Reflexmässigt

Inget hot för trafiken. Monäs 23 juli 2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 205/366.

På väg till vänner ute vid havet skymtade jag älgen i ögonvrån och bromsade in - tills jag insåg att den stod tryggt stilla (gjord av betong ...). Visst har jag sett den tidigare, men glömt.

Reflexen älgsilhuett sitter i ryggmärgen. Hittills har jag klarat decennier av bilkörning utan påkörningsincidenter, tack och lov. Det är bara rådjur som jag tvingats nita för, i södra Finland. Här i Österbotten är de ännu inte vanliga, och så kan det gärna förbli.

Rötter i myllan

Regnig kväll vid torpet. Pandros 22 juli 2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 204/366.

Det är något speciellt med att ha fritidshuset på gammal släktmark. Här känner jag närheten till släktrötterna, både mentalt och fysiskt. I sig en unik plats.

Här på tomten åt vi födelsedagskaka i juli när jag fyllde fyra eller fem i mitten av 1950-talet, sittande ute på trappan till fars hemgård (idag riven). När pappa var 18 år lät han bygga ett eget hus nere vid landsvägen, som är min hemgård.

Sen dess finns det allehanda minnen, främst från olika typer av skördearbete när vi barn hjälpte föräldrarna. På en bondgård hjälptes ju alla åt, oberoende av ålder - åtminstone när jag växte upp och många arbetsskeden krävde manuellt arbete.

Flaskorna ovan har hittats i myllan när jag grävt i trädgården runt nuvarande fritidshus. Det är gamla medicinflaskor samt ett bläckhorn (till höger).

Och detta var ett av mina favoritställen för fågelskådning i slutet av 1960-talet när det fanns järpe nere vid gråalslunden vid bäcken (borthuggen), lavskrika inne i skogen en knapp kilometer österut, där det också fanns videsparv vid några sumpskogar. Idag hittas varken järpe, lavskrika eller videsparv, deras biotoper har förvandlats till tallplanteringar.

Några hundra meter från stugan hittade jag och kompisen första tornfalksboet 1965, med fem ägg i ett gammalt kråkbo. På den tiden hade man inte fattat detta med tornfalksholkar/bolådor.

Sånt dyker upp i minnet en regnig och halvmörk julikväll.

Hade idag rastande grå flugsnappare på gårdstunet, en art som jag inte sett av på hela sommaren. Också en kull med flygga ladusvalsungar satt en stund på taket och funderade.

Börjar redan bli lite av höstkänsla i luften.

Ombyte

Utsikt från torpet kl.23. Juli 21, 2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 203/366.

Efter några tropikvarma kvällar blev det ombyte; nu i solnedgången plus fjorton, ännu igår tio grader varmare.

Under dagen flera kraftiga regn- och åskskurar som fyllde våra vattentunnor, på en stuga utan rinnande vatten uppskattas sådant.

Strax efter solnedgången öppnade sig molnen för tio minuter (ovan). Sen slöt sig molntäcket på nytt.

Två morkullor passerade över just när jag tog bilden, den ena av dem var den hesa.

Fick målningsarbetet klart under dagen, och allt blev som nytt efter en del ommöbleringar. Visst är det trevligt med förändring, men tröskeln är förstås alltid så hög när man vet vad jobbet innebär (tömma hyllor, flytta undan möbler, tejpa runt golvlister, runt fönster etc.).

Men sen när man väl kommer igång går allt som på räls, tack och lov. Och som friherre har jag tid, liksom fru A. Efter sommarsemestern börjar ju höstsemestern, brukar vi påminna oss om. Härligt.

När man jobbade räknade man dagar, och ville inte ödsla värdefull ledig tid på att syssla med sånt som påminde om krävande arbete. Därför blev mycket sådant som borde ha fixats, ogjort.

Sibirisk

Sibirisk björnloka (Heracleum sphondylium sibricum) utanför stugknuten. Pandros 21.7.2020.

Till slut blev det av

Åtta timmar senare. Pandros 20.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 202/366.

Kvinnor är uthålliga. I många år har fru A pratat om att vi borde måla i "storstugan" (18 m2), men jag har ju som vanligt inte känt mig alldeles hågad. Men av någon anledning har hon ändå lyckats övertala mig och på lördagen inhandlades det som behövdes i Åbo. Och nu är det värsta bakom, efter åtta timmars arbete. I morgon blir det klart.

Ut då och då för att kolla läget: ett ormvråkspar höll till i skogskanten, undrar var de har boet? En smalnäbbad sibirisk nötkråka flög över (en underart till den som finns i södra Sverige och i SW Finland). Hörde tornfalk, domherre men inga flugsnappare. De har lämnat tomten.

Klockan 21 gjorde jag eld i stenåldersgrillen och fixade till lite mat över öppen eld (vi har varken el eller rinnande vatten - vi vill ha det så). Bara så skönt att sitta ner, känna värmen från elden - med ren skjorta och rentvättade armar och ben (bekvämt med vattenlöslig målfärg).