Ett vakande öga mot domen

Per Brahe håller ett öga på domkyrkan. Åbo 3 januari 2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 03/2020.

Den enas död den andras bröd

Deras tid är inte förbi; mat för fåglar. Resoviken 2 januari 2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 02/366.

En bit bort från en havsvik i grannstaden Reso ligger ett område med en massa solrosor som lockat till sig gulsparvar, och i den flocken har det några dagar funnits en supersällsynt tallsparv (Emberiza leucocephalos) som häckar öster om Uralbergen i Ryssland.

Ännu i går morse sågs den, sen borta. Jag var till lokalen både i går och idag, utan framgång. Men det stör mig inte. Istället fick jag i kväll lyssna till årets första kattuggla, art nr 22 för i år och då är det bara 208 kvar för att nå målet för 2020 (= en art mera än i fjol).

Kul med nytt (skott)år

Gamla Stortorget i Åbo under årets första kväll. 1 januari 2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 01/366.

Ett skottår är ett år med 366 dagar i stället för 365, vart 4:e år tillkommer det en extra dag i februari. Dagen läggs till eftersom ett år egentligen inte innehåller 365, utan 365,25 dagar. Genom att vart fjärde år lägga till en dag extra till det året så kan man lösa detta problem.

Också ett sätt att avsluta året

Kvalitetsstund under barnpassning (= barnfilm på teve ...). Åbo 31.12.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 365/365.

Normalt brukar nyårsafton firas i goda vänner lag; i år lovade vi sitta barnvakt åt äldsta dotterns två (5 och 4 år) - och det är väl rättvist i sig. Att ge plats för de yngre. Alltså nu i unga vänner lag.

Med intressanta böcker och smygsmuttande med rött i glaset under lugnare pass, går också detta hur bra som helst.

Boken ovan är från ett dokumentär verk "Pressbildens epok" (2000), med text på finska och svenska. En bok som jag inser att jag aldrig läst (liksom ett hundratal andra böcker i mina samlingar). Boken avslutas tidsmässigt just när det digitala tog över. Det intressanta är kommentarerna om bildjournalistikens uppgång och fall. Det senare inträffade tidigare än vad jag trott. Och hur länge det räckte innan det fanns ordentlig fotoutbildning arrangerad av landets utbildningsministerium.

Så här skriver bokens redaktör Jorma Komulainen: "På 1990-talet framhävdes bildjournalistutbildningen genom pressfotografernas försorg, men även då urvattnades den. Den föll på undervisningsministeriets avsaknad av visioner."

Angående avsaknad av respekt för proffsfotografer yrkesskicklighet (hur än den erhållits) och betydelse, när de började sägas upp på olika tidningar, skriver han så här: "Hur tillät chefredaktörerna detta, de som på 1970-talet talade så vackert om bildjournalistik? Hur skulle de ha reagerat om journalisten av olika orsaker velat skriva så att nästan varje ord hade saknat en bokstav?"

Något att tänka på.

Uppslaget ovan: pressfotografen Martti Brandts bildreportage från Helsingfors länsfängelse på Skatudden 1974 (till vänster) och Ensio Liesimaas köksbild från kvinnofängelset i Tavastehus (till höger). En typ av dokumentärfotografering som jag gärna skulle syssla med.

Nu är "En bild om dagen" avklarad, dvs. att varje dag grabba  tag i kameran för att knäppa några bilder, inne eller ute = åttonde året.Vad är det för vits att äga kameror, om de inte används?

Gott Nytt År!

I pyjamas

Pyjamasporträtt. Ett snapshot, när det handlar om sekunder. Att stå stilla. Åbo 30 dec 2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 364/365.