Instax Wide EVO

Om den nya hybridkameran från Fujifilm

Jag måste erkänna att jag är svag för de Instaxbilder jag tagit genom åren med den äldre Instax SQ20. Kvadratiska bilder med filmen Instax Square. Jag köpte den 2019 och har tagit åtskilliga bilder med den varav ca 200 finns printade i mina album. Barnbarnen har förtjust fått en massa bilder att sätta i sina album också. Det fina med den har varit att jag kunnat välja vilka bilder jag vill printa direkt ur kameran och därför kan fotografera så mycket jag vill. Precis som med en vanlig digitalkamera.

I januari i år kom Fujifilm med ytterligare en modell, Instax Wide EVO. Bredare bilder men samma höjd som Instax Square. Jag våndades ett bra tag men slog så småningom till. Beställde den en måndag morgon och fick den levererad samma kväll från Amazon tillsammans med film, minneskort och ett album för 80 bilder.

Hittills har jag tagit ganska många bilder men bara printat 10. Kameran erbjuder 10 olika filmeffekter, 10 olika objektiveffekter samt 5 olika printstilar. Man kan justera exponering, vitbalans mm innan man tar bilden. Allt måste man välja innan man tar bilden så det blir en mängd kombinationsmöjligheter. Är man inte snabb nog kan motivet vara borta innan man är redo. I praktiken blir det nog så att jag bara använder ett fåtal. En hel del av förinställningarna gillar jag helt enkelt inte. Jag är förmodligen inte ung nog för att uppskatta dem. I SQ20 kunde man välja inställningar innan man printade vilket jag tyckte var praktiskt. I Wide EVO måste man alltså ta en bild för varje inställning man vill testa. Vid printningen kan man däremot redigera typ exponering, rotation och zoom. I SQ20 kunde man göra allt både före och efter tagningen samt göra hur många olika printar som helst från samma fil. Bara en vanesak förstås, men ändå.

Här kommer några bildexempel

Filmeffekt Monochrome. Objektiveffekt Normal. Printeffekt Off

Filmeffekt Normal. Objektiveffekt Beam Flare Printeffekt Off.

Filmeffekt Normal. Objektiveffekt Normal. Printeffekt Film Strip.

Och så till sist en bild på en print ur kameran. Bildytan är 62x99 mm.

Filmeffekt Normal. Objektiveffekt Normal. Printeffekt Off

Eders Hängivne

 PS
Mitt minneskort på 32 Gb räcker till nästan 28.000 bilder. Om jag kör funktionen WIDE (mer wide än objektivet) blir det färre.

Sommar i kvadrat

Om min nya hybridkamera

Jag har skaffat mig en ny digitalkamera. Häpp! Det är förstås ingen vanlig digitalkamera utan en med inbyggd printer. Men ändå inte en direktbildskamera i vanlig mening. Finessen med den här är att man kan välja om man vill printa ut direkt när man tagit bilden eller vänta till senare. Print on demand som man brukar säga. Så jag skulle väl kalla den en indirektbildskamera. Det kan bli en fin samling från semestern att göra ett kollage av när jag börjar jobba igen. Jag kan spara alla bilder i datorn också. Så om någon bild skulle mogna fram mycket senare kan jag ladda tillbaka den och printa då.

Det går att editera bilderna i kameran direkt innan man printar, både med en mängd presets eller att manuellt justera t ex exponering.

Fujifilm instax SQ20 med instax square film

Jag har rensat min klibbiga anslagstavla också så att jag kan sätta upp de bilder jag printar. Hur jag gör sen med dem är en annan fråga. Montage i ram? Fotobok? Idéer någon?

Och ja, första bilden fick bli en selfie. Jag måste ju bara testa spegeln på objektivet =) Men det gäller att hålla tungan i rätt mun.

Eders Hängivne

PS
Jag tycker fortfarande att bilder är bäst på papper. Och då passar det ju bra att kameran producerar såna.

Parmaskinka

Om en långsamt hantverk

Jag har varit på konferens i helgen. På mitt företag brukar det innebära intressanta studiebesök. I helgen for vi till Parma. Redan på fredag morgon faktiskt. Förmiddagen gick åt till resan och eftermiddagen ägnades åt att besöka en världens bästa tillverkare av Parmaskinka, Ruliano, uppe i de Appenninska bergen. Här kommer lite bilder från det studiebesöket.

Ankomsthallen. Här kommer färska skinkor in.

Först formas skinkan till sin karaktäristiska form

Saltningsstationen. Tyvärr blev det ingen bild att visa på hur de gjorde.

Men det är ju kul att se andra arbeta.

Här hänger mer än 60.000 skinkor för att mogna. Fönstren är inga vanliga fönster. De är galler som släpper in de salta vindarna från havet och automatiska luckor på insidan reglerar när de är öppna enligt ett visst schema.

Efter 18 eller 24 månader tas de ut och förpackas. Den yngre skinkan är mildare och den äldre har en stark karaktäristisk smak.

Efter insaltningen förseglas skinkan med vax

Vi fick smaka förstås. Både den yngre och den äldre. Gott.

Eders Hängivne

PS
Hela härligheten dokumenterades med min X100

Planer för sommarhalvåret

Om färg och svartvitt, smått och stort

Mörkrumssäsongen går mot sitt slut. Det är snart dags att tömma tankarna och tillreda ny filmframkallning. Jag tänkte testa Ilfords filmframkallare  ID 11 på främst Ilfords filmer för att se om de kan bli snäppet bättre än med Kodaks Xtol som jag ju använt i flera år. Jag ska skaffa ett par av Ilfords 400 ISO-filmer, Delta 400 och HP5+, och så kör jag väl även några Neopan 400 i samma soppa.

Delta 400 

I storformataren tänker jag köra en annan favoritfilm, Ilford FP4+. Det tog ett tag att gilla den filmen men nu är kärleksförhållandet stabilt. Även andra filmer ska testas, t ex Panchro 400 och Rollei 400 IR. Den senare är lite lömsk då den har en oerhört tunn bas och borde läggas i frysen en stund innan man framkallar bladen. Jag har kört den på mellanformat tidigare med mycket gott resultat.

Rollei 400 IR 

Färg då. Jag ger mig inte med färgförsöken och ska köra två filmer i två kameror, Kodak Portra 400 och Color Plus (200). Jag ska använda Nikon F6 och Leica M4-P växelvis, främst för att se om objektiven har någon avgörande betydelse för resultatet. Det är stor chans att det bara blir färgfilm med på semestern till Öland detta år. Kanske jag smyger med lite svartvitt i Zeissen som jag har svårt att lämna hemma. Småbildssemester alltså. Eller turistformat om man säger så.

Portra 400 

Eders Hängivne

PS
När det gäller färg tänker jag fokusera på att ta bilder där färg är en betydande del av kompositionen.

Olympus 35 SP - Stafettkamera 11

Om en kompetent kompaktkamera för film

Olympus 35SP tillverkades mellan 1969-1976 och trots sina gedigna prestanda hamnade den i skuggan av de alltmer populära spegelreflexkamerorna (SLR). Tack vare sin storlek och låga vikt blev den ändå en framgång. Det fasta objektivet 42 mm/1,7 med sina 7 linser i 5 grupper får nog sägas vara top-of-the line för kompaktkameror från den här tiden. SP står för spotmätning och detta är den enda mätsökarkompakten någonsin med både automatisk exponering och spotmätning. Det där med spotmätning ska man nog ta med en nypa salt. Det enda som händer när man trycker in knappen är att EV-värdet sjunker 2 steg (oavsett vad man siktar på). Motljuskompensationsknapp skulle man nog hellre kalla det, men det säljer bättre om man kallar det spotmätning. När man fotograferar manuellt använder man EV-läsningen för att ställa in objektivet för EV-talet som man läser i sökaren. Nog om detta. Det här är en utmärkt kamera både för den som kör Auto och den som hellre kör manuellt och är en utmärkt resekamrat. Objektivet är det bästa på kameran, förutom att den är kompakt och lätt. Idealisk för gatufoto med objektivet ställt på 3 m. Då är det bara att gå runt och knäppa och dra fram film.

Som jag sa i mitt förra inlägg så har jag två st 35SP. Här presenterar jag bilder från den första (f ö den med lägst serienummer). Filmen jag använt är den numera utdöda Fuji Neopan 400.

Lekpark i Linköping

Födelsedagskalas i Björkvik (söder om Katrineholm)

Efter festen. Äldste sonen med fru och barn tar igen sig i soffan och farfar fotografen förevigar med hjälp av blixt.

Eders hängivne

PS
Olympus 35SP är eftertraktad på auktionssajterna och inte så "billig" som man kan tro för en gammal kompaktkamera. Mina två köpte jag av en gammal klasskamrat i Säffle.