Sibirisk

Sibirisk björnloka (Heracleum sphondylium sibricum) utanför stugknuten. Pandros 21.7.2020.

Till slut blev det av

Åtta timmar senare. Pandros 20.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 202/366.

Kvinnor är uthålliga. I många år har fru A pratat om att vi borde måla i "storstugan" (18 m2), men jag har ju som vanligt inte känt mig alldeles hågad. Men av någon anledning har hon ändå lyckats övertala mig och på lördagen inhandlades det som behövdes i Åbo. Och nu är det värsta bakom, efter åtta timmars arbete. I morgon blir det klart.

Ut då och då för att kolla läget: ett ormvråkspar höll till i skogskanten, undrar var de har boet? En smalnäbbad sibirisk nötkråka flög över (en underart till den som finns i södra Sverige och i SW Finland). Hörde tornfalk, domherre men inga flugsnappare. De har lämnat tomten.

Klockan 21 gjorde jag eld i stenåldersgrillen och fixade till lite mat över öppen eld (vi har varken el eller rinnande vatten - vi vill ha det så). Bara så skönt att sitta ner, känna värmen från elden - med ren skjorta och rentvättade armar och ben (bekvämt med vattenlöslig målfärg).

Tyst på tunet

En del av stenålderköket, som jag gillar. Pandros 19.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 201/366.

Efter halva dagen i bil kändes det skönt att svänga in på gårdstunet, köra en sväng med gräsklipparen, fixa till eld under stekpannan för en kvällsbit och sen koppla av med en kall öl.

Dessutom omgiven av en varm sunnanvind.

På dessa breddgrader är vinden sällan varm; oftast blåser det från havet - som sällan ger någon värme. Eller från norr.

Men det är tyst på tunet. Flugsnapparna har fått ut sina ungar, likaså blåmesen med sin andra kull i sälgen vid stuggaveln. Allt bara går så snabbt i naturens värld.

Fotografering verkade svårt

Favoritladan nere vid fågelviken. Friskala, Åbo 18.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 200/366.

Innan jag våren 1968 köpte min första systemkamera (Canon FX) på avbetalning (som fattig sextonåring) inhandlade jag tre fotoböcker som jag hittade på Montins bokhandel i Vasa: Kamera i motljus (1958) av Svante Lundgren, och Motiv i natur (1962) av samma fotograf/författare. Dessutom Knut Feldts bok Träna med kamera (1964).

Den sistnämnda var lättförståelig och är "sönderläst" (mest beroende av dålig limning). Svante L:s bok om naturfotografering älskade jag, en bok som känns tidsenlig än i dag. Men vissa kapitel i motljusboken hade jag svårt med, speciellt kapitlet om Gammavärdet (= exakt mått på gradiationen, dvs. svärtningsskillnader hos ett negativ). Kanske mest beroende på att jag aldrig ännu fotograferat, sett ett negativ - eller visste något om mörkrumsarbete. Respekten för fotografer och fotografering växte sig stor. Allt verkade rätt invecklat.

Men jag lärde mig med åren.

Sen blev det teknologibyte, året var 2005 och jag köpte min första DSLR. Läste in mig på pixlar och histogram, och begrep just ingenting. Kände mig vilsen på nytt.

Men jag lärde mig med åren ...

Unik och vacker fototidskrift

En fototidskrift med klass. Omslagsbild: Anna Ulmestrand. Detta är mitt 110:e nummer, fotat i trädgården 17.7.2020. Nr 199/366.

Camera Natura är den enda fototidskrift som jag bemödat mig om att samla på, och jag har precis varje nummer (det första utkom 1995).

Orsaken har med estetik att göra; detta är en av de få publikationer som i sig är en vacker "fotobok". Dessutom är den inte nedlusad med reklam (som många amerikanska/brittiska är).

Man behöver inte ens vara dess mera intresserad av natur för att vara prenumerant, det räcker om man är intresserad av god fotografi och kvalitetstryck. Varje nummer är en fotografisk skönhet i sig. Omslagsbilden ovan talar för sig själv.

Utgivare är Conny Jonsson och redaktör Tore Hagman. Tidskriften kan kollas in www.cameranatur.se