Tyst på tunet

En del av stenålderköket, som jag gillar. Pandros 19.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 201/366.

Efter halva dagen i bil kändes det skönt att svänga in på gårdstunet, köra en sväng med gräsklipparen, fixa till eld under stekpannan för en kvällsbit och sen koppla av med en kall öl.

Dessutom omgiven av en varm sunnanvind.

På dessa breddgrader är vinden sällan varm; oftast blåser det från havet - som sällan ger någon värme. Eller från norr.

Men det är tyst på tunet. Flugsnapparna har fått ut sina ungar, likaså blåmesen med sin andra kull i sälgen vid stuggaveln. Allt bara går så snabbt i naturens värld.

Fotografering verkade svårt

Favoritladan nere vid fågelviken. Friskala, Åbo 18.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 200/366.

Innan jag våren 1968 köpte min första systemkamera (Canon FX) på avbetalning (som fattig sextonåring) inhandlade jag tre fotoböcker som jag hittade på Montins bokhandel i Vasa: Kamera i motljus (1958) av Svante Lundgren, och Motiv i natur (1962) av samma fotograf/författare. Dessutom Knut Feldts bok Träna med kamera (1964).

Den sistnämnda var lättförståelig och är "sönderläst" (mest beroende av dålig limning). Svante L:s bok om naturfotografering älskade jag, en bok som känns tidsenlig än i dag. Men vissa kapitel i motljusboken hade jag svårt med, speciellt kapitlet om Gammavärdet (= exakt mått på gradiationen, dvs. svärtningsskillnader hos ett negativ). Kanske mest beroende på att jag aldrig ännu fotograferat, sett ett negativ - eller visste något om mörkrumsarbete. Respekten för fotografer och fotografering växte sig stor. Allt verkade rätt invecklat.

Men jag lärde mig med åren.

Sen blev det teknologibyte, året var 2005 och jag köpte min första DSLR. Läste in mig på pixlar och histogram, och begrep just ingenting. Kände mig vilsen på nytt.

Men jag lärde mig med åren ...

Unik och vacker fototidskrift

En fototidskrift med klass. Omslagsbild: Anna Ulmestrand. Detta är mitt 110:e nummer, fotat i trädgården 17.7.2020. Nr 199/366.

Camera Natura är den enda fototidskrift som jag bemödat mig om att samla på, och jag har precis varje nummer (det första utkom 1995).

Orsaken har med estetik att göra; detta är en av de få publikationer som i sig är en vacker "fotobok". Dessutom är den inte nedlusad med reklam (som många amerikanska/brittiska är).

Man behöver inte ens vara dess mera intresserad av natur för att vara prenumerant, det räcker om man är intresserad av god fotografi och kvalitetstryck. Varje nummer är en fotografisk skönhet i sig. Omslagsbilden ovan talar för sig själv.

Utgivare är Conny Jonsson och redaktör Tore Hagman. Tidskriften kan kollas in www.cameranatur.se

Allt har sin tid

Som livet i allmänhet, inte en rak linje. Hirvensalo, Åbo 16.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 198/366.

Skönt med sol och värme. Satt hela förmiddagen i bersån under körsbärsträdet och läste om fotografen I.K. Inha (1865-1930) som var den första att fotodokumentera det vitahavskarelska runsångarfolket som hittas i Ryssland, mellan den finska gränsen och Vita havet. Ett spännande kulturområde med små byar i vackra landskap, där en stor del av befolkningen fortfarande pratar finska. Fyra resor har jag gjort i en del av området, som jag tidigare berättat om på denna blogg.

Resten av dan gick åt att tömma svärmors lägenhet. Hon är 92 och nu på ett mysigt äldre boende. Det nya rummet som jag och hennes dotter inredde i början av veckan blev fint, hela personalen vallfärdade för att titta på estetiken. Och trots sin demens, kände hon igen en massa prylar, möbler och tavlor som vi inrett med.

Detta är hennes sista nästsista adress; allt har sin tid.

Miljökonst i ån

Bildfragment från gästhamnen i Aura å, Åbo. 15.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 197/366.