Mycket bra spontanporträtt - underbar gråskala.

Bostadskrisen är ett faktum. Det finns helt enkelt en reell brist på bostäder. Kötiden på för en hyreslägenhet i Göteborg brukar ju talas om ligga på sisådär 8 år. Många unga som precis blivit klara med sina studier flyttar utomlands när de plötsligt inte kan realisera sin utbildning när de inte kan flytta in dit arbetsgivarna finns.

Samtidigt är bostadskraschen också ett faktum. Fast en vi ser i slow-motion. Efter flera års hejdlösa spekulationer så märks ett tydligt tak för vad bostadssökande hushåll kan betala och i takt med att bostäder som insatser inte anses vara en blank check längre så drar bankerna öronen åt sig och lånar inte ut hur mycket som helst för bolån.

Ett politiskt haveri allt som allt. Bostadsbyggandet är ju något som rimligtvis tar tid och som man lätt kan få fram statistik på för att se var prognosen lutar. Någonstans har 90-talets bostadsöverskott och dess liberala immigrationspolitik som följd fortsatt även när bostadsbyggandet inte varit i närheten av att stå jämnt ut med den växande befolkningens behov. Nu är inte problemet exklusivt immigrationsbaserat, men ett inslag som gör kraftigt anspråk på bostäder och som också kan bana väg för viss prisstigning när köpstarka kommuner i panikartat tillstånd köper loss lägenheter med guldkantade kontrakt. En dålig förvaltning från statens sida och något som kommer ta tid att sanera - med stora samhällskostnader i form av både pengar, framtidstro och myndighetsförtroende som följd.