Reflektioner från en ö

Avslutar morgonfrukosten med något sött. Valsörarna 16.10.2020. Foto: Håkan Eklund.

Igen är det tyst i huset. Mina två kollegor är på "dagskift", ute i terrängen. Få se om det hittas något intressant idag? Inom synhåll från mitt skrivfönster tio talgoxar, två blåmesar och sjuttio sidensvansar. Två korpar passerar förbi.

Jag tar som vanligt en mjukstart med några koppar kaffe, frukost, diskning och läsning. Sitter och analyserar Gunnar Brusewitz´sätt att skriva. Han var en stilist och kunskapare av guds nåde.

När han var här träffade han två roskarls-forskare (den ena just nu i fält, spanar över Kvarken) och nämner att det då 1984 häckade 150 par här; nu är det bara fem par kvar! I går kväll kollade vi ringmärknings"bibeln" (på bilden till vänster) som visar att roskarlarna övervintrar i Västafrika, och det tycks vara där som någon förändring har skett. Vad vet vi inte.

Angående bilden: mina kanelskorpor tog slut i förrgår, kom på att sätta en klick hallonsylt på banan i stället. Ville ha något sött efter tonfisk och ägg ... Ljuset på  tallriken, från norrfönstret, silar in mellan mina ben.

Vardag när den är som enklast.

Och helst skulle vi stanna kvar, i staden Vasa har de just nu stora problem med Covid-19 spridning (startade via studentfester för några veckor sen). Här ute känns det tryggt, långt borta från civilisationen.

Men i morgon blir det vaktbyte.

Stationsnatt

Nattläsning på fågelstationen. Valsörarna, 15.10.2020. Foto: Håkan Eklund.

Femte dygnet med "nattskift". Eftersom jag är en utpräglad nattmänniska som älskar mörkret och tystnaden är det bara skönt att vara ensam vaken. En tid på dygnet när det finns tid att tänka, läsa, skriva - och som nu, försöka fånga pärlugglor. Det är för det senare jag kommit hit för.

Har i stationshyllan hittat ett antal årgångar av föreningen Ostrobothnia Australis årsböcker som jag sitter och läser. Jag blev medlem i föreningen 1966, femton år ung. Det kom att bli min "akademi".

Hittar mycket av intresse.

Detta är i sig en av mina många "produkter" som jag fått till stånd. Jag satt med i styrelsen och initierade årsbokskonceptet 1984 när föreningen fyllde 60 år och jag var den första redaktören. Sen fick jag projektjobbet för FN och hamnade nere i Söderhavet; dit for fem år. Efter det kom jag väl aldrig riktigt hem igen, alltså till Österbotten. Därför är det som ett stycke "komma hem" när jag är här.

Ett minne: när jag under vårt första år på Fiji (1984-85) ibland längtade hem, var det inte till hemmet i Kimo - utan hit till Valsörarnas fågelstation! Inte för att jag varit hit alltför ofta på den tiden, men tillräckligt för att associera detta med kamratskap, spännande fågelmöten, exklusiv miljö och mycket annat.

Och storlommarna som skymtar på årsbokens omslag är ritade av Gunnar Brusewitz när han besökte stationen i maj 1984, och fick uppleva ett ovanligt fint lomsträck. Jag hade varit på stationen några dagar innan; skulle ha varit kul att träffa GB.

Nu är klockan nollett (16.10), stängde näten. Bidde inget. Det blåser aningen för mycket. Dock stjärnklart och fint.

Sista innan Sverige

Stor och liten. Valsörarna, norra Kvarken 15.10.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 289/366.

Nordan har lagt sig, och det drar ihop sig till regn. Det blev inga ugglor efter midnatt, men igen en fantastisk stjärnhimmel.

Lugn dag på fågelfronten, några nya arter för veckan är tretåig hackspett och större korsnäbb. Just ingen "trafik" över havet.

Gick ut till vindskyddet, en gammal havsörn kom lågt längs revet och satte sig i en rönn. I ett av de sista träden innan Sverige. Några kråkor följde efter. En satte sig i toppen av trädet, den andra utmanande nära till vänster om örnen (på bilden).

Nu är det igen kväll. Vi öppnade pärlugglenäten kl. 19.15, det är mulet, nästan vindstilla, + 6,7 C. So far so good.

Få se om vi får något?

En av de sista fina

Gäst österifrån (sibirisk nötkråka) i fyrskogen. Valsörarna 14.10. 2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 288/366.

En strålande vacker höstdag ytterst vid havet. Kanske en av de sista fina? Igår hade vi hård nordlig vind hela dygnet som spolierade "ugglefångsten" på natten. Hade upp näten två timmar efter midnatt, när det kändes att vinden lite saktat i, men näten förblev tomma. Dock en mäktig stjärnhimmel. Jag stod länge på gården och reflekterade över vår litenhet i universum, på en liten planet som vi håller på att nöta upp.

Satt under förmiddagen flera timmar i solen på stationstrappan och njöt (vindstilla, + 7 C), samtidigt som jag höll ett öga på stora flockar med provianterande sidensvansar nere i enbuskmattorna. En sen ladusvala gjorde sina varv runt huset och en ensam fjällvråk passerade förbi.

Valsörarna är ju känt som ett bra ställe för flyttande fjällvråk i april, när de skall ta sig över Kvarken till Sverige/Norge för att häcka i fjällvärlden. Arten övervintrar i centrala Eurasien.

En av killarna som jag nu delar rum med i stugan tillbringade en aprilvecka här (senaste vår) och såg 1324 fjällisar som passerade (lågt) över. Skulle ha varit läge för fotografering ...

Tillbringade några timmar i björkskogarna runt fyren, träffade på nötkråkan (ovan) som tyst och stilla födosökte bland laven på björkarnas grenar. Undrar vad den hittade där?

Nu är det kväll igen, näten är öppnade. Två pärlugglor kl. 21.00 som visade sig vara ringmärkta; vi får kolla var och när. En blev ringmärkt kl. 22.00, vår åttonde hittills. Enligt statistiken fångas bara två ugglor per natt denna tid på året; gissar att det inte blir fler. Vinden har också ökat, nu 7 m/s från NNV. Too much.

I fyrvaktarens skog

I skogsmarkerna bakom fyren. Valsörarna 13.10.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 287/366.

Terrängen ser lätt ut, men det är den inte. Under enbuskarna finns stenar och håligheter som gör det synnerligen besvärligt och till och med farligt att ströva i. Djävulskt förrädiskt. Hela området utgörs egentligen av stora stenhögar täckta med vegetation av olika slag. Svallat av havet under tidernas morgon.

Men träden är fina, mest björk och gråal, de är verkliga individualister med de mest underliga former. Ett trevligt fotomotiv.

Tillbringade hela eftermiddagen med kamera och stativ i denna märkliga skärgårdsskog, en njutning.

Det har blåst en frisk nordan hela dan, och nu under natten som gör att inga ugglor tar sig ut över havet. Som i sig ger nattro. Vi har inga nät uppe.

Idag har pilgrimsfalk, blå kärrhök och stenfalk passerat ön, men inte där jag hållit till. Däremot hörde jag både gransångare och taigasångare i björkskogen. Det är gott om sidensvansar, gråsiskor och björktrastar.

Vi har nu 67 noterade arter sen lördagseftermiddag.