Nisseblogg

Gatufotograf med svartvita bilder.

Hur man tar ett gatuporträtt

Rätt enkelt. Man spanar in en intressant person, går tätt inpå i skydd av folkträngseln och tar en bild så obemärkt som möjligt. Med lite övning blir man sällan upptäckt.

Ett gatuporträtt innehåller alltid en miljöskildring med personer, byggnader och sånt i bakgrunden. Naturligtvis i oskärpa ( man måste hålla skärpdjupet kort). I tävlingar bedömer domarna givetvis den här delen. Sånt som liknar ateljébilder sorteras givetvis bort.

Läste på nätet om nån som skickade ut sin assistent att leta modeller på gatan för fotografering och sen kom fotografen själv och gjorde jobbet. Skulle nog inte kalla det gatufotografering men om man hade en sådan beställning så är det väl OK. Kunden bestämmer.

De här båda välansade damerna är nyligen fotade i Barcelona. Båda hade kraftigt hennafärgat hår och mycket läppstift. De stack ut i folkvimlet med andra ord. Men då man gillar svartvitt så faller sånt här med färg bort.

Postat 2018-06-01 08:26 | Läst 1990 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Att upptäcka en gatufotograf

Hon var klädd i svart och var fint placerad bland svarta fönsterramar i solljuset. Jag gillade motivet och tog en bild. En förströdd blick är  vad en gatufotograf får av sina offer. Om man ens uppmärksammas.

Bilden togs i Warszawa för en dryg månad sedan. Det var fortfarande varmt i solen vissa dagar. Men mest regn.

En äldre dam upptäckte mig här men ser inte min kamera.  Bilden är från Gamla stan i Warszawa. Hon hade mycket att berätta för sitt unga sällskap. Kanske minnen från WW2. Hon tillhör den generationen.

Postat 2017-10-26 08:50 | Läst 3250 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Leicaglimtar från Milano

Några smakprov på gamla bilder tagna med Leica M4 och Summicron 35 mm på 70-talet. Gillar egentligen inte Milano nåt vidare. För mycket stress och rätt ful.

När man släntrar runt i Vittorio Emanuele Gallerian iförd enkel turist outfit känner man sig som nåt ovälkommet katten släpat in. Alla moderiktigt perfekt klädda. Men gallerian är nåt extra. Tajta jeans med utsvängda ben var det som gällde då.

Ett par bekanta med ryggen åt går in i bild. En av de välklädda vänder sig om. Då kunde jag inte låta bli och knäppa.

 

 

 

Kanske man skulle passat på och gatufotat mer här inne. Kände inte för det. Men så fick jag syn på de här båda männen. Kommer ihåg att jag med en viss bävan ställde mig nån meter från dem med kameran under hakan. Baskern är iögonfallande. Men man såg en del av den här huvudbonaden i Milano. Kanske skuggar skönt i solen.

 

 

Den stora katedralen passade jag på att ta en bild av inne ifrån en annan galleria. Katedralen ett givet besöksmål men bilder härifrån visar jag inte. Tog motivet vill jag minnas med funderingen om Campari serveras i himlen.

 

 

Slottet Sforza var ett stort tråkigt museum men fick motivet lite roligare när det kom en mopedburen munk körande in i bild.

En reflektion - när man tar vykortsbilder så invänta trevliga förgrundsfigurer. Det blir en fin tidsdokumentation med åren.

 

 

Nåja ibland kan man göra undantag. Den här bilden på Brera galleriet gillar jag utan folk. Fick till bra dynamisk lutning och fin kontrast. Stod länge och måttade med kameran vill jag minnas. Men så var det helt folktomt här.

 

 

Nästa gång jag bloggar om Milano ska jag visa några bilder på den här mannen, som uppträdde i parken utanför Sforza,  och berätta lite om honom.

Men kolla in det moderiktiga åskådarna.

 

 

 

Postat 2011-05-23 09:19 | Läst 7910 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera