Jag kunde inte låta bli

Den bästa svartvita filmen fanns på ebay

Det är nog sista dödsrycket för Fuji Neopan 400 hos alla inköpsställen. Men jag hittade och köpte nyss en 7-pack på ebay för ett hyfsat pris jämfört med Brunos hutlösa.

Nu när det är vinter pressar jag dock Tmax 400 på 1600 men till våren blir det bra med den här.

Eders hängivne

PS
Tipsa mig gärna om fler ställen men inte Neopan 400 CN som ju ska framkallas i C-41. Den är inte intressant. 

Min kamerakrönika - 22

Större fotografier!

Egentligen skulle det här kapitlet i min kamerakrönika handla om en annan kamera. Men jag använder den för lite för att den ska få komma med riktigt än. Istället blir det ett annat nyförvärv som jag dock använt ett par år på lån innan den blev min. Det är en Toyo Field 45 CF. Som siffrorna antyder är det en kamera för bladfilm med storleken 4"x5" (100x125 mm). Eftersom det är en fältkamera är den ihopfällbar och blir som en liten handväska när man ger sig ut. Nu är det ingen kamera för handhållet även om en rem antyder att det går. Jag tänker nog uteslutande att använda stativ till den här. Det är för mycket runt omkring att hålla reda på så det är bra att veta att den står där man ställt den.

Toyo Field 45 CF

Här är den i transportläge

Med kameran följde naturligtvis en hel del tillbehör men jag ska inte tråka ut er med en lista på allt. Jag fick t ex sex objektiv varav jag räknar med att använda tre för det mesta. 90, 135 och 210 mm, där det sistnämnda ligger närmast en småbildsnormal. Resten betraktas som vidvinkel i den här världen.

Fotoväskan med objektiv och en del av tillbehören. Jag slaktade en gammal verktygsväska med hjul och draghandtag för detta ändamål.

Fotoryggsäcken jag fick på köpet var väl lite överdimensionerad. Det var gott om plats för kameran t v, vinkelsökaren i mitten och kassettväskan till höger. Ändå blev det plats över om man tar bort en massa överflödiga mellanväggar.

Lite bilder från användningen då. Jag bad min pappa att fotografera mig medan jag fotograferar med den. Det här är inget för otåliga snabbskjutare. Det är en långsam och nästan meditativ typ av fotografering där man måste vara på alerten hela tiden för att inte "glömma" något grepp i den fastställda ordningen. Jag räknar med att det ganska snart sitter i ryggmärgen om jag använder den flitigt.

Jag har tidigare provat både positiv och negativ färg och svartvitt. Nu kör jag bara svartvitt men jag har en spännande filmsort i frysen som jag ska prova i sommar. Mer därom i ett senare inlägg.

Skynket är svart på ena sidan och vitt på det andra. När solen skiner tar man den vita utåt så blir det inte så varmt under skynket. När det är kallt gör man tvärsom.

Uppställt och klart på mitt Gitzo Explorer. Bara motivet som fattas. Men inte motivationen =)

Eders Hängivne

PS
Du har nog redan gissat. Det blir en Toyosommar.

Mina bokfynd - 10

Iridescent Light av Michael Axel

Det här boktipset är bara för filmnördar som vill ta ut det lilla extra ur negativen. Jag har nu redan läst den flera gånger, provat innehållet, läst igen, testat och åter läst. Det här är, i all sin enkelhet, en bra start för den som vill börja med stående framkallning. Boken finns på Blurb.

Axel rekommenderar framkallningsdosa med stålspiral. Jag som framkallat med Pattersons dosa sedan starten 2009 har lite svårt att vänja mig vid handgreppen vid laddning av stålspiralen. Man laddar ju filmen inifrån och ut. Sista gången gick det riktigt bra med 135-spiralen. 120-spiralen och jag är fortfarande oense, även om den i förstone kan tyckas enklare att ladda. Nåväl, det ska nog gå att bemästra den efter några ytterligare försök. Det sorgliga är att bilder förstörs i de misslyckade försöken. Sista gången jag använde 120-spiralen förstördes hela filmen. Ok, bara tolv bilder men en film är ju inte gratis och man har ju lagt ner en massa kreativ möda på dem =)

Varför stillastående framkallning? Ska man verkligen inte agitera? Finessen med stående framkallning är att framkallaren är så utspädd att den behöver rejält med tid på sig att bli färdig. Det fina med det är att framkallaren är varsam med gråtonerna och ger en mycket stort tonomfång i negativen. En färsk framkallare tar fram högdagrarna ganska snabbt för att sedan, när dess kraft avtar mejsla ut de mörka partierna i en bild på ett delikat sätt. Med stående framkallning lockar man ur det bästa av en film.

Inte alla motiv är bra för stående framkallning, t ex bilder med starka kontraster, men kan ändå upplevas rikare av denna metod. Nu kommer lite av mina egna bilder (så gott det nu går att se på en nedskalad bild på en bildskärm). När jag förstorar dem på min egen för att se detaljerna blir jag såld på denna metod. Hur fint ska det inte bli när jag kopierar på papper?

Alla bilder är tagna på Neopan Acros 100 exponerad på 160 ISO. Axel rekommenderar att man underexponerar för att man inte ska bränna ut högdagrarna i den långa framkallningstiden.

Däremot är några bilder framkallade i Rodinal 1:200 i två timmar medan några andra är framkallade med Rodinal 1:100 i en timme.

Jag har även försökt framkalla en rulle med ett annat recept från Axel med Xtol 1+4 och några ml Rodinal i. Det var den rullen som blev helkass (120) men jag tror inte det var p g a framkallaren. Skit bakom spakarna helt enkelt.

Jag ska nog prova med lite andra filmer också men för tillfället kör jag med Acros 100 som jag exponerar på 125 eller 160 ett tag till. En ny dimension i det svartvita fotograferandet har fått fäste i Vällingby!

Eders hängivne

PS
Till hösten blir det till att köra lite nya neg i mörkrummet. Det ska bli riktigt spännande att se slutresultatet på papper.

Sommarstuga på Gotland

Trivsam sommarstuga på södra Gotland med vedkamin och utedass. Välkomnande entré med direktaccess till storstuga. Kokmöjligheter finns och trots sina fåtaliga kvadratmetrar är den rymlig för alla med erfarenhet av "compact living". Ett fynd och en upplevelse för stressade storstadsmänniskor. Här är man helt bortkopplad från omvärlden. Det finns varken ström eller internetuppkoppling. Inget mobilnät har täckning i området.

Stugans tomt är omgiven av en pittoresk gärdesgård och utanför densamma är landskapet förtjusande öppet och ödsligt. Flera hundra meter fri sikt åt alla håll. Bilväg finnes ända fram. Närmare detaljer som möjligen kan finnas om objektet återfinns på Hemnet.

Alla bilder.

Eders hängivne

PS
Till saluskylten var trasig men autentisk 

Mina bokfynd - 6

Paris mon amour

Förlaget Taschen ger ut väldigt fina fotoböcker för lite pengar. Den här boken kostar bara runt hundralappen så den kan ju räknas som lördagsgodis. Om man låter bli att köpa lördagsgodis, vill säga.

Boken innehåller bilder av alla världens berömda fotografer som plåtat i Paris. En del fotografier är välkända men många ses inte så ofta. De äldsta bilderna är från 1840-talet och de färskaste från 1990-talet. Men de flesta är nog från 40- till 70-tal. Alla är svartvita och i hyfsat tryck.

En del undrar nog varför jag slänger in en kamera i bilden. En del uppslag ligger inte uppslagna av sig själv så jag använder en tyngd, lämpligtvis något fotorelaterat. Och en Leica från 50-talet stämmer ganska bra med Paris, tycker jag.

Många bilder med hångel finns det...

Mode också... förstås

Mest handlar bilderna om livet och människorna i denna vidunderliga stad. Både charmerande och chockande. Jag måste utfärda några varningar.

Många bilder har inte perfekt skärpa men innehållet uppväger. Det finns en del naket men en del av dem med humor. Det finns inga sport-, arkitektur eller macrobilder. Bara bilder ur levande livet som det levs i Paris.

Mellanformataren

PS
Den här boken har en väldigt bra storlek. Den passar utmärkt till att lägga mina 24x30 cm mörkrumskopior i press =)