Bortom redan

Lugnet bedrar. Kesnäs, finska Utö 14.3.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 74/366.

Vandrade i snålblåsten ut till Kesnäsudden. Halvvägs fick jag stanna och för en stund dra huvan tätare, stuva undan kameran -när en snöby drog över.

Stretade vidare.

Hittade massor med motiv, all världens installationer i sten, is och vatten. Inte ett motorljud, inte en människa i sikte, bara stenar, klippor och ett öppet kallt hav.

Långt från coronahysteri och annat ont. Mörka ovädersmoln jagade över himlen, som är fotografens bästa vän (näst efter dimma ...) som gav ett bra ljus.

Efter några timmar försvann molnen, solen bröt fram och den trolska utskärsstämningen försvann.

Såg äntligen vårens första ejder, har nu med möda fått ihop 85 arter (i fjol samma tid 60). Och i en liten klibbalslund nära vårt logement fanns en ensam trädkrypare, på en ö som knappt har några träd.

I annorlunda miljö

Gräsand födosöker på hala klippor. Utö 13 mars 2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 73/366.

Räckte fyra timmar

På väg till finska Utö. 12.3.2020. Foto: Håkan Eklunnd. Nr 72/366.

Jag gav mig inte. Målet var att vara ute på däck så länge att jag får en ny årsart. Det tog fyra timmar, just när vi närmade oss Jurmo hittade jag en gravand. I regnet. Och kunde med gott samvete tillbringa sista trekvarten i salongen.

Dags för namnbyte?

Ett namn/ord -  som  miljarder människor bävar för?  Åbo 11 mars 2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 71/366.

Vitryssen i åkern

Kusinerna: sångsvan och mindre sångsvan. Nådendal 10.3.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 70/366.

Idag slog jag två rekord:
1) identifierade en fågelart via kameran
2) fick en ny årsart (dessutom en guldkantad sådan) utan att stiga ur bilen

Ibland är det lätt.

Såg via en ornitologisk sajt att det fanns mindre sångsvan i en sångsvansflock på en åker utanför staden Nådendal. Åkte dit, hittade genast flocken (och ca 10 skådare). Svanarna höll till ute på en åker rätt nära en livligt trafikerad väg. Jag stannade på vägkanten, hade tubkikaren i baggageutrymmet och kunde inte stiga ut med risk för att skrämma flocken. Kollade med handkikaren men hade svårt att exakt se vilken som var den mindre - som just då befann sig mitt i flocken, och de var rätt rörliga när en del fåglar flög iväg.

Jag tog några bilder med 500 mm, förstorade bilden ordentligt på displayen - och hittade den rätta. Det är, förutom storleken, näbbens som avslöjar: den mindre har halva näbben svart.

På bilden ovan är fågeln närmare, och bort från flocken på ett tjugotal fåglar. Vid jämförelse med en sångsvan är den betydligt mindre och mera "gåslik" med kortare hals, som syns tydligt på denna bild.

Mindre sångsvan häckar i ryska tundraområden, bl.a. på ögruppen Novaja Zemlja som skiljer Karahavet i öst från Barents hav i väst.

En sällsynt genomflyttare som jag inte ser varje år, i fjol hade jag den inte - men nog 2018.