Då bröt solen fram

Sol i vattenpöl, Hirvensalo, Åbo 22 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

Efter nattens regn doftade naturen fräsch och vårlik under morgonpromenaden med Buddy. Näktergal och rosenfink sjöng, hörde nyanlända grå flugsnappare.

Tog endast med 50 mm, och det kändes som att gå utan utrustning ... piece of cake ... Så härdad blir man av att i normala fall gå med 500 mm + monopod+kikare.

Just när jag passerade en vattenpöl bröt solen fram mellan molnen. Hann se en vacker spegling i pölen, backade och kollade med kameran. Blev svartvitt i färg ... 50 mm, 400 ISO, F 25 och 1/80 sek.

Det lönar sig att alltid ha kameran med. Alltid. Bilderna finns överallt, t.o.m i en liten vattenpöl.

Ertappad i stacken

Spillkråkhona (Dryocopus martius) i myrstack.
Hirvensalo, Åbo 19.5.2007. Foto: Håkan Eklund.

Jag har ett spillkråkrevir inom mitt strövområde här på ön, men har ingen aning om var boträdet är.

I förrgår ertappade jag honan i en myrstack bakom slalombacken. Jag såg att något rörde sig i gräset, det blänkte till av svart och rött. Sen sträcker den på sig - och se, en spillkråka vid matbordet! I en myrstack! De älskar myror ...

Att det är en hona ser man på den lilla röda fläcken. Hannen har hela hjässan röd, ända fram till näbben. Bilden tagen med 500 mm på enbent stativ, F/5,6 ISO 400, 1/2000 sek.

Igen bekräftas regeln: har jag kameran och 500 mm med på hundvandringen är det alltid något oväntat som dyker upp, har jag inte, så brukar jag ångra det - liksom i  morse när jag tog macron med i stället. Och förstås hade jag ett foto objekt som jag missade, en ringduva som inte flög undan innan vi var fem meter ifrån den ... I bra ljus, i bra omgivning ...

Ringduvan är förresten en art som snabbt urbanierats; här i Åbotrakten har den blivigt en stadsfågelart under de senaste 5-6 åren. En utveckling som gått mycket snabbt.

Lever upp

Blommande hägg (Prunus padus) i Åbo, 20 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

I korsningen Biskopsgatan/Agricolagatan i Åbo akademikvarter (ett stenkast från mitt jobb) växer ett litet oansenligt träd. En hägg. En klen och oansenlig hägg, som många knappast ens lägger märke till.

Men i maj, när den blommar - lever den upp och fyller halva universum med sina stora  fina vita blommor. Vita, starkt sötdoftande i långa hängande klasar. Som pollineras av allehanda insekter, bin och flugor.

Tänk att ett litet ynkligt träd kan bli så visuellt  under våren. Så omfångsrikt! Under vintern är det helt osynligt.

Längs en historisk gata; inne på gården bor biskopen.

Bilden tagen i eftermiddagssol med Canon 70-200 mm (200 mm), f 14, 1/125 sek.

En flitig gynnare

Sävsångaren (Acrocephalus schoenobaenus) sjunger. Hirvensalo, Åbo 20 maj 2007.
Foto: Håkan Eklund.

Nästan varje morgon har jag gjort en sväng med hunden via några vasspartier nere vid Långvattnet som avskiljer Hirvensalo ö från fastlandet. Den senaste veckan har sävsångarna sjungit flitigt, jag har gjort många försök att fotografera - men har inte riktigt kommit till skott.

I morse försökte jag fånga en sävsågare sjungande i flykten vid vassruggen intill badstranden; den gjorde upprepade sångflykter flera meter ovanför vassen - men den var för snabb för mig och min kamera. Till slut fick jag den i läge när den sjöng från ett exponerat vassstrå under några korta strofer, med ryggen mot solen.

500 mm på fri hand, 400 ISO, bl.6,3 med 1/8000 sek. Inget att yvas över, men som bloggbild får den tillsvidare duga.

Sävsångaren tillbringar vintern nere i tropiska Afrika (när jag bodde i Botswana brukar jag träffa på övervintrande europeiska sävsångare i vassarna runt Gaborone Dam).

Det är en verkligt pigg och trevlig fågel med ett hetsigt tempo. Den sjunger nästan dygnet runt, oftast i ett frenetiskt tempo med många inbakade härmläten.
I månadsskiftet maj-juni sjunger den natten igenom.

Älskar skogskanter

Vaskijärvi, Yläne,  19 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

Just sådana här skogskanter älskar jag, om de är i naturtillstånd. En mycket värdefull övergångszon mellan öppen (odikad) torvmark och naturskog. Det är just i en sådan här biotop som bl.a. videsparven trivs, och sådana här marker behöver tjäderkycklingarna under sina första veckor.

Just här flög en orrtupp iväg under kvällsvandringen och på tillbakavägen (i regn) såg vi skymten av en älg. Taigaskog när den är som bäst.