Gatufotograf med svartvita bilder.

Är sepia i gatufoto för fult?

Ofta hejdar jag mig inför en vacker bild med sepiatoning.  Bildens varma lyster och sepians möjligheter att återge nyanser i skuggpartier fascinerar. Vid en jämförelse tycks den svartvita bilden vara mera kall – nästan brutal.

När det gäller sepia funderar man också på vilken sepiaton som kan användas,  hur kornet ska se ut, om det alls ska användas.

Kanske våren får mig att tänka så här.

I gatufotopoolen är de flesta bilderna svartvita. Med alltför mycket svart. Sällan syns den vänliga sepian användas. Kanske av slentrian eller av bekvämlighet. Eller så anser flertalet fotografer att sepia är rysligt, rysligt fult.

Den här vårbilden av en joggerska i motljus som springer längs Karlbergskanalen tycker jag passar i sepia. Det åter vårljusets kvaliteter. En av de många motionärer förresten som tar sig  Kungsholmen runt. Tillsammans med kolonner av barnvagnstransporter.

 

Sepia hör samman med korn i bilden. Kanske för att tekniken upplevs som ålderdomlig. Här är det mycket korn bilden. Kanske en svartvit bild blivit alltför mörk här.

 

Sepia i modebilder gillas. Verkar användas för att ge klassisk framtoning. Den här killen har också en sk retrofrilla. Sånt som användes på 50-talet och blivit väldigt inne nu. Särskilt bland tjejjer.  Kanske han får mejl från flickvännen eller nåt sånt.

 

Tvingad att be den här skäggige gentlemannen om en bild. Det var vid ostdisken i Hötorgshallen.  Blev fascinerad av hans keps och slitna klassiska trenchcoat. En levande modeikon. Utan att veta om det. Kanske han firar våren med någon ny ostsort? Kör nog med samma franska sorter som de senaste femti åren. Å det är inte fel heller.

 

Får avsluta med en vanlig svartvit bild. Inte behöver man tona allt i sepia. Kvinnan bär också trenchcoat förresten. Fast i lättare utförande men i klassisk gabardin som sig bör.

Inlagt 2011-03-23 09:59 | Läst 5375 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Det var en trevlig kavalkad av bilder och tankar Nils-Erik.
Jag gillar dina sepiatonade bilder. Du är återhållsam med sepiatonen och då blir det bra. Jag har sett andra exempel när sepiatonen är alldeles för stark och då känns bilden väldigt konstlad. Som sagt det här är bra.
Hälsar /Claes
Svar från Nils-Erik Larsson 2011-03-23 10:15
Tack Claes för gillandet. Har varierat både sepiaton och korn i alla bilder här. Du har rätt i att det inte får bli för mycket. Man bör nöja sig när det svarvita börjar dofta aningen åt brunt.
Instämmer med Claes angående att du fått till en bra nyans i sepiatonen. Jag gillar när tonen är rätt svag och precis går att urskilja. Jag upplever också att vissa svartvita bilder blir för mörk och då kan en färgton som t ex sepiatonen mjuka upp de mörkare partierna.

I din bildserie, så är sista bilden min favorit. Jag blev nyfiken på vad hon tittar mot och vad som finns på andra sidan av pelarna. Snygg riktning i bilden.
Svar från Nils-Erik Larsson 2011-03-23 11:45
Roligt att du finner sepiatonen acceptabel men du gillar förståss den helt svarvita bilden bäst. Men eftersom jag ned lite jobb på valörerna så tyckte jag sepia kändes överflödigt. - Nilserik
Intressanta tanka om sepia. Så mycket har inte jag funderat över det ämnet.
Den sista bilden är riktigt snygg!

Tommy
Svar från Nils-Erik Larsson 2011-03-23 11:47
Dags att ta en tänkare då. Bild med dam försedd med snygga spiror är en speciell bonus till dig. - NIlserik
Är det så att några tycker att sepia är fult? Det har jag aldrig tänkt på! Vad synd om dem!
Det är väl som med allt, det ska samspela med bildens stämning. Din första bild påminner mig stämningsmässigt lite om ett av mina foton som jag själv inte kunde tänka mig annat än i sepia:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/2044236.htm?set=mp
Svar från Nils-Erik Larsson 2011-03-23 16:12
Den där kvällsbilden i motljus blev verkligen fin i sepia. Grattis. Tonen fångar in liksom solljuset. - Nilserik
Tycker sepia är grymt snyggt! Och beroende på motiv osv tycker jag nog allt man kan variera hur kraftig man vill att tonen ska vara... Gillar den seipaton du använt, tycker den passar mycket bra till dina bilder. Sista bilden blir favorit! :-) mvh/eva
Svar från Nils-Erik Larsson 2011-03-23 16:16
Håller med verkligen. Det här blogginlägget är nog också en uppmaning till mig själv att utveckla färdighet och känsla för mediet. Har betraktat sepiabilder som är grymt snygga som du säger. - Nilserik
När det gäller det konstnärliga uttrycket spelar den egna känslan för motivet en avgörande roll. Tycker jag att en sepiatoning passar bra så är det det som gäller. Om andra tycker annat så är det naturligtvis OK. Dina sepiaexempel här tycker jag om alla och kanske speciellt den sista som ger den äldre mannen en fin, mjuk och varm framtoning. Jag tycker vi ska vara försiktiga med att i tid och otid referera till alla möjliga regler som tycks omgärda fotografering. Låt den egna känslan styra.
Svar från Nils-Erik Larsson 2011-03-23 16:19
Bra att du kan sepiatoning och har med det i verktygslådan. Jag själv och också nog många andra är inte så hemmastadda och ser när sepian - eller nån annan monoton - skulle kunna vara ett bra sätt att förmedla en bild. - Nilserik
Tycker det känns helt rätt med sepia på bilderna, väldigt snyggt och som du nämner ger det ett varmare intryck. Många bilder att gilla men mannen vid ostdisken blir en favorit. Har du sett den flinande fotografen bakom mannens axel?
/Janne
Svar från Nils-Erik Larsson 2011-03-23 16:25
Noterat fotografen men......... han flinar faktiskt åt mig. Kanske med i GF också. Gillar den gamle. Undrar var man kan inköpa en sån där trenchcoat idag? Kanske på Myrorna. - Nilserik
Är det inte rätt mycket sepia i utländska fototidningar som Black&White Photography, eller minns jag fel? Kan vara lite mode också, kanske. Är nog ingen fan av sepia när jag tänker efter, även om jag gillar dina bilder här i inlägget. Den första håller jag högst. /Matti
Svar från Nils-Erik Larsson 2011-03-24 08:53
Det var faktiskt när jag bildbehandlade den första bilden som det ramlade ned en polett om sepia. Gillar själv främst att sepian verkar kunna hantera bilder med stora kontraster på ett mjukt sätt. - Nilserik
Det är väl med sepia som med det mesta - får man det för ofta uppskattar man det inte till slut. Behöver jag ens säga att jag är för? Inte här och där och överallt som sagt, jag tycker man känner på sig när det platsar. Men det kan även vara tvärtom; en bild man inte tänkt sig i sepia blir en helt annan bild med. Sen är det som alltid - en delad bak.
Toppnoteringen är killen med retrofrillan. Sitter som en smäck där.
/tim
Svar från Nils-Erik Larsson 2011-03-24 08:49
Sepia är väl inte något jag själv använt så mycket. Att dra i nåra spakar i bildredigering så att brun färg uppkommer är enkelt. Utmaningen är att hantera kontrasterna på ett sätt som lyfter fram sepiabildens kvaliteter. Där känner jag att det finns mycket att utforska. - Nilserik