Gatufoto vs reportagefoto
Öltält var uppställda i Kungsan i Stockholm. Släntrade runt en halvtimme och tog några bilder. Brukar sortera in ett motiv i "gatufoto" eller i "reportage" redan när jag lyfter kameran.
Vid gatufoto är man enbart observatör och uppträder som flugan i taket eller sparven i trädet. Man griper inte in. Dessutom söker man motiv som är annorlunda och som når upp till en viss formnivå.
Mina reportagebilder är för minnesalbumet. De beskriver hyfsat vad som händer. Ibland interagerande men oftast observerande från min sida.
Om besöket i Kungsträdgården hade varit betalt fotouppdrag hade jag tagit massor med reportagebilder. Och om en journalist varit med hade vi valt ut besökare, intervjuat dem med namntagning och riggat bilderna på olika sätt. Vi vet vad beställaren vill ha.
Först några enkla reportagebilder. Oftast tänker jag då färg.
Givetvis tog jag bilder på trevliga grabbar med ölglas som jag inte visar. Det fanns även tält där man serverade vin. Här var det nästan inga besökare. Ett par tjejjer hade valt alternativet med tre små plastglas med olika vinsorter.
Brända mandlar är en av mina favoriter. Funderade på att köpa en påse men det blev inte av. Den här familjen provsmakade och såg tveksamma ut.
Arrangemanget i Kungsan skulle bjuda på lite bättre käka än korv och hamburgare. Försökte få en glimt av maten. Lade nästan objektivet i tallriken här. Damen ifråga hade inte en aning vad hon utsattes för.
Gatufotot då? Oftast tänker jag då svartvitt som ger mer stuns åt skildringen. Den här bilden tillhör givetvis den katgorin. Ett par som satt och gjorde miner till varandra. Här kliver man in i en privat sfär liksom.
Eller det här gatuporträttet som togs just när jag passerade kvinnan. Hon tittar som hastigast in i kameran. En favorit då den har nåt att berätta tycker jag.
I alla fall skulle ingen uppdragsgivare vilja ha såna här bilder. Bara jag själv.
Gick förbi Opris när jag lämnat Kungsan. Där var några fina motorcyklar parkerade. Jag kunde inte låta bli och vänta in förbipasserande för ett motiv. Givetvis får man kalla det ett gatufoto. Men med maskinen i centrum. Och i färg dessutom. Blev lite "Bride and bike"
Jag vet inte hur andra resonerar med sig själv vid val av motiv och beabetning. Ungefär så här tycker jag.







Bildtitlar är ju en särskild historia. Ska dom va enkelt beskrivande eller ge uttryck för en inneboende tanke som bild uttrycker. Eller ska den vara associativ. Det är lätt att bli för banal eller för långsökt. - Nilserik
Kanske det finns ett behov av avgränsningar? Gatumiljön erbjuder en myllrande mångfald som annars blir övermäktig. Tack för bilduppskattningen. - Nilserik
Tolkningarna är nog lika många som det finns utövare. :-)
Det är väl ungefär så jag resonerar också. Ett reportage skildrar med bilder en händelse. Det här evenemanget i Kungsan eller nåt annat. Antingen för eget bruk eller med andra utgångspunkter där texten är viktig. Berättandet är i fokus och bilderna ska ses i ett dokumenterande sammanhang. Varje enskild bild läser man av rätt snabbt. Bra gatufoto är alltid en ögonblicksbild som du säger. Som man dröjer sig kvar vid och behöver tid att betrakta. - Nilserik
Fast jag vet inte om jag håller med om att GF nödvändigtvis behöver vara svartvitt - fast jag tror inte du uteslöt färg.
Bild nr 4 är dagens favorit.
mvh Tommy
Tackar för uppskattningen, Tommy. Upplever det själv som om man behöver såväl reportagefoto som gatufoto för att utvecklas. Och jag förstår att du är inne på samma linje. Det finns heller ingen motsättnng. - Nilserik
/Janne