Posörer och sånt

Här har jag fotat en posör. Det är inte ett gatufoto. Bilden är från förra sommaren i Turkiet. Den mysige gamle mannen satt i hamnen och rökte. Jag pekade på kameran och han gav sitt samtycke. Av ansiktsuttrycket förstår man att kände sig smickrad.

Det här är en gatuförsäljare utanför sin affär som jag tillfrågade. Han undrade om jag inte ville fota hunden. Blev lite förvånad över att jag ville ha en bild på honom och hunden i kvällssolen. Men har är givetvis en posör.

Egentligen kanske man skulle ta mer dokumentära bilder av det här slaget. Be om lite personliga uppgifter. Gatufoto är det givetvis inte. Men det är att frysa vardagen och bevara det för framtiden. På ett annat sätt än gatufoto är. Det är ju att omärkligt ta bilden och sedan fly undan.

Bilderna ska givetvis vara så pass närgångna att objektets personlighet lyser fram och ger intryck på betraktaren.

Tänkte på det här när jag var i Stockholm gångna veckan. Den här bilden tog jag i entrén till NK. Ett riktigt gatufoto. Jag står där och betraktar folkströmmen och försöker pejla in intressanta människor. Kollade in tant Nikotin i ögonvrån.

Jag ska väl tillägga. Sedan jag tagit två bilder gick hon snabbt undan och fortsatte sin rökpaus i en annan del av entrén. Förstod vinken.

Lite senare upptäckte jag den här äldre mannen på Gallerian. Han gjorde mig glad. Några gånger var han nära att vakna. Jag fick en bild när han verkade sova som djupast. Det är väl överflödigt att tillägga. Han var inte någon posör.

2011-03-06 21:00   Ingela Ring

Intressant text men egentligen vill jag helst säga att första bilden är riktigt bra.... Gatufoto eller Posör... I vilket fall vill jag gärna se fler sådana bilder....

Svar från Nisse Larsson 2011-03-07 09:10

Tackar Ingela - kanske ska lägga upp fler turkgubbar framöver. - Nilserik

2011-03-06 21:14   pic-tor

Det viktigaste är att vi fotograferar. Om vi hela tiden ska fundera på vad det är vi fotograferar, vilken kategori etc så hämmas vår konstnärliga förmåga. Jag gillar också första bilden, men även bilden på tant Nikotin är fin :-).

Svar från Nisse Larsson 2011-03-07 09:15

Man kan använda kategoritänkandet som en fotografisk motor också. Själv tänker jag i dom banorna när det gäller gatufoto. Det är en hedersak att obemärkt smyga sig på sitt byte...Rökare - som tre av bilderna föreställer - är bra objekt för gatufoto. Dom står bara där och visar upp sig. Väntar på att bli fotade. - Nilserik

2011-03-06 21:18   mattimer

(Hade precis kommenterat detta, när den försvann. Bra att det dök upp igen.)
Kul att du lyckades leta upp Tom Sellecks farsa, och i Turkiet av alla ställen :-)
Det är väl så att man i varmare, som kanske även är fattigare och därför trångbodda, länder i större utsträckning än här lever sitt liv utomhus, utanför den egna dörren. Därtill håller familjerna ihop mer från minsting till gammelfarfar och det ger ett rikare socialt liv och en vana vid hur lika och olika människor kan vara. Medan vi svenskar värnar vår integritet och köar till bussen med fem meters lucka. Jag vet vad jag föredrar…
Trevligt och intressant inlägg. /Matti

Svar från Nisse Larsson 2011-03-07 09:07

Trasslet berodde på lite trubbel med tekniken. Man är ju helt färsk i bloggosfären. Tom Sellecks farsa?? - borde det inte vara hans brorsa! Det är ju väldigt länge sen han som Magnum räddade vackra damer och jagade fula skurkar på Hawaii. Men det finns en viss likhet. - Nilserik

2011-03-07 15:40   pixsson

Du vet ju visst vad du ska blogga om! ,-)
Intressant - än en gång - hur hårfin gränsen är mellan gatufoto och icke-gatufoto. Säger vem, egentligen? Säger reglerna i poolen på FS. Både 1:an och 2:an är ovanligt bra för att vara posering (ditt ordval) - inget tillgjort över männen alls. De kunde lika gärna vara fotade i förbifarten eller ogenerat rakt-på och tillfrågade sen, alltså att du fick deras acceptans efter att du knäppt, som jag upplever dem. Att de inte flinar upp sig gör mycket för äkthetskänlsan, det opretentiösa, nästan sårbara (från deras sida).
Ja! Du skulle ta mer dokumentära bilder av det här slaget Nilserik! Alla mästrar det inte. men det gör du.
/tim

Svar från Nisse Larsson 2011-03-07 17:36

Inlägget hade inte blivit av utan ditt uppslag om pärmen med turkbilder. Tack för det Tim.
Visst är gränsen hårfin. Man anar eller tom ser tydligt poseringar hos de stora gatufotograferna. Så även om man förvarnar kan kanske gälla. Eller så spelar det ingen roll. Man får gå på känslan.
Kanske man ska dokumentera okända personer man möter mera. Sådana som har något att förmedla. Har ofta tänkt att det vore spännande. Av nån anledning tittar jag mer på såna bilder jag tagit.