Ensam om natten

Nattlig väntan på ugglor att ringmärka. Valsörarnas fågelstation 13.10.2020 kl. 00.15. Foto: Håkan Eklund.

Jag har alltid känt mig trygg med natt och mörker. Som nu, vandrande fram och åter ut till fångstnät inne i ett alkärr. Stigen är slingrande och stenig, det gäller att ha något att lysa med. Men i natt blir det nog inget, det blåser för mycket. Ändå trivs jag med rutinen, en halv timme ensam i "kontrollrummet" med en brasa muntert sprakande i hörnet, sen ut till mörkret. En kollega sover i ett av sovrummen, en tredje i bastubyggnaden nere vid stranden.

Fördriver mellantiden med att läsa gamla fågeltidskrifter och kolla igenom stationens gästbok, i den senare hittar jag mycken nostalgi. Minnen. Personligheter. Gamla vänner som inte längre finns bland oss lyckligt levande.

Allt har sin tid.

Gillar bäst primärskådning

Vindskyddet med utsikt över Kvarken, Sverige på andra sidan. Valsörarna 12.10.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 286/366.

När det gäller fåglar är primärskådning nr 1 för mig, det vill säga att själv hitta och artbestämma. Den känsla en överraskande upptäckt ger, kan inte kompenseras av sekundärskådning, dvs. att kryssa/bonga en art som någon annan hittat och artbestämt. Visst sysslar jag också med det senare för att få ihop fler än 200 arter per år, men är nog det självupptäckta som slår högre. Just nu har jag tre arter kvar till årets mål (230).

En sådan upplevelse hade jag nu under eftermiddagen.

Eftersom jag kröp till kojs närmare kl. 04, sov jag till kl. 12 idag. Gick ut kl. 14 när det började regna, men med regnkläder - no problem. Sen visade det sig bara komma några skurar då och då. Not bad.

Tillbringade en timme i vindskyddet ovan (omnämnd i en av Gunnar Brusewitz´böcker + i ett antal artilar om bl.a. flyttande lommar) spanande med tubkikare. Ganska lugnt på fågelfronten, havet tomt på sjöfåglar förutom små flockar med knipor, två stjärtänder, en skrattmås och enstaka trutar. En fjällvråk kom in från havet (från svensk/norska fjällen), likaså några flockar med sidensvans och gråsiska.

Sen lämnade jag tuben. Gick sakta för att finkamma terrängen ut till den yttersta udden som skymtar på bilden. Hittade två gärdsmygar i täta havtornssnår. Bevittnade hur en varfågel fångade en gråsiska i luften! - kom med bytet till en sten där fågeln dödades. Sen blev den placerad i en torr enrisbuske, kanske hade den ätit av en del, gick aldrig närmare för att störa. Naturens lag är hård, äta eller/och ätas.

Men sen. Skrämde upp en fågel som lät en gång (men det räckte), sparvlikt. Den flög ut över vattnet men svängde och kom tillbaka, rakt emot mig. Jag visste redan då vad det var för art, men kul att notera storleken (betydligt större än sin släktingar, nästan som en liten trast ...), noterade den kraftfulla flykten som gick i långa bågar, och sen när  den kom nära förbi det kraftigt kontrastrika "ansiktet" (det vita o svart gav nästan berglärka känsla) = större piplärka (Anthus richardi) som heter Richard´s Pipit på engelska. Isokirvinen på finska.

En fågel från Sibirien som ses varje senhöst i Skandinavien. Senast jag såg denna art var exakt på samma ställe hösten 1998!

P.S. Mina två kolleger gick senare ut för att söka den, och hittade fågeln. Alltid skönt att få en artbestämning bekräftad av andra kunniga.

Nattsuddarverksamhet

Fjärde och sista ugglan för natten. Valsörarnas fågelstation 12.10.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 287/366.

Klockan är 03.30 och jag har stängt näten. Det blev fyra pärlugglor från och med midnatt. Det blåste före midnatt, sen mojnade vinden och det blev stjärnklart. Efter det kom ugglorna.

Just nu är det vackert här ute, himlen är stor och en ostgul halvmåne speglar sig i sundet utanför. Inte ett ljud, eller urban ljusförorening. Skulle vara kul att fota stjärnhimlen, men är alltför trött. Måste krypa till kojs.

Kolla de fjäderbeklädda tarserna på bilden ovan, gjort för att klara köld - och för att flyga ljudlöst. En mysig uggla. Med mina grillhandskar (!!) är det tryggt att hantera fågeln, klorna är sylvassa och sen biter den gärna med näbben. Vem skulle nu inte göra det om nån jäkel håller en fast ...

Annars ligger den snällt i famnen vid ringmärkning, med en handske över "ansiktet". Tre av mina ugglor i natt flög vidare mot Sverige, en mot Finland.

I skärgårdsskog

Naturskog på Storskär, Valsörarna. 11.10.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 286/366.

Lycka är att vandra i skärgårdsskog, i en naturskog som för det mesta fått sköta sig själv. Att då och då stanna, lyssna, titta, njuta - och försöka få till en bild eller två. Största delen av lövverket är borta, färgrymden avskalad.

Stötte upp en jorduggla, mötte en flock stjärtmesar, hörde en spillkråka och noterade stora flockar med gråsiskor.

Under morgonnatten hade jag varje halvtimme vandrat av och an till vår nätplats ända till 03.00. Det var vindstilla, plus sex grader och en lätt dimma lade sig över markerna - men inga ugglor. Troligen var det dimman efter midnatt som gjorde att inga pärlugglor vågade sig ut över Kvarken. Före midnatt fångade vi tre.

Ugglenatt ute i norra Kvarken

Pärlugglenatt på Valsörarnas fågelstation. Nattens andra uggla. Foto: Håkan Eklund.

Kl .20.30 = tomma nät (4 x 10 m)
Kl. 21.30 = första pärlugglan fångad och ringmärkt, flög österut, mot Finland, alltså en rikssvensk uggla. Satt länge och tittade på oss innan den flög.
Kl. 22.00 = inget
Kl. 22.30 = en uggla till, blev ringmärkt. Satt en stund i rönnen utanför stationen (bilden), flög sen mot Sverige, alltså en finsk pärluggla, årets unge. Utanför är det öppet hav fram till ögruppen Holmöarna utanför Umeå.
Kl. 23.00 = inget
Kl. 23.30 = en uggla, blev ringmärkt, flög mot Sverige
Kl. 24.00 = inget