FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Slavarbetarens historia


Eftertanke. Nagu gästhamn, juni 2011. Foto: Håkan Eklund.

Midnatten tillbringades (mentalt) i Stalins primitiva slavläger i Sibirien; jag måste bara läsa färdigt. Via Tage Söderströms bok "Med segelbåt till Sibirien" försökte jag leva mig in i förnedringen alla oskyldiga offer fick utstå, som denna ögonvittnesskildring dokumenterar.

Som 17-åring skickades han och kompisen (16 år)  för tre år till slavarbetslägren i Sibirien, bara för att de seglat för nära Porkalaudden ... Väl uppe i Sibirien blev pojkarna skickade till skilda läger (!!), de första åren också språkligt isolerade, sen började det gå att kommunicera. Tage fick under vintrarna slita (illa) som stenhuggare/vedklyvare/bergssprängare långt i norr där det ofta blev minus 50 C, hela tiden undernärd. Enda mat var en bit bröd och en tunn soppa. Under somrarna skickade han och "brigaden" till jordbruksområden i söder, där det var bättre förhållanden.

Med knapp nöd överlevde han och kompisen tre år av straffarbete, men sen när de blev frigivna - var de ändå inte fria! Det var ju inte meningen att sanningen om "Sovjetparadiset" skulle kunna exponeras i väst; det var ju meningen att de som jobbade i slavarbetslägren skulle dö i jobb, många gjorde det också  ...

De fick resa vart de ville, men inte närmare än 1000 km till den finska gränsen! I praktiken betydde det fyra år till i arbetsläger (kolchoser), dock med lön. Tyvärr kvitteras dessa fyra år bara med några ynkliga sidor i slutet av boken. Detta skulle ju ha varit lika intressant att få läsa om.

Först efter Stalins död lyckades de få visum tillbaka till friheten i Finland. Det som han och hans kompis Nils berättade (om de sista åren i Sovjet)  för min egen pappa under militärtiden i Dragsvik, Ekenäs (1953)  finns inte med i boken, kanske av hänsyn till de familjer de sen bildade ...

Tage Söderström var 25 år när han 1953 återvände. Han bosatte sig småningom i Stockholm (dit modern flyttat under kriget) och utbildade sig till ingenjör. Sedan 1993 är han pensionär, i Stockholm. Ett av många krigstida öden.

Inlagt 2011-06-22 14:00 | Läst 3607 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

Vilken historia! Nu lurade du mig att köpa en bok - igen! Tack!
Bra Arne! Men det går ju också att kolla med bibliotek ...
Trevlig midsommar!

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv