Om inte husse/matte vill röra sig så mycket, så e det praktisk! ;)
Och så e dom söta! De e ju stora hunder också, söta alltså, men på ett annat sätt!
/B

Det är inte riktigt sant att de flesta är små. På topplistan över de vanligaste hundarna finns labrador, golden retreiver, jämthund, shäfer osv. Sedan har vissa små raser blivit väldigt vanliga också, bl a chihuahua. Och jämthundar hittar man kanske inte i centrala Stockholm, så det är nog också så att vad man ser för raser beror på var man befinner sig... Bor man i en mindre innerstadslägenhet är det lite enklare med en eller två chihuahuor jämfört med två schäfrar som lever rövare.

Jag tittade lite snabbt och det finns på riksnivå t ex fler schäfrar respektive labradorer än chihuahuor, även om man kanske inte kan tro det, beroende på var man befinner sig.

Där jag växte upp var det, helt apropå, en som varenda dag körde bort till sjön för att gå slingan runt. Fullständigt obegripligt varför han och hunden inte kunde gå till sjön, för så långt var det inte, kanske max 500 m. Och det var med en labrador...

Sedan är det klart att hundarna i allmänhet kan gå, så fenomenet beror nog på något annat hunden. ;) Undantag kan ju finnas som att man vill undvika att hunden går i saltlake på vintern, vilket inte är så snällt mot tassarna, eller om marken är väldigt varm.