där jag bor är det ändå (vintertid) bättre med högtryck, köld och sol, än lågtryck, plusgrader och regn.

Kollade in en av mina vikar i morse, med hunden. Och visst höll den igen på att frysa igen efter att ha svallat fritt ett tag. Lite färger i vattnet/isen från en tidig morgonhimmel.

Gjorde ett kort besök på bokrean idag, det blev en tung kasse med smått och gott. Hittade inget i fotoväg, förutom en liten reportagebok "Tjernobyl - Dagbok från spökstaden" av Elena Filatova. Enligt info på en pärmflik är bilderna plockade från hennes hemsida, verkar funka.

Tillbaka i ruta ett

Landsväg mitt på ön Hirvensalo, måndagmorgon 12.1.2009.
Foto: Håkan Eklund.

Hade ordnat en fotokurs för mina Artkännedomskursister i H.fors under veckoslutet, med fotoläraren och landskapsfotografen Andy Horner som gästföreläsare. Han hade ett mycket intressant program.

Samtidigt kändes det helt ok att sitta inomhus under lördag e.m. och kväll + söndag, eftersom det var skitväder ute. Regn och blåst.

Att sen polisen bötfällde mig på lördagkväll för en olaglig u-sväng på väg till hotellet, är ju sen en annan historia. Åtminstone lyckades jag prata till mig ett humanare belopp (50 e) än vad de hade tänkt sig; de var sist och slutligen ganska förestående när jag förklarade hur tillkrånglade gator H.fors stadsplanerare fått till det, med en massa enkelriktat - som helt enkelt övergår en Åbobos förstånd ...

Gjorde en liten tur på ön i morse, och kunde konstatera att all den magik som kyla, rimfrost och lite snö skapat under flera veckors tid, var som bortblåst. Helt fysiskt. Alltså är man tillbaka i ruta ett; det är just så här som vintrarna för det mesta ser ut här nere i SW-Finland. Urtrista ...

Kvardröjande ljus

Utsikt från Hirvensalo kl.!6.20, 9 januari 2009. Foto: Håkan Eklund.

Solen har gått ner, månen har gått upp. Långvattnet som skiljer vår ö från fastlandet är isbelagt.  Den ljusa västerhimlen ger ännu ljus åt bostadsområdet på fastlandssidan (kallas Majakkaranta/Fyrstranden). Fast sådana där tråkiga "bolådor" vill vi inte ha här ute på ön ...

Kunde inte låta bli att stanna och ta några bilder, 800 ISO, 1/80 s, f 5,6 med 30 mm. Ja, jag vet. Här borde jag ha ställt upp stativet, jobbat med helt andra inställningar för att få ner bruset etc. Men jag är ingen stativfotograf, rörligheten är min fotofrihet.  Och jag söker inte efter tekniskt perfekta bilder, snarare stämning.

Sitter just nu och skriver på en recension av 6:e delen av konstnärsbröderna von Wrights dagböcker som nyligen kommit ut. Det är Svenska litteratursällskapet i Finland (www.sls.fi) som ligger bakom produktionen, i Sverige distribueras boken via Atlantis (www.atlantis.se).

Denna volym innehåller de yngre bröderna Wilhelm och Ferdinand von Wrights (hittils kända) dagböcker. De fem tidigare delarna har helt och hållet omfattats av Magnus von Wrights dagböcker. Dessa tre bröder var sin tids främsta fågel- och naturmålare i Norden, som bl.a. illustrerat planschverken Svenska Foglar, Skandinaviens Fiskar och Swenska Fjärilar. Wilhelm (1810-1887) var den enda av bröderna som bosatte sig i Sverige. Hans hem Marieberg på Orust i Bohuslän fungerar idag som hembygdsmuseum.

Den yngsta brodern Ferdinand (1822-1906) var den enda av konstnärsbröderna som helt kunde livnära sig på målandet. Hans mest kända målning heter "Stridande tjädertuppar".

Ombytta roller

Soluppgång vid Kakskerta sjön, ön Kakskerta, Åbo 8.1.2009.
Foto: Håkan Eklund.

Det slog mig i morse att vintertid är det ofta ombytta roller vad färger beträffar. Sommartid är det markernas färger som dominerar, vintertid är det himlen som ger färg åt landskapsbilden.

Som idag, gjorde en morgontur förbi insjön på grannön. Lite snö, lite rimfrost, inga färger i naturen överhuvudtaget. Grått, halvmörkt och rätt trist ljus. Sen börjar solen tränga sig upp, och först blir ju molnen belysta, underifrån. Och plötsligt finns det färg i landskapsbilden, härligt.

Det var minus 17 C ännu i morse, under dagen blev det mildare och nu ikväll efter mörkrets inbrott började det snöa lite. Våt, kladdig snö. Och till helgen har meterologgänget lovat slaskväder; fy för den lede...

Men kanske det istället bli intressanta isformationer?