En killes dödsförakt

Sergels torg i Stockholm. Häpen betraktade jag den här killens övningar med brädan.  Han laddade upp fart på gångbanan för att kunna kasta sig ut i ett hopp över trappen. Och landa nedanför trappen på brädan efter att den hade roterat ett varv i luften.

Han gjorde många försök som misslyckades varje gång. Efter språnget störtade han i gångbanan, rullade runt flera varv. Reste  sig upp obekymrad och oskadad.  Och gjorde ett nytt försök.

Givetvis bar han inga som helst skydd. Annars har man sett brädåkare med hjälm, knäskydd, armbågsskydd, handskar mm. Förståndigt om man ska ta sig fram med ett sånt här fortskaffningsmedel. Livsnödvändigt om man ska utföra halsbrytande konster.

Övervägde för ett ögonblick att prata förstånd med grabben. Påpeka att han skulle kunna slå ihjäl sig eller skada sig så allvarligt att han fick tillbringa resten av sitt liv som handikappad i rullstol.

Ääh - sedan jag tagit några bilder gick jag därifrån utan att säga ett ord.

Vårliga snöoväder

Man börjar hoppas på tjänligt fotoväder och fina promenader. Vindstilla vårliga dagar med solsken och fågelsång. Men fortfarande håller snön och blåsten oss i ett fast grepp. Det lär fortgå länge än enligt SMHI.

Just nu tapetserar jag väggar och målar tak i ett rum. Om det eländiga vädret fortsätter utsätter jag ännu ett rum för samma behandling.

Nån gång kan man ge sig ut i snön med kameran. Den här dagen var det inte mycket folk i rörelse. Jag upptäckte en och annan plikttrogen snöröjare. När jag tog den här bilden så var det bara han och jag på gatan. Han gav mig ett förvånat ögonkast där jag stod och plåtade nära inpå honom. Sen fortsatte han oförtrutet sitt viktiga värv att skotta snö och sanda.

Undrar varför han jobbade barhuvad? Kanske hatten blåst av i stormen.

Ibland är det svårt att få varmt i kåken

I vintras strejkade värmen. Vi fick slå om från jordvärme till eluppvärmning och vänta på att reparationsfirman skulle fixa problemet. Det visade sig att det var läcka nånstans på slangen som går ner i ett hål borrat i berggrunden. Då måste slangen som transporterar upp värmen från berget och in i huset bytas.

Gubbarna på bild drar upp den gamla slangen och kapar den i lämpliga stycken för bortforsling, Grannen betraktar jobbet intresserad. Han har för övrigt haft jordvärme längre än mig.

Själv står jag i ett fönster och tar bilden. Borrhålet är beläget bara några meter från husväggen.

Här sitter en ny slang på plats i borrhålet och den är nu fylld med ny vätska. Den ska anslutas med nya rör in till husets värmepump.

Värmeanläggningen har fungerat problemfritt i tjugo år. Den har värmt kåken för en billig slant. Men prylarna håller inte hur långe som helst.

Ser fram mot att det blir en rejäl köldperiod innan våren. Så jag får testa anläggningen fullt ut.

Ibland händer det dramatiska saker i den egna trägården väl värda att dokumentera.

Saknar det gamla Clas Ohlson

För länge sedan var Clas Ohlsons katalog en upplevelse för varje pojke att bläddra i. Den var fylld av bilder på verktyg, byggsatser och prylar man kunde drömma kring. Det var en hobbykatalog för pojkar i alla ålderar. Någon gång gjorde man en beställning hos Clas Ohlson också.

När man blev äldre var det kul att titta in på deras varuhus i Insjön i Dalarna när man hade vägarna förbi. Men ett affärsbesök är inte längre samma upplevelse när deras butiker finns i varenda stad. Och det där med prylar är man verkligen trött på.

Naturligtvis en framgångssaga - från ett enkelt postorderföreta till en hel butikskedja. Det har inte blivit av att besöka "Clas Ohlsson museet" i Insjön och återuppliva minnen. Någon gång ska det väl bli av.

Bilden är från Drottninggatan i Stockholm.

Populär selfieplats

Väldigt ofta står folk här och tar en selfie - antingen ensamma eller i grupp. Det är framför en droppformad nederdel på en tio meter hög pinne med reflekterande yta som tjänar som spegel.

Pinnen står mitt på Fristadstorget i Eskilstuna och restes för några år sedan då torget byggdes om.

Jag har hittills undvikit att ta en selfie här. Kanske jag tyckt det var lite banalt. Men vad gör man när stan är öde och man suktar efter gatubilder.

Efter några minuter mötte jag en annan ensam vandrare som var djupt försjunken i sin mobil. Ställde mig framför honom och tog den här bilden - givetvis lade han inte märke till mig.