FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Tryggt i dimma


Skolpojkar längs dimmig skolväg. Hirvensalo, Åbo, 2.11.2011. Foto: Håkan Eklund.

Brukar då och då reflektera över lyxen av att leva och bo i trygga samhällen. Speciellt under morgonens hundpromenad njuter jag av att se små barn cykla eller gå till skolan, alldeles ensamma., eller i små sällskap, som killarna på bilden ovan. Också ettor och tvåor tar sig själva till skolan som ligger i grannskapet. En lyx som inte är alla förunnat.

På de flesta ställen ute i "stora världen" är det bara inte möjligt - åtminstone är det inte tryggt för barnen att vara ensamma i trafiken. Eller bland främmande människor. Här i Norden är det säkert många som aldrig reflekterar över det, utan tror att det är helt "normalt". Visst, det borde vara normalt, men det är det tyvärr inte. I många samhällen bor folk i "bubblor", hemmet är en sådan, skolan är en sådan, jobbet är en sådan, olika aktivitetsplatser är sådana - och mellan bubblorna skall det åkas bil. Utanför bubblorna är det otryggt ...

Inlagt 2010-11-05 13:42 | Läst 2345 ggr. | Permalink
Det kan även bli "övertryggt". Kring Stockholm skjutsar så många föräldrar sina barn till skolan att vägen bli farlig - speciellt i skolans omedelbara närhet. Jag vet skolor som inte tillåter barnen att cyklar utan vuxens sällskap till skolan förrän i fjärde klass. Vilka gör vägen farlig?

Jag önskar att fler föräldrar kunde låta sina barn växa mentalt och få lite fysisk rörelse, genom att ta sig till och från skolan på egen hand. Precis den lyxen du beskriver, Håkan. Om alla lät bli att skjutsa en dag i veckan, skulle trafiken minska med 20%, i ett slag. Ett annat sätt är att lämna bilen hemma och göra barnet sällskap. En riktig lyx att få småprata med sitt barn i tio-femton minuter. Mer bråttom än så har ingen.

För övrigt en fin vardagsbild.
Svar från Håkan Eklund 2010-11-13 12:13
Ja, det är bra för barnens utveckling att få ta hand om sig själva. När jag var liten gick jag i en byskola i hembyn (i Österbotten) med 3 km skolväg. På vintrarna skidade vi över åkrarna, under barmarkstid cyklade vi. Och det blev ibland ganska äventyrligt. På den tiden fanns det ingen skolskjuts (kom 10 år senare), som egentligen var mycket bra.

h. Håkan