Gamlingar på stan

"Mina gamla föräldrar tittar bara  på TV hela dagarna". Så hör man ofta vuxna barn klaga . "De har inga intressen längre och motionerar inte alls". Det stämmer nog att utbudet från kabel-TV lockar mer än långa promenader.

En gatufotograf blir extra glad över att upptäcka en och annan av det äldre gardet på upptäcksfärd i gatuvimlet.

Den här mannen gick långsamt runt på Hötorget i Stockholm och granskade noga varenda blomsterbukett till försäljning och verkade njuta av prakten. 

Gatufotografen behövde bara ställa sig bland blommorna och knäppa.

Stötte på ett äldre par som väntade bussen och hon verkade ha varit hos hårsfrisörskan. Sådana ärenden måste uträttas.

Det är mycket att upptäcka.

Gatufoto om pensionärers vårpromenader

I helgen slog våren till. Redan i lördags förmiddag började pensionärerna tveksamt titta ut i vårsolen. I alla fall kunde jag observera dem med min kamera.

De nya vårskorna verkade skava. Riktiga läderskor kräver tid att gå in. Han skulle mog köpt  samma bekväma typ av sneakers som hans fru skaffat.

Tyvärr syns fotografens skugga i förgrunden. Kunde inte hjälpas då han måste ställa sig en meter framför paret för att fånga händelsen.

Mötte en äldre man i öppningen till Pressbyrån som tittade misstroget på fotografen. Kraftiga vinterhandskar bar han fortarande. "Gubbjävel" sa han till mig.

Två damer på spaning utanför Gunnarsons konditori (de här bilderna är tagna runt Skanstull i Stockholm).  Ett fint konditori för det mesta fullt med äldre damer. Säkert har dom varit inne och förfriskat sig. Ingen aning om vad dom spanat in längs Götgatan.

Njuta vårsolen på en parkbänk, kavla upp långbyxorna och exponera de bara benen. Bättre kan det inte bli.

Mina darlingar blev hissade och dissade på Fotomässan

Kunnig feedback på egna och andras bilder är guld värt. En sådan chans gavs på Fotomässan i lördags. Det var många som skickade in sina "darlingar" till Fotosidan för att få dem bedömda på mässan. Jag var en av tio utvalda. Kul.

En trevlig och lärorik föreställning blev det med proffsfotograferna Maria Galde, Håkan Elofsson och Magnus Frödeberg på scenen tillsammans med Göran Segeholm som programledare. Självfallet satt jag på första raden med kameran i högsta hugg och tog den här bilden.

Bildjuryn "hissade och dissade mina darlingar". Allra mest hissades den här bilden med två tanter i samspråk på en bänk i Budapest.

Håller jag med bildjuryn? Jag förstår hur den resonerar och dess preferenser. Lärorikt att ta del av.  Men jag tycker lika mycket om alla mina "darlingar". Fast på lite olika sätt.

Sedan var det lika intressant att lyssna till hur andras bilder bedömdes.

Varför inte lyssna till Fotosidans Poddradio 66 "Det är snygg när det är vackert". Det är tiden värt.

http://www.fotosidan.se/cldoc/podd/det-ar-snyggt-nar-det-ar.htm

Gatufotograferingens delikatesser

Höstmörkret lägger sig som en våt grå trasa över stan. Gatufotograferandet har hamnat i en återvändsgränd. Tid att skörda ljusa sommarminnen och jobba med printar och sånt. Sånt ska göras också.

Vad minns man bäst från sommaren. Givetvis gatan delikatesser. Såsom glass.

Svensk glass är inte mycket att hurra för. Den har en menlös smak liksom den var gjord av mellanmjölk. Tacka vet jag de intensiva smakförnimmelser som äkta italiensk glass förmedlar.

Tyvärr har jag ingen interiörbild från en italiensk glassaffär. Ofta en upplevelse att handla glass i ett bostadsområdes favoritaffär. Full av köande där alla pratar i munnen på varandra. Det råder feststämning. Här jag kommer en mer allvarlig glassbild från centrala Rom.

Västerlånggatan i Gamla Stan är Stockholms glassgata. Bara turister besöker glassbutikerna. En tråkig och mycket dyr glass serveras. Men affärerna går trots allt lysande.

Det finns ställen med italiensk glass i Stockholm. Tyvärr saknas här den feststämning som finns i en äkta italiensk glassbutik.

Kan man gatufotgrafera iförd hatt?

Gatufotografering innebär många timmars promenad ute i det fria. Någon form av huvudbonad med skärm är nödvändig. Själv fördrar jag keps. Under spaning i motljus är skärmen djup neddragen över näsan. I skugga är skärmen ofta i nacken för att inte vara i vägen för min stora kamera.

Ingen slump att jag ofta använder den här bilden för att presentera mig själv. Keps är jätteviktigt för mig. Liksom en rymlig fotoväst för att hålla ordning på mina prylar - men det är en annan historia.

Självfallet är hatt elegantare. När jag stöter på Bengt Hansson på Stockholms gator iförd vit hatt tvingas jag med avund konstatera detta. Så här skulle jag vilja vara klädd under mina fotopromenader. Iförd svart hatt och vit scarf med en värdig framtoning.

Vintertid övergår jag till en stickad sak av det här slaget för värmens skull. Solskenet är inte lika ansträngande för ögonen. Det behövs inget skärmskydd. 

Det två nedre bilderna är tagna i Rom.