När en gatufothistora upprepar sig
En klyscha kanske. Men kanske inte på Drottningatan i Stockholm. När jag kom fram Till Adolf Fredriks kyrkogata strax före tolv fick jag en känsla att jag måste stanna för att fotografera en dam med ett stort paket.
Varför? Vid samma tidpunkt för ett par månader sedan tog jag denna bild där jag satt på en bänk invid ett träd. Hon såg givetvis att hon blev fotograferad, log och försökte förklara något. Jag vinkade glatt tillbaka.
Igår satte jag mig på nytt på bänken. Den var täckt av lite snö men man har som regel med sig ett sittunderlag den här tiden på året. Efter att väntat några minuter kunde jag ta den här bilden. På sitt sätt en upprepning av förra situationen men ändå helt annorlunda.
Först kom ett par gatuvärdar (dom kallas så nuförtiden), slängde ut sina sopsäckar på trottoaren och gick sin väg. Sen kom damen jag väntat på.
Min ingivelse hade visat sig vara korrekt. Och jag var rätt nöjd.



Härliga bilder
//Rolf
Tackar Rolf - ska nog sätta mig ned på den där bänken lite oftare framöver. Vad dyker upp härnästs? - Nilserik
Då blir det väl till att sitta ofta på den där bänken vid lunchtid. En rätt trevlig plats att hänga på. - Nilserik
Men man ska inte censurera sig själv vid fotograferingen. Plåta instinktivt och analysera senare.
Men rösten sa att jag skulle vänta på en dam med ett kul paket.... Sen blev det lite draghjälp från sopsäcksgubbarna igår.
Tackar för gillandet..
http://www.hishult.com/styled/photos/files/page7-1000-full.html
Man tackar för den trevliga bilden. Tydligen ska man fota alla som bär på nåt underligt. Helst en kändis som bär på nåt.