Den svarta

Svartmesen (Parus ater) sjunger, hemskogen, Hirvensalo, maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

År 1758 gav Carl von Linné svartmesen sitt latinska namn, Parus ater. Släktnamnet Parus kommer troligen från latinets parvus, som betyder liten. Alla mesar är ju till formatet ena små gynnare.

Artnamnet ater betyder svart, som syftar på svartmesens svarta hjässa och haklapp. Namnet svartmes användes för första gången på svenska (i litteraturen) av  Olof Rudbeck 1728. Detta enligt böckerna "Svenska fåglar namn" (Tommy Tyrberg) och Svenska fåglars vetenskapliga namn (Lars Ekblom).

Det är annars skojigt att kunna fågelnamn på olika språk, de tar alla fasta på lite olika saker. På finska heter svartmesen kuusitiainen, dvs granmes. Den håller ju mest till i granskog. På engelska heter den Coal Tit, som också talar för sig själv.

Bilden ovan visar svartmesen som jag ser den mest varje dag när jag rastar vovven Buddy i vår närmaste skogsbacke här ute på ön. Svartmesen gillar att hålla till högt uppe i träden och man blir ganska trött i armen av att försöka fånga den med 500 mm; det gäller att sikta rakt upp mot skyn ...

Frieri

Sädesärlehannen (Motacilla alba) försöker imponera på honan, Åbo 13 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

I morse när jag kom ut ur näktergalslunden stötte jag på ett kurtiserande sädesärlepar. Hannen försökte alldels uppenbart imponera på honan som befann sig några meter bort. Här på bilden exponerar den sin svarta haklapp; honan finns till vänster - fem meter bort.

Försökte kolla upp något om sädesärlans beteende i någon av mina 100-tal fågelböcker (huset är fyllt med böcker ...), men mycket lite hittas om fåglars beteende. Det mesta handlar om artbestämning, utbredning och populationsförändringar. Trots att det ges ut böcker om fåglar mer än någonsin, så handlar de för det mesta om "ytlig och snuttifierad kunskap". Synd.

Men i hedervärda "Fåglar i Sverige" av Erik Rosenberg hittas i alla fall några rader, han skriver: "Man ser ofta det näpna frieriet, när hanen med uppblåst fjäderskrud, släpande vingar och utbredd stjärt under ivrigt kvittrande omkretsar den sköna."

Erik Rosenberg var för övrigt Sveriges första riktiga fältornitolog; han tillbringade hela sitt liv bland fåglarna. I fält. Och hans artbeskrivningar i handboken "Fåglar i Sverige" är fortfarande unika, trots att första upplagan av boken kom ut redan 1953. I jämförelse motsvarar dagens artbeskrivningar tekniska manualer; Eriks beskrivningar slår dem alla med hästlängder.

Morsdagsnäktergal

Näktergal (Luscinia luscinia), Hirvensalo, Åbo 13 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

Gick till skogen här i närheten för att plocka en bukett vitsippor till morsdagsbordet. I en liten tät klibbalsdunge en bit bort sjöng vårens första näktergal här på min ö. Kunde inte låta bli att tränga mig in i det lilla täta snåret för att kolla om den gick att fotografera.

Undervegetationen var redan tät med hägg, rönn och vide som hade stora blad. Trots att näktergalen sjöng alldeles nära, kanske 4 meter bort, så var den sin vana trogen både svår att få syn på och helt omöjlig att fotografera.

Plötsligt flög den upp och satte sig lite mera exponerat, men då funkade inte autofocus - den hittade mest smågrenar och skräp mellan mig och fågeln. Snabbt omställning till manuell fokusering, och att på fri hand med ett tungt 500 mm objektiv hitta skärpan på en liten näktergal är inte lätt. Hann tänka att om det inte fanns autofocus, då skulle det vara jobbigt (som det var tidigare; min mesta tid som amatörfotograf har jag kämpat med en sån stenåldersteknologi ...).

Ok, detta är ingen prisvinnarbild, bara ett dagboksdokument över en morsdagsnäktergal. Som gjorde mig både glad och inspirerad - i vetskapen om att sommaren  snart är här.

Lövsprickning

Pargas, utsikt från Lenholmen 12 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

Gjorde ett kort besök vid Lenholmen i Pargas för att kolla in vårblommor. Gillade skogskanten på andra sidan åkern, med lövsprickning i olika nyanser. Fotade i motljus, men inser att resultatet blev något annat - kunde lika bra vara en höstbild ... tagen i september ...  Men hörde vårens första näktergal, alltså vår ...

Har nyss svängt ryggen till Eurovisan som går på teven- men som har blivit ett  tråkigt grannrelationsprogram ... (som det säkert alltid varit) - där det främst handlar om att rösta på den egna regionens representanter. Och nu är det ju östeuropa som gäller.

Trevligare med ishockey, som är blod, svett och tårar. Och puck i mål - eller så inte ... i morgon är det VM-final. Där hjälper det inte med telefonröster ... tack och lov.

Att se i bilder

Längs hundpromenaden, Hirvensalo, Åbo 12 maj 2007. Foto: Håkan Eklund

Utan kamera är det ibland irriterande att stå och vänta när vovven skall kolla in alla doftkoder i tid och otid; något som de flesta hundägare känner till. Men med kameran i nypan blir det välkomna stopp, då gäller det att kolla in något att fotografera.

Ljus, skuggor, linjer, detaljer, nån växt kanske - eller fågel. Beroende på vilken optik som är med. I morse hade jag 70-200 mm på kameran, och vid detta plank fanns det intressanta koder för labradoren att dechiffrera ...

Alla som fotograferar ser ju sin omgivning i potentiella bilder; och är man utan kamera när man ser en bild - då känner man sig aningen olustig till mods ...