Sköna kvinnor i vatten

Kvinnor i kanalen, Raumo, Finland. 20.9.2008.  Foto: Håkan Eklund.

Gjorde ett besök i småstaden Raumo idag, en kuststad en dryg timme norr om Åbo. Spankulerade omkring i duggregnet och hittade en del trevliga motiv. I staden finns det en relativt välbevarad stadsdel med gamla trähus, pittoreskt och trevligt. Måste erkänna att jag aldrig satt min fot i denna stad tidigare, bara susat förbi en miljon gånger. På riksväg åtta.

Idag lördag var det strömmingsmarknad i stan med en massa försäljningskojor överallt längs kanalen. Tog närbilder av både lingon och trattkantareller och annat skoj.

Men det var först på vandringen tillbaka till bilen som jag och frun hittade den trevligaste överraskningen ...
Först trodde vi att det var riktiga kvinnor som stod och frös i kanalen, sen såg vi förstås att det handlade om ett konstverk. Mycket fyndigt och uppiggande. De såg riktigt levande ut.

Nykomlingar

Vitkindade gäss betar utanför uggleskogen, Hirvensalo 20.9.2008.
Foto: Håkan Eklund.

Den vitkindade gåsen är egentligen en arktisk art som häckar upp på Grönland, Svalbard och längs ryska ishavskusten och som tidigare endast kunde ses i Sverige och Finland under vår- och höstflyttning. Numera är det annorlunda.

Sedan 1970-talet har en Östersjöpopulation bildats, första häckningen i Sverige skedde 1971 (Gotland) och tio år senare började de häcka i Finland och Estland. I slutet av 1990-talet beräknades 5000 par häcka längs östersjökusten. Hur många de är idag vet jag inte (har ännu inte kollat), men populationen har säkert tiofaldigast.

Nu i september räknades vitkindarna i Helsingfors och Åbo, 7 700 respektive 2400 rapporterades. På bilden ovan en del av en flock här i mina strövmarker ute på ön Hirvensalo.

Den arkiska populationen som räkans i 100 000-tal ser man inte mycket av i Finland. Normalt kommer de ner längs sjösystemet på den ryska sidan, för att sen använda de vidsträckta strandängarna runt Matsaluviken i Estland som rastplats. I månadsskiftet september/oktober är det ett ståtligt skådespel att besöka dessa fina estniska fågelmarker, samtidigt rastar tranor i tiotusental i samma område.

Detta är alltså en art som tillhör vår europeiska fauna; annat är det med den inplanterade kanadagåsen - den kunde jägarna gärna skjuta bort. Varenda en! Att plantera in arter som tillhör en annan världsdel kan betraktas som faunaförorening!

Äntligen sol

Utsikt från Uggleskogen, Hirvensalo, Åbo. 19.9.2008. Foto: Håkan Eklund.

Ok, äntligen sol. Första dan på länge. Och plötsligt sjuder naturen av liv. Staren i gårdsbjörken sjöng i morse för brinnkära livet, fladdrade med vingarna som under bästa vårtid. Aktiva kungsfåglar och rödhakar i uggleskogen.

Som bilden ovan visar så är veteåkern oskördad; det finns massor med omogna ax i fältet. Det skulle sitta bra med sol en vecka. Minst.

I dunkel skog

Kådig granstam, Uggleskogen, Hirvensalo 18.9.2008. Foto: Håkan Eklund.

Den här granstammen har jag passerat i åratal, med min vovve. Först nu stannade jag upp och lyfte kameran.
Av någon anledning producerar stammen kåda som ger den mörka barken en grafiskt spännande yta. Tydligen har trädet någon skada högre upp.

Igen en mulen dag; det är inte många soldagar i september i år. Tyvärr. Och september som brukar vara en sån ljus och mysig höstmånad.

Träffade på en nötkråka i en annan skogsbacke i kväll; kan inte erinra mig att jag tidigare skulle ha sett den fågeln i dessa hembackar. Hade ingen kikare med och kunde inte se om det var den skandinaviska nominatrasen eller den sibiriska smalnäbbade nötkråkan. 

Hörde ännu sträckande trädpiplärkor, snart är de borta. De övervintrar söder om Sahara (jag har en gång i februari sett dem i skogarna i West Kilimanjaro).

Krutröken ligger tät

Slaget i Oravais 14.9.1808 - demonstrationen 2008. Foto: Håkan Eklund.

"Två ödesdagar 1808" som under veckoslutet arrangerades i Nykarleby (Slaget vid Jutas 13.9.1808) och i Oravais (Slaget i Oravais 14.9.1808) var ståtliga historialektioner. Dessutom intressanta att fotografera. Dessa drabbningar kom att för evigt förändra Sveriges och Finlands geografi och sex-sjuhundraåriga gemensamma histora. 

Vid Jutas besegrade von Döbeln och hans mannar en rysk avdelning under Kosatchovskij och säkrade därmed reträttvägen norrut. I Oravais ledde Adlercreutz en svensk-finsk styrka på 5500 man mot 6000-7000 ryssar ledda av Kulnev och Demidov. Skulle Adlercreutz ha haft mera is i hatten och hållit sina mannar i de fina positionerna de hade i bergskanten nordost om fjärdsängarna (Oravaisfjärden kommer in här), hade de klarat ryssarna galant. Men han skickade ut sina trupper över de sanka ängarna och jagade ryssarna in i skogen - där utvilade nya ryska trupper kom emot ...

Följande vinter tog ryssarna Västerbotten, kom till Roslagen över Ålands hav - och satte det svenska riket i gungning. Egentligen krävde ryssarna att den nya gränsen skulle gå längs Kalix älv, då skulle Finland vara betydligt större idag :-), men vid slutet av fredsförhandlingarna blev kompromissen Torne och Muonio älvar. 

Se där hur ödets nycker kunde ha förändrat mycket; nationalstatsgränser är resultat av krig och politik - inte av språk eller annat.

Hela Europa är fullt av just sådana gränser.