Växer så det knakar

Granskott (Picea abies) i näktergalslunden, Hirvensalo 25 maj 2007.
Foto: Håkan Eklund.

Det intressanta med dagliga vandringar i samma område är att se hur snabb allt ändrar. Det växer så att det knakar. På den här bilder ser man hur växtkraften i granskotten formligen med våld skjuter undan det skyddande "knopphöljet".

Och detta är ätbar mat. Granskott kan man med behag mumsa på. De innehåller måttliga halter med vitamin C, annars är näringsvärdet lågt. Men blandar man granskott i tallbarrste så får man en utsökt dryck. Som inte kostar något ...

Balkanens blad

Balkangemsrotens blad, Hirvensalo 24 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

Ok, för undvikande av missförstånd och spekulationer så kan växtintresserade/-kunniga ta sig en titt på denna detaljbild. Detta är bladen på stjälken strax under blomkorgen. Såna här blad har inte "gula prästkragar" eller motsvarande växter. Bladen längst ner var ca 7 cm långa med en mycket bred och djup inskärning vid bladskaftet (växte inte runt stjälken som här).

Enligt min Mossberg (1992) sid. 471 så är detta Doronicum columnae, dvs. balkangemsrot.

Det var dåligt ljus på kvällen, bilden tagen med bländare 2,8, ISO 400, 1/125 sek.

Ny bekantskap

Balkangemsrot (Doronicum columnae), Hirvensalo, Åbo 24 maj 2007.
Foto: Håkan Eklund.

Ok, så har man då lekt "Linnés lärjunge ..." och bläddrat som tusan i Mossbergs 696 sidor tegestenstjocka (och -tunga)  flora, dvs upplagan från 1992 - den nya har troligen ännu fler sidor. Det gäller alltså bibeln "Den nordiska floran" av Lennart Stenberg och Bo Mossberg. I Svenskfinland kallas boken bara för "Mossberg" som förstås syftar på den eminenta växtillustratören Bo Mossberg.

I morse fotograferade jag den vackert gula korgblommiga växten ovan i näktergalssnåret. Det var två ex som växte intill några  brännässlor. Trodde att den skulle vara lätt att artbestämma, men nej. Hur jag än tittade så fick jag inte till det. Dessutom mindes jag inte exakt hur bladen såg ut (borde ha fotograferat dem skilt).

Nu i kväll vandrade jag med vovven tillbaka till växtplatsen, tog tekniskt dokumentära bilder av alla blad "och delar". Och nu har jag den: en växt med det långa och exotiska namnet balkangemsrot. Enligt Mossberg är den "kvarstående efter odling eller förvildad".  En vårblommande flerårig växt med stora gulblommande korgar, som det heter på fackspråk. Växten hör hemma på Balkanhalvön. Hur den hamnat inne i min täta näktergallund "vete tusan ..."

Har gjort sitt

Lönnblommorna har gjort sitt.  Hirvensalo, Åbo 24 maj 2007.
Foto: Håkan Eklund.

I veckor har lönnarna (Acer platanoides) lyst upp naturen som gulgröna flammor, när den massiva blomningen har fyllt hela träd. Innan lövsprickningen. Nu har lövverket tätnat och blommorna gjort sitt. Vid regn och hård vind drösar de ner i drivor.

Här fotograferade på locket till en sandlåda (för sandning av infartsväg under vintern) längs min hemgata under hundpromenaden i morse.

Det låter säkert naivt och oproffessionellt att använda hundrastning till "fotosessioner" ...; men nöden har ingen lag. Eftersom jag via mitt jobb är bunden till datorn (inomhus) de flesta vardagar, är hundpromenaderna morgon och kväll rena rama lyxen. När man samtidigt kan gå och spana efter fotomotiv, som egentligen finns på varje meter. Det gäller bara att ha kameran med, och några extra minuter för fotostopp då och då. Det är bättre än ingenting alls. Och alla som äger en labrador vet att det blir gott om stopp, när hunden skall analysera vilka hundar som frekventerat området ... eller själv "skriva" sina doftmejl ...

Men det finns mera "proffessionella" avbrott att se framemot, nästa vecka den här tiden anländer jag till Tromsö, för att gå ombord på en Svalbardskryssare ... (lilla mysiga m/s Stockholm) ... Det blir 3000 km bil Åbo-Tromsö-Åbo + 10 dagar ombord, och 24 h/dygn för fotografering. Datorns hårdskiva bävar ...

Pigtobak

Morgonvåt hästhov (Tussilago farfara), Hirvensalo, Åbo 22 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

Tussilagon har gjort sitt för i år. Ett av våra första vårtecknen har blommat ut. Just här där bilden togs finns de i hundratal, i en solvarm glänta omgiven av vass. Med en sjungande gräshoppssångare som granne. Och många sävsångare.

Efter blomnings slut hänger korgarna neråt för en tid, men när frukterna har mognat reser sig stjälken rakt upp (som här), och när den är torr och fin och frukterna är klara för spridning blir den nästan lika rund som en "maskrosboll".

Tidigare användes tussilagon som medicinalväxt och färgväxt. Den var bra mot allt ont som gällde människans kropp. "Bladen rökta som tobak brukas stundom mot hosta hos oss", skrev Carl von Linné. I Skåne kallades tussilagon för "pigtobak". Allt enligt Ingvar Svanbergs utmärkta bok  "Människor och växter" (1998).