Värdefullt med äldre litteratur

Ung stäppvråk (Buteo buteo vulpinus)/falkvråk/ryssvråk - över Shuamta Hill, Batumi, Georgien. 1.10.2018. Foto: Håkan Eklund.
I Dick Forsmans klassiker "The Raptors of Europe and The Middle East. A Handbook of Field Identification" (1999) hittas 8 sidor text och 23 bilder om denna underart till ormvråk. Mycket informativt material.
Dick har 2016 gett ut en uppdaterad ny version av handboken där också Nordafrika är inkluderad (jag beställde nyss boken ...).
Dick Forsman (f. 1953) från Kyrkslätt, nära Helsingfors, är en av Europas främsta rovfågelexperter, en trevlig kille som jag träffat ett antal gånger.
Det som överraskar mig är att finlandssvensken Ivar Hortling (1876-1946) som utgav "Ornitologisk Handbok" i fem delar 1929-1931 också beskriver ryssvråken (eller falkvråken som underarten kallades på 1930-talet) på hela sex textsidor i del 3.
På den tiden hade olika forskare olika uppfattningar om det handlade om en skild fågelart, eller en underart av ormvråk (som är dagens uppfattning).
Men Hortling har inga bilder av fågeln; de flesta bilder i handboken är tagna av uppstoppade fåglar i museer, som var kutym innan fågelfotografering i fält var möjligt med "fältdugliga" kameror och objektiv (som blev vanligare under 1940-talet).
I slutet av kapitlet skriver han: "Falkvråken flyttar på 50-200 meters höjd men sedd uppe på 3200 m höjd; försvinner ur betraktarens åsyn på 1500 m höjd. Om vintern i SW Europa, Ostafrika, Sudan, måhända ock i Arabien, Persien, W Indien. Genomflyttande, sannolikt ryska falkvråkar ses i mängd vid Persiska viken, Sinai halvön, Erzerum."
Detta med höjdangivelse är intressant. Under vår sista dag i fält (lördag 6.10) i Georgien stod jag en timme vid vår bussparkering och tittade på ett "never ending" band av vråkar på 1000-1500 meters höjd (antagligen). De var nästan osynliga för ögat, men i handkikaren tydligare. Minst 3000 vråkar passerade under en timme.
Också "Mäster Erik", dvs. Erik Rosenberg, ägnar "Falkvråken" (Stäppvråken) Buteo vulpinus ett kort kapitel i sin bok "Fåglar i Sverige" (jag har upplagan från 1995, utkom redan 1953). Rosenberg var ju Sveriges första utpräglade fältornitolog, därför är texterna i denna gamla handbok fortfarande otroligt värdefulla och intressanta!
Om "falkvråken" (det namn som han använder) skriven han bl.a.:
"I terrängen söder ut måste man ha fågeln på närhåll och tydligt se den roströdaktiga färgen framförallt på stjärten förutom den mindre storleken, innan man fäller ett bestämt omdöme. Falkvråken flyger snabbare och ryttlar mera än den sydliga ormvråken."
På bloggbilden ovan syns den roströdaktiga färgen på stjärten ...

Hälsn!