Nisseblogg

Gatufotograf med svartvita bilder.

Texten i en bild kan betyda mycket på ett gatufoto

Gator är belamrade med textbudskap. Inte minst i en storstad som London. I flera bilder från senaste besöket har sådana texter blivit intressanta och blivit ett tema i denna bildserie.

Som i allt gatufoto är det leken med tillfälligheter som gör bilden och här är texten en komponent.

Brukar ibland framhålla värdet av göra bildkollektioner. Det är ett sätt att samla och illustrera erfarenheter av de iakttagelser man gör som fotograf. En liten avstamp för att gå vidare i utvecklingen. 

Från Hyde Park. Här fungerar texten som en slags pratbubbla. Mannen har ett viktigt budskap och poliserna verkar hålla med.

It´s going to get worse

Överallt finns det patrullerande poliser. De är givetvis viktiga för allmänhetens trygghet.  Här kommer ett par bobbies gående på turisstråket Regent Street framför en skylt med känd boxare. Texten har slags förklarande och affirmativ innebörd. Poliserna gav ett så förtroendegivande intryck.

Have No Fear

De här grabbarna gjorde en paus mitt på Brick Lane i East End och spärrade en tvärgata. Här har den misshandlade skylten fått en slags uppgift. Jag vet inte bilden blev så bra men rätt kul i varje fall.

Road Closed

Några deltagare i ett sk "Hen Party" i China Town i Soho där en dam fått en text på en banderoll runt halsen. Texten är viktig för att förstå  vem hon är få en att fundera kring de neddragna mungipor. Kring helgerna ser man flera utklädda deltagare i stag och hen parties cirkulera runt i London.

Mother of the Bride

En man på Cranbourn Street kom bärande en stege och höll handen mot huvudet.  Han hade kanske huvudvärk. Slängde upp kameran och tog en bild då han passerade texten på gatan med uppmaningen "Look".

Look


Till sist en allvarlig text på franska om att rökning dödar. Vilket tjejjen verkar strunta totalt i. Tydligen är det poppis eller billigt att rulla egna cigaretter i London.

Fumer tue

Postat 2015-07-22 08:12 | Läst 2481 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Färgtema gult i gatufoto

Ibland kan en framträdande färg eller en samstämmighet i färg vara blickfånget i ett gatufoto. Även för en en fotograf som för det mesta tänker i svartvitt. Gillar att göra upptäckter som vidgar motivkretsen. Har ofta sett hur gatufotografer snävar in sig på en viss typ av bilder. Det är ju liksom slöseri med tid och kraft att gå runt på gator och bara leta efter den där bilden som man på förhand vet hur den ska se ut.

Så till färgtema gult.

Den första bilden är från London. Kollade in den välklädde mannen som vilade sig på trottoaren med röd färg i bakgrunden. När flickan i en kraftigt gul klänning kom tog jag bilden. Den gula färgen fick bli blickfånget. Tänker man bara i svartvit göra man inte sådana val.

Jag har även börjat spana efter färgteman där flera objekt har samma färg.  Det är ju rätt vanligt i gatufoto. Men nytt för mig.

I föregående blogg skrev jag om ett möte med gatufotopoolvärden herr Hansson på Västerlånggatan i Gamla stan i Stockholm. Lite senare promenerade jag på Stora Nygatan och fick den här bilden på en gul familj. I bildredigering har jag inte trixat nåt med färgen eftersom det här är en dokumentär bild. Men visst är det frestande att förstärka den gula färgen. Istället präglas bilden av de kalla färgerna i skuggan.

Gatufotopoolvärden är för övrigt väldigt duktig på att fånga samstämmiga färgteman i sina gatubilder. Få slår honom i den grenen,

En del fotografer vill gärna framhålla sitt färgtema genom en extra släng bildredigering på det här viset. Kanske lite fel om man vill hålla på det dokumentära som sagt.

Postat 2015-07-16 09:42 | Läst 2697 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Möte med gatufotopoolvärden

I lördags snubblade Bengt Hansson och jag över varandra i folkvimlet på Västerlånggatan. En gata vi båda gillar i jakten på motiv.  Knapp hade vi hunnit hälsa på varandra förrän vi tog varsin bild på en  kaffedrickare. Så här blev min bild. Ingen toppbild precis i det dåliga ljuset. Men damen ser  kul ut när hon överraskas av de två herrarna med kamera.

Strax innan jag träffade Bengt - en bild från Mynttorget i Gamla stan där Västerlånggatan börjar. Jag förstår inte skyltens budskap. Tydligen anser damen med skylten att hästarna är utsatta för  djurplågeri. Själv tycker jag djuren verkar välskötta och trygga. Ompysslade på alla sätt som det verkar.

Bengt och jag hade mycket att prata om när det gäller vårt stora gemensamma intresse.  Vi sökte en plats att fika på men knökfullt med folk överallt. Så fikat fick anstå till en annan gång.  Senare passerade jag bordet där första bilden togs. Kaffegästerna satt kvar. Damen verkade återhämtad efter mötet med de två gatufotograferna.

En selfie på Västerlång - trevligt semesterminne för alla turister.

Till sist en bild med mycket som händer. En mor med ett barn som just kör in en kärra i mina ben. Framför ett par som lassar in en massa grejer i sin bil. Så en kille passerar mig raskt bärande på saker.

Gillar enkla vardagsskildringar där det händer mycket. Ungefär så här. Välkomponerade artistiskt disponerade bilder är som regel alltför tråkiga för min smak.

 

Postat 2015-07-13 06:41 | Läst 2881 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Jag är ingen bra gatufotograf på museer

Eliott Erwitt har gett ut en fantastisk fotobok "Museum Watching" med bilder på människor och hur människor betraktar konst.  Därför tänker jag alltid "Elliott" under ett museibesök och försöker ta bilder i hans anda - men misslyckas.

Naturligtvis saknar jag hans fotografiska förmåga. Jag går för sällan på museer. När jag väl besöker ett museum finner jag det fullt av ointressanta besökare och ofta trista konstföremål.

Så här skriver Eliott Erwitt "I am a dedicated people watcher who loves to see art and art watchers watching. Museums provide irresistable visual feasts of science, history, art on canvas, in sculpture, in buildings that are themselves art. Blending with displays spectators provide the human scale thinking, judging, having fun, feeding sensibilities. It all makes fine hunting for a furtive photographer on the prowl. " 

Självfallet vill jag gärna vara en smygande fotograf på språng efter byten på ett museum. Därför visar jag några bilder från National Gallery i London. 

Ljuset inne på ett museum är bedrövligt dåligt. Bra för tavlorna men inte för fotografen. Fick till ett kontrasterande motiv med påklädda damer i förgrunden och en mycket berömd avklädd på väggen.

Den här kopisten hade fått sätta upp en bra arbetsbelysning. Det blev en dokumentbild. Gillade hur den här damen jobbade snabbt, säkert och obekymrad av otaliga nyfikna blickar.

Utmattade besökare vid en av utgångarna. Även jag trängde mig ned här på soffan och vilade en stund. Tyvärr blir jag så rysligt trött inne på ett museum. Längtar ut till den friska luften efter en stund.

Jag tog några fler ointressanta bilder inne på National Gallery. De duger som reseminnen. Absolut inga berättande bilder av det slag som kan kallas gatufoto.

Som gatufotograf är jag helt misslyckad inne på ett museum.

Postat 2015-07-08 06:11 | Läst 3015 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

2015 blev jag inte årets fotograf!

Men blev det 2014. I våras gav mig Rifo en silverplakett när årets fototävlingar avgjordes i Malmö. Tävlar gör jag förresten bara med svartvita gatubilder. Så det kändes hedrande. Nyligen hörde ordföranden i fotoklubben av sig och berättade att silverplaketten hade inkommit klubben och skulle överlämnas vid en träff till hösten. Jag hade nämligen inte möjlighet att delta personligen i evenemanget i Malmö och få priset på plats.

Så här blir det väl då  på klubbträffen i september. Annars är bilden är från en pub vid  Trafalgar Square i London.  Det var en plågsamt hög ljudnivå framför supporterklubben. Vi är lite stillsammare av oss i Eskilstuna.

Silverplaketten fick jag för en kollektion "Betraktaren" på fem bilder i den digitala klassen.Bilderna handlar om samspelet mellan främlingar på gatan. En människa har upptäckt en annan människa och betraktar intensivt vederbörande.

Bilderna är från Prag, Rom, Paris, London och Stockholm. Nöjet av att betrakta varandra är en universell företeelse. Vissa av oss använder därvid en kamera och kallar oss då gatufotografer.

Dessutom fick jag "visning" på några gatufoton också. Men de bilderna får jag väl visa någon annan gång.

Postat 2015-07-06 07:19 | Läst 2512 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
1 2 Nästa