En värld av detaljer

Frost i gräset, Hirvensalo, Åbo 14.11.2007.  Foto: Håkan Eklund.

Egentligen är det fascinerande att titta på omvärlden via kameran. Precis som om en helt ny värld av detaljer plötsligt bara exponerar sig. Som idag. Bara för att jag tog med kameran på hundpromenaden tittade jag på omvärlden med helt andra ögon. På allt det vardagliga som jag passerar varje dag, utan att se. Som vanligt gräs.

Ok, i morse hade vi för första gången i höst minus fem grader i Åbo som gjorde gräset lite mera spännande. Men i alla fall. Utan kamera hade jag inte tittat så noga.

Samtidigt irriterade det en aning att bara snabbt fotografera på fri hand, med en otålig hund som ville vidare ... Med stativ och trådutlösare kunde jag säkert ha tillbringat halva dagen med att söka färgnyanser och former i gräset, om det varit en ledig dag.

Och som pricken på "i", passerade två högljudda sångsvanar rakt över. Stämningsfullt.

Fotobeslut

Vresros (Rosa rugosa) i november. Foto: Håkan Eklund.

Känner att jag måste ta mig i kragen med senhöstfotograferandet, dvs. att besluta mig för att ta minst fem användningsbara bilder per dag. Till exempel. Annars blir det inte av.

Kanske borde jag också utnyttja lunchen för fotografering, det är ju oftast mörkt när man far till jobbet, och mörkt när man kommer hem...

Ibland jobbar jag hemifrån, och under mycket udda tider - och kan nog flexa när det finns fotoljus. Som just nu, när solen nästan tittade fram.

Den här vresrosen fotograferade jag alldeles utanför hemtrappan, ett viktigt vintermatförråd för bl.a. grönfinkar.

Vinnande lag

Från Kompetens 2007 i Åbo. Fr.v. Curre Lindström, Kristina Pusa och Klaus Härö.
Foto: Håkan Eklund.

Jag har tillbringat de två senaste dagarna på ledarskapskonferensen Kompetens 2007 som arrangeras av Fortbildningscentralen vid Åbo Akademi (min arbetsplats) med Kristina Pusa som primus motor.

Kul att lyssna till erfarna ledare från olika typer av organisationer och företag; idag hade vi bl.a. Curre Lindström och Klaus Härö som föreläsare. Att "Guld-Curre" fortfarande är populär i Finland går inte att ta miste på, han är ju hittills den enda som lyckats leda vårt ishockeylandslag till VM-guld (1995). År 1987 coachade han det svenska landslaget till VM-guld. 

Klaus Härö igen är en ung prisbelönad finlandssvensk filmregissör som bl.a. är känd för långfilmerna Elina (2003), Den bästa av mödrar (2005) och Den nya människan (2007).

Mycket inspirerande att lyssna till deras erfarenheter om konsten att få  till ett vinnande lag.

Vacker men giftig

Liljekonvaljbär (Convallaria majalis) i uggleskogen, Hirvensalo, nov. 2007.
Foto: Håkan Eklund.

Just nu erbjuder de flesta dagar inte mycket till fotoljus. Under hundpromenaderna känns det som om det inte fanns så mycket att fotografera.

Ändå är det inte alls så. Det gäller att titta noga, att stanna upp ibland, och ta sig lite tid - och vips hittas en och annan pärla, som dessa blodröda, giftiga frukter av liljekonvalj. I uggleskogen.

Skogsbacken heter bara så i vår familj; vad den kallas på riktigt vet jag inte. Det är en liten blandskogsdunge med det mesta i trädslagsväg - också massor med stora ihåliga ekar som ibland brukar hysa häckande kattugglor. Jag har några oförglömliga marsnätter med fullmåne och en våryr kattuggla från denna skogsbacke, som ännu sitter kvar på hjärnans hårdskiva.

Vårgårdamedaljer

Silver och bronspeng i Vårgårdas diafototävling 2007.  Foto: Håkan Eklund.

Tillbringade veckoslutet på naturfotofestivalen i Vårgårda med mina kurskollegor från Finland, med Andy Horner som ledare. Han hade uppmanat oss att delta i festivalens fototävling, med noteringen att många av hans kursister från Åland brukar vinna priser ... Det satte ju liksom press på oss.

De hade två klasser, dia och påsiktsbilder (det senare kopierat från digitalt eller analogt). Eftersom jag inte har någon bildskrivare, blev det att rota i diabildsarkivet, och det kändes jobbigt - en hel garderob med bilder är inget kul ... skickade en positiv tanke till de digitala gudarna!

Plockade ut en handfull bilder som jag fick montera om (till glasramar), kändes redan dumt att inte kunns "skära bort" skräp i kanterna.

Sen höll jag på att få stora dåndimpen när dessa bilder gav både brons och silver, urplockade av enväldige domaren Bosse Kristiansson. Kände mig nästan generad av uppmärksamheten, en medalj hade räckt bra ... Men ok, visst var det kul att "nå fram" - men när man själv har sett sina bilder till leda har de liksom tappat något av stinget för en själv.

Silverbilden visade en handfull drunknade termiter, glänsande med sina genomskinliga vingar mot blått vatten (Gaborone, Botswana). Bronsbilden hade jag tagit i Tanzania, i Ngorongorokratern, en flock med zebror som dammar över slätten - förbi en Landrover med fotografer. Jag var på ett jobb i West Kilimanjaro och en söndag tog mina lokala skogskollegor mig ut till Ngorongoro i en gammal skraltig bil - minnesvärt. Jag tar detta som en hedersam avslutning på en lång diafilms era.

Den unika fotoklubben i Vårgårda och dess Naturfotofestival 2007 (den 25:e i ordningen) var också minnesvärd. Massor med fina bildvisningar, utställningar, middagar och pubminglande med kända naturboksförfattare och -fotografer. Och Brutus Östling utsågs till årets naturfotograf i Norden; det var han värd.

För en del av mina prispengar köpte jag en av hans böcker.