Kvällstussilago

Hästhoven (Tussilago farfara) har blommat ut, Hirvensalo, Åbo 17.5.2007.
Foto: Håkan Eklund.

Har suttit en stor del av dan och läst korrektur på ett bokmanus om fåglarna på Kökar (Åland). En översättning som jag gjort från finska till svenska. Det är en finsk geolog/ornitolog i Åbo som har tillbringat en stor del av sin fritid ute på ön Kökar, och gjort en intressant djupdykning i öns avifaunahistoria.

Den första som förresten gjorde anteckningar om fåglarna på Kökar var bruksfältskären och linneanen Pehr Gustaf Lindroth som våren  1786 kom för att skjuta sjöfåglar till Adolph Ulric Grills naturalhistoriska museum på Söderfors herrgård vid Dalälven.

Efter många timmar vid datorn behövde jag alltså frisk luft och ny energi. Och då är det skönt med närnatur.

Tog en kvällspromenad med frun och hunden i solnedgången; näktergalen höll på att få igång sitt sjungande, rödhake och koltrast likaså.

Sen for jag ut på egna vägar, passerade en öppning i ett vassområde (där gräshoppssångaren håller till, var nu tyst) med en massa utblommade tussilagon, och det blev en kvällsbild. Bländare 8, 1/500 s, 400 ISO.

500 mm objektivet är förstås inte det rätta för ett sånt här motiv, men när man går omkring med ett sådant - är man inte precis benägen att ha något mera att bära ...

 

Bråd tid

Staren (Sturnus vulgaris) för mat åt ungarna, Hirvensalo, Åbo 17 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

Det är ju inte länge sen stararna anlände och sjöng utanför sina holkar och bohål. Nu har de redan ungar; det går så snabbt undan att man liksom inte hinner med.

Det är det som är det sämsta med våren, att allt händer på en gång. Först går man igenom ett vinterhalvår när allt går på sparlåga, sen öppnas dörren till vår och sommar - och allt bara exploderar i liv, färger, ljud och aktiviteter. En metamorfos av megaklass.

Jag har länge drömt om att någon gång ta ledigt under hela våren, att bara ströva omkring i skog och mark med  kamera och kikare - och hålla stövlarna leriga.

I morse, på hemvägen från vassen (lutar mot gräshoppssångare som håller till i vasskanten, den sjöng sporadiskt, kunde förstås inte upptäcka den), passerade vi en ädelträdslund med sjungande grönsångare. Hörde hungriga starungar, och hittade ett bohål i en stor gammal asp. De håller tidtabellen. Normalt får de ungar i mitten av maj i mina tassemarker.

Såg också 10 tornseglare; detta är första gången jag sett nyanlända tornseglare före både ladu- och hussvala.

Tomhänt

Sävsångarreviret, Hirvensalo 16 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

Gjorde min morgonrunda med hunden ner till stranden, tog stigen genom vassen - och försökte en stund fånga in sjungande sävsångare. Men antingen höll de sig för lågt nere i vassen, eller också i vasstoppar längre bort där vassen nära mig hindrade fotografering.

Alltså tog jag några vassbilder, bara för experimentlustens skull. Aningen förvånad över resultatet, alltså rörelseoskärpan, som jag ville skapa - men inte trodde att lyckades med min "fågelinställning". Bilden tagen med 500 mm objektivet på enbensstativet (men jag var inte så noga med att hålla stilla), 1/1000 s, bländare 7,1, 400 ISO. Det blåste ganska friskt och vassen rörde sig ordentligt.

Gjorde också ett försök på Locustella-sångaren, som några gånger satte igång sitt monotona surrande. Men den fick jag aldrig syn på trots att den var ganska nära; den höll till lågt nere. Det som irriterar mig är att jag ännu inte kunnat bestämma mig om artern, känner mig som en fullständig amatör, trots att jag aldrig känt att det är svårt att skilja på gräshoppssångare och vassångare.

Nu har jag lyssnat på båda, från ljudinspelningar, men är ändå inte säker ... det är liksom svårt att hålla ett fågelläte i minnet ... nyanserna avdunstar lätt. Men instinkten säger att det är gräshoppssångare. Eftersom den håller till i vasskanten nära buskar och gräsmarker, kunde biotopen stämma för den senare.

Honblommor

Granen (Picea abies) blommar (honblommor), Hirvensalo, Åbo 15 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

Hur många av oss lägger märke till när granen blommar? En orsak är kanske den att blommorna oftast befinner sig högt uppe, utom räckhåll för oss kortbenta varelser. Men visst är de vackra!

De här avbildade blommorna är granens honblommor, som i samma träd blommar tidigare än hanblommorna - sannolikt för att undvika självbefruktning.

Så småningom blir dessa blommor till kottar, och börjar hänga nedåt. I september/oktober är fröna mogna som blir värdefull vintermat för många taigaskogsfåglar och djur. Korsnäbbarna har ju "tajmat" sin häckning under vårvintern, att de hinner mata sina ungar innan alla kottefrön har fallit ner.

Här en länk till en fin korsnäbb bild http://www.birdphoto.fi/arto/wk15-2007/index.html, där en större korsnäbb matar sin unge.

Att fota utan minneskort

Näktergalen (Luscinia luscinia) sjunger, 15.5.2007 kl.07.30, Hirvensalo, Åbo. Foto: Håkan Eklund.

I morse hände det som jag föresatt mig att aldrig skulle hända: att fotografera utan minneskort ...

Tur att jag en kollade i skogen; jag hade efter mycken möda lyckats hitta den sjungande näktergalen via ett hål i det täta gren-/lövverket - den satt som perfekt silhuett mot den ljusa morgonskyn. I motljus. Tog ett tiotal bilder, ville snabbt kolla på displayen .... inget där .... f-n, fick jag ur mig; och jag som öppnat och kollat före jag gick ut med hunden, men tittade tydligen för slarvigt. Tyckte att jag hade minneskortet inne.

Men ett plus i minusboken: jag hade både reservbatteri och -minneskort i fickan. Dock gick den fina silhuettbilden förlorad. Hade tyvärr inte tid att försöka få en "riktig bild" av näktergalen, var ju bara ute och morgonrastade hunden. Bilden ovan genom ett hål i lövverket, 500 mm på fri hand med manuell fokusering. Detta är inte samma fågel som några bloggar tidigare (Morsdagen), den finns på ett ställe 1,5 km längre bort.

Och när jag lämnade lunden sjöng en Locustella-art från vassen intill, troligen vassångare - men måste ännu kolla. Hann inte kalibrera örat på skillnaden mellan vass- och gräshoppssångare. Får väl kolla senare i kväll.