Fynd, skräp eller användbart?

De flesta antikaffärer i Gamla stan är numera nedlagda. Antika prylar säljs väl mest på nätet idag.

Kul att titta in en sådan butik som finns kvar och om de har gods av typ vintage. Dvs prylar som användes i föräldrahemmet en gång. Man kan hitta samma porslin man åt på som barn. Nostalgiskt givetvis. På en av hyllorna skymtas kaffekoppar från Gustavsberg av märket "Blå blom". Föräldrarna gillade och använde alltid sådana så länge de levde.

Kul att yngre generationer gilla sånt här. Snart får lillknatten på bild kanske morgonvälling i en snygg porslinskopp. Istället för ur nappflaska.

Hemma hos mig har vi nästan bara gammalt 60-talsporslin från Gustavsberg. Det har bara blivit så. Och porslinet är väldigt hållbart.

Vid ett eventuellt köp ställs man inför frågan om något är ett fynd, skräp eller användbart. Om jag hade kunnat hitta prylen i mitt föräldrahem är det definitivt intressant.

En gatupoet i Gamla stan

Ibland gör man nya upptäckter. Som den här mannen som satt mitt i en gränd i Gamla stan. Utgav sig för att vara poet och skrev poesi på begäran från förbipasserande. Mot ersättning.

Framför sig hade poeten en äldre skrivmaskin där han knackade ned sina alster.

"We only love poets" och "Poetry still matters" visade att poesin skrevs på engelska. Passande språk för att nå den internationella publiken som strövar runt i Gamla stan så här års.

Hoppas damen blev nöjd med sitt poem som hon tog sig tid att läsa ingående.

Gillar att se kreativa människor göra annorlunda saker. Hoppas att han kunde tjäna en slant också.

Gatumusiken har tagit steget in i det kontantlösa samhället

Min bild av en gatumusikant är att vederbörande har en burk framför sig. Åhörarna kan med en slant visa sin uppskattning som läggs i burken.

Det tillhör tydligen en förgången tid. Numera har gatumusikern istället en skylt uppsatt med sitt swish-konto dit man kan skicka en slant.

Det här sättet att få bidrag har kanske funnits länge i branschen. Det blev bara extra tydligt för mig då mannen här hade flera större skyltar uppsatta på sitt piano för att uppmärksamma sina åhörare på ersättningen.

 Han sitter på Brända tomten i Gamla stan och spelar klassisk musik.

Gammalmodig som jag är saknar jag swish-konto. Det är så sällan det behövs så jag klarar mig bra ändå.

Skaffar nog inget konto bara för att gynna gatumusiken.

Kan inte fota hundar som Elliott Erwitt

Elliott Erwitt är en absolut favorit  som gatufotograf. Fenomenal också att skildra hundar. Något han visat i flera fotoböcker om dessa djur.

I helgen hade Sörmlands kennelklubb  hundutställning två dagar  i Eskilstuna. Gjorde ett besök och tog med kameran.

En pudel trimmades av sin ägare inför uppvisningen. Hunden poserade bra under ansningen och kommer säkert att få fint pris.

Inför den slutliga granskningen får den här hunden lite hjälp att inta rätt position och domaren såg  sedan väldigt belåten ut

Elliott Erwitt fotade kanske hundar på det här viset också. Med det visar han inte i sina böcker. Istället skildrar han hur hundar är roliga, livliga och har jättemycket humor.

Själv föredrar jag lydiga hundar som inte gör så värst mycket väsen av sig.

Det här är väldigt förbjudet i Rom

Rom invaderas alltmer av horder med turister. En lång rad förbud har införts för att få ordning. Hoppas det hjälper. Vem vill se en fin stad som Rom smulas sönder av galna resenärer från hela världen. Det har skrivits mycket om det här tidningarna.

Det är absolut förbjudet att leka Anita Ekberg och bada i Fontana di Trevi. Den turist som ertappas får böta tusentals kronor.

Jag har i alla fall suttit vid kanten av Fontana di Trevi och svalkat mina trötta fötter i fontänen många gånger. Det var mysigt att sitta här och plaska med tårna i vattnet. Bilden visar hur vi turister betedde oss. Men vi var inte så många då.

En gång vadade jag en längre tur med vatten nästan upp till midjan för att med kameran få en bra bild.

Men det var länge sen. Idag vågar jag inte ens tänka tanken att göra något så här förfärligt.

I Spanska Trappan får man inte ens sitta ned. Det spelar ingen roll hur trött man än är. Otänkbart att skriva ett vykort eller förfriska sig med något medhavt som den unge mannen på bilden.

Får vara tacksam att man fått vila sin trötta kropp här när det begav sig.

Om några veckor blir det en tur till Rom igen. Gatufotografering är i alla fall inte förbjudet. Det nöter inte på den känsliga arkitekturen.