Min kamera tål bara en öl!
En öl till? Den turkiske krögaren såg sorgsen ut när jag tackade nej. Pekade urskuldande på kameran. Det fastnar liksom inga bilder i den efter två öl.
Har en massa gatufoto från Alanya tagna förra året som jag bloggar lite om. Svenskt gatufoto framstår som torftigt i jämförelse. Här saknas det gatuliv som finns vid Medelhavet.
Det här är utanför ett turkiskt bad. Med kamera är det svårt att besöka stället då jag aldrig lämnar hotellet utan. Värdeförvaring bedöms osäker. Gillar att personalen hänger så här utanför på trottoaren när det inte är några kunder.
På väg till ölbaren - nämnd inledningsvis - brukade jag heja på den här skräddaren. En massa skrädderierna låg öppna utåt gatan. Så här har det sett ut sen urminnes tider och präglat gatulivet.
Gatan är givetvis den naturliga lekplatsen för alla barn. Som det alltid har varit. Och här vimlade det av ungar. I Sverige är dom ju knappt synliga.






Har nu under vintern gått igenom bilderna från Turkiet och blivit lite filosofisk när jag jämfört dem med vad för slags bilder man får här hemma. Det blir lätt så när det svåra vintervädret lamslagit kameran. - Nilserik
Glömde säga att det är fina bilder. Typiska gatufoton av den bättre sorten.
Å, man bockar och ler belåtet. - Nilserik
Du har så rätt. Jag brukar tänka "Nu är zoombierna ute å går". Då är det inte läge för foto. - Nilserik
Visst är det roligare foto under den varma årstiden. Både fotograf och de agerande är gott humör. Tack för kommentaren. Den andra bilden som känns gammaldags med hela personalen uppställd men är inte arrangerad.
Jag tänker inte lyfta fram en bild framför dom andra - helt enkelt därför att det inte går!
/tim
Tack för inspirerande rader. Har funderat en hel del om den här typen av gatufoto med nära kontakt med dom som fotograferas. Är det genomförbart här i Sverige? Och vågar man? - Nilserik
Det är klart man ska våga. Vi måste kämpa för det som vi vet är rätt. Vänliga bilder på våra medmänniskor i "the human comedy". Sen får moraltanterna komma och gnälla. Jag tror vi klarar det.
Undantaget är grabbarna med bollen. Vilka lirare! Den hade inte blivit sämre om någon sneglat på dig. En annan bild men lika skön.
Fantastiska bilder på lekande barn i New York har Helen Lewitt tagit. Men det var 50-60-tal. Nu är dom väl lika inlåsta som våra.
Intressanta funderingar oc hen hel del filosofi. Den här miljön i Alanya är väl ungefär vad som fanns i såväl NY som här hemma i Sverige för femtio år sen. Men jag lärde mig ett förhållningssätt med kameran som kanske kan användas i Sverige. Har inte lyckats än. Men vem vet. - Nilserik