Nisseblogg

Gatufotograf

Hyllning till den tyske fadern!

 

Faderlig omsorg - eller vad det kan kallas - har jag tidigare inte fotat. Det blev en del sådana bilder från Berlin. Ingen djupare tanke i det. Man registrer bara händelser som fångar ögat på något sätt.

Under morronpromenaden till centrum så jag mängder med fäder som släpade på barn eller cyklade med dem så här. Naturligtvis såg jag fler mödrar upptagna med samma värv. Men det är en annan historia.

 

Det var givetvis inte bara transporterande utan även ompysslande av vanligt slag.

Den sista bilden visar att barnpassning även går att kombinera med jobbet. För övrigt taget på Harkescher Markt. En trevlig plats att hänga på om man har lust.

Postat 2012-10-29 11:12 | Läst 3183 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Unga och vackra men bolmar som attan!

Det är mest tjejjer som röker. Det slås man av under en fotopromenad. Det visar också statistiken. Ändå bemödar dom sig av att vara vackra och åtminstone se sunda ut - på ytan.

Här är en bild som jag just lagt ut i gatufotopoolen. Den visar njutningen av ett riktigt halsbloss. Bilden är nyligen tagen i Berlin.

 

Igår fotade i Stockholm jag den här kvinnan som satt utanför sin arbetsplats som jag antar och blossade.

Jag tog flera bilder medan hon tankfullt rökte. Vet inte vilken av de två bildern som är bäst - eller om ens någon blev riktigt bra. Men den sista visar lite mer av miljöns sunkiga geometri i alla fall. Där rökare dväljes.

 

 

Rökarna dyker ofta upp i mörka hål och fula miljöer för att utöva sin sysselsättning. Som bilden visar. Kanske man borde fota mer dessa skepnader i gatumiljön. Hitills har jag undvikit motivet. Men det kunde bli ett intressant område att uforska.

Det har ju redan blivit några bilder - till att börja med.

Postat 2012-10-24 17:09 | Läst 4726 ggr. | Permalink | Kommentarer (21) | Kommentera

Kissnödig i storstad

Stockholm är fantastiskt. Bland annat därför att det finns bra offentliga toaletter med några hundra meters avstånd i centrum. En gatufotograf uppskattar denna bekvämlighet. I lördags var det dags för ett besök på den anrika inrättningen på Slottsbackens krön.

Jag drog mig till minnes ett dambesök här förra året. Den var väl ett undantag. Men jag har märkt att händelser som man tror är unika ofta upprepar sig. Så när jag kom ut noterade jag att en dam kom gående med snabba och bestämda steg utifrån Slottsbacken.

Men först en bild på händelsen förra året. Hon hade tagit god tid på sig och det hade samlats en samling herrar utanför. En rusar snabbt in samtidigt som hon kommer ut.

 

Här är bilden på det andra besöket ett drygt år senare. I lördags således.

 

Hon gick in och stängde dörren efter sig. Efter ett kort ögonblick kom en turist halvspringande och skulle in. Här är bilden när han kommer springande ut från pissoaren, skrikande något upprört på japanska (eller något liknande språk) till sin kompisar. Undrar vad han ropade?

Här kommer kvinnan ut igen från besöket. Och kastar ett par blickar på fotografen.

 

Varför blev det flera bilder på slutet?  Försöker numera få en "burst" på en situation.

Kanske den toalettvårdande myndigheten i Stockholm borde sätta upp en skylt vid den här pissoaren. Och upplysa om att det finns en fin alternativ offentlig toalett utanför Myntmuseet cirka hundra meter längre ned i Slottsbacken.

Men visst är den här inrättningen vacker!!!

Postat 2012-10-15 09:25 | Läst 4574 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

En underbar gatuclown

Först hängde clownen på förbipasserande med mimspel till åskådarnas förtjusning. Sedan involverade sina offer i akten så att även de skrattade. Allt elegant genomfört.Det var i Berlin på Hakescher Markt.

Har sett sådana här mimare tidigare. Men det har inte genomförts så bra. Ibland har det blivit lite av lyteskomik med dålig eftersmak.

Här kommer några exempel på hur gatuclownen jobbade. 

 

Det krävs en del för att få med en främmande person att för en kort stund agera inför en skara skrattande människor.

 

Här är det en förbipasserande tjejj som antastas.

Och blir förtjust över att involveras.

 

Den här tjejjen var väldig långt borta i sina tankar. Och det tog några sekunder av förvåning och lätt ilska innan hon förstod  vad som hände.

Men det ordnade upp sig. Förresten tror jag hon behövde ett skratt.

 

Givetvis har tyskar humor. Undrar om griniga svenskar har det?

 

 

 

 

Postat 2012-10-11 06:08 | Läst 3083 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

En grav - en tragisk familjeberättelse

Gravstenar kan vittna om tragiska familjeöden. Särskilt i länder som drabbats av två världskrig. Oftast visar gravarr bara namn, födelsedatum och dödsdatum. Kanske med någon kort minnestext eller bibelvers.

I förra blogginlägget skrev jag om en kyrkogård i Berlin och förfallna gravgärdar. En av dessa gravstenarna fångade mitt intresse, Man fick en glimt av en gripande familjeberättelse.

Överst på gravstenen står "Ruhestätte rentier Gustav Hanneman". Men den texten har dolts av den nedfallna stenplattan vid gravens fot. Stenen verkar återanvänd av familjen Fabienke.

Här vilar i frid min trofaste man och vår gode fader slaktarmästaren...........Ludwig Fabienke 1864 - 1924. Lyder texten på den nedfallna stenplattan.

Ludwig var en erkänd och uppskattad slaktmästare. Annars skulle han inte vara vice övermästare i slaktargillen i Berlin.

Hans hustru avled under första världskriget sista år i september 1918. Att hon dog alltför tidigt ville maken uppmärksamma med raderna "utan rast och utan vila, ilar du till graven".

Så kommer texten "Hon följde efter 46 dagar min söta och högt begåvade dotter".

Dottern blev bara 23 år gammal. Var det någon sjukdom som drabbade familjen eller var det någon annan tragiskt händelse?

Fadern låter rista in i stenen "Ros. Varför vissnar du så tidigt? Du solsken, vi kan aldrig glömma dig. Du är förenad med din Mor. Du all vår lycka i denna världen". Det är ingen tvekan vem i familjen fadern sörjer mest.

Det fanns en son i familjen också. Georg Fabienke. Till yrket slaktarmästare som sin fader. Han blev bara 27 år gammal. Sårad i kriget, förärad järnkorset (Ritter des eisernen Kruetuzes) men avled av sina sår 1920.

Ludwig är förtvivlad över sin döda familj. Han lät rista in "Älskade maka, dotter och son. För tidigt har jag fått skiljas från Eder............ Han dog själv år 1924  två år efter sin sons död.

Den finns en minnestext på gravstenen över en släkting till familjen - Heinz Fabienke. Han föddes under första världskriget och försvann i andra världskriget 1945. Han blev 32 år gammal. Förmodligen blev han inkallad redan 1939 vid andra världskrigets utbrott och fick delta i kriget ända till slutet. Då han stupade någonstans.


Den här gravstenen står i en tät samling av träd och är övervuxen av ogräs. Ingen bryr sig längre om den. Bara en tillfällig besökare som lite förstrött läser på den och försöker pussla ihop texterna.

Sökte de här namnen på Internet utan resultat. Förteckningar över personer som fick riddarkorset under första världskriget försvann då ett arkiv med uppgifterna bombades under andra världskriget. Efternamnet "Fabienke" är i alla fall inte ovanligt.

Om ni är i Berlin nån gång. Besök Ev. Fridhöfte Friedrichschain och försök hitta den här gravstenen i en tät skogsdunge på kyrkogården.

Postat 2012-10-05 06:29 | Läst 3649 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 Nästa